Då det för ca ett och ett halvt år sedan bestämdes att jag skulle få bisfosfonater för min benskörhet (som orsakas av Femar), sa läkaren att jag måste fixa min tandstatus först. Anledningen till det är att Zometan kan orsaka tandbensnekros, vilket kan innebära att om jag tex. drar en tand under pågående Zometabehandling, kan det vara svårt att få det att läka ihop och man kan få livslånga problem med läkning, infektioner och annat skit i munnen.

Jag beställde tid hos min underbara tandhygienist och hon satte igång att rensa och blästra, röken stod tät omkring käften på mig. Dessutom drog hennes man (tandläkaren) ut en kindtand som inte gick att rädda. Tandfickor rensades, blodet rann, lika som mina tårar. Jag satt med käften öppen så länge att jag hade svårt att stänga den då det var klart. Så där höll det på säkert ett halvår innan mina tandköttsfickor var ok och jag var helt läkt i käften. Så skulle jag betala. Med skräck öppnade jag plånboken och den underbara människan säger 180 kronor tack. "Va" skriker jag! Jo hon hade kollat med FK och enligt en alldeles ny lag så hade jag rätt till bidrag för mina tänder just då, just i min situation. Gissa om det kändes bra?

Nå, nu kunde jag äntligen börja med Zometan. Var sjätte vecka for/far jag upp till onkologen, får nål satt och får i mig först vätska, sedan Zometan, sedan vätska igen. Första gången låg jag och väntade på illamående, men det kom inget. Inte andra gången heller eller senare. Den enda biverkan jag får på min behandling är ont i kroppen dagen efter och lite trötthet. Snacka om att jag är lyckligt lottad vad gäller biverkningar!

Zometan ska göra att jag blir starkare i skelettet och jag ska få mindre ont. Då jag läser igenom mina dagböcker så ser jag att detta stämmer! Från att i början då jag fick ta Tradolan (och Primperan mot illamående) mot smärtorna, tar jag nu bara en Alvedon morgon och kväll, vid behov. Alltså mår kroppen bättre! Jag har även blivit rörligare.

Visst, jag kan inte längre ta mig upp på en cykel, eller springa, men jag är så tjock, så det hade varit svårt även utan C. Springa förresten, en dag kände jag att jag bara MÅSTE pröva. Vi var i stugan och jag tog mig för att småkuta lite på gräsmattan och det gick! Ont fick jag, men jag kunde. Kändes lite som en seger.

Nu stundar ett läkarbesök snart, jag har fått remisser på provtagningar, isotopundersökning (skelettscanning) samt datortomografi (inuti), även en Zometabehandling står i faggorna, så många stick i armen blir det.

Jag är väldigt tacksam för den fina vård jag får och att jag mår så pass bra av den, det enda jag hakar upp mig på är att i mina journaler står det att jag får "palliativ vård". Jag gillar inte det ordet, usch!

Nästa gång ska jag berätta om mina män, Ernst, Rulle och Enok.

 

Stintan

20 april 2012 10:45

Bra att det finns mediciner till allt vännen!

Kuta på! För varje gång kan du kuta längre. :)
Varmgo ´kramen // Lillemor

http://angermanalvens.blogg.se

Inger

20 april 2012 14:25

Tack Lillemor! Men att kuta omkring, sparar jag till vi kommer till stugan å ingen ser...

 

skrivmoster

23 april 2012 09:00

Jag som skrev en lång och bra kommentar ... så låste sig sidan och inget hände så jag fick starta om datorn ...
Vad jag skrev var nåt i stil med att du är bra på att tackla det som är svårt och att du har ett gott humör. Inte alla har det ...
Jag tänker på dig som "min tokroliga syrsa" ... vi ser ljust på livet trots allt och lever det fullt ut! Kramar om!

http://skrivmoster.bloggplatsen.se

Inger

23 april 2012 14:08

Så där blir det ibland, man skriver ur hjärtat o "plopp" så är det borta. Tur vi känner varandra så vi vet...
Ja, jag är förmodligen född med skapligt humör, du också. Även om vi ibland "ballar ur"! Men det måste man!
Kram!!

 

Ingela

25 april 2012 12:35

Oj, vilka förberedelser det är som man inte har en aning om! Tänderna, men så bra att du slapp betala skjortan för att städa upp dem inför Zometan! Jättebra också att du mår så pass bra efteråt! Har nyss tagit hand om en kvinna som också fått Zometa. Lite feber men blev fort piggare än hon varit före. Kunde knappt ta sig ur sängen fredag natten, men sönd natt klev hon nästan upp helt själv. Hennes humör var också på topp! Tror Zometan gör lite under när man haft ont i kroppen en tid... En känsla jag får bara. Träffar dessa patienter bara på helgerna när vår veckoavd som sköter de stänger. De är underbara att få rå om. Bry dig inte om ordet "palliativ" för det låter så slutgiltigt. Säg lindrande vård istället! Många vill inte höra ordet palliativ med all rätt, för då tror alla att de ska dö inom en snar framtid. Likaså när man presenterar avancerad hemsjukvård för de som kan få det om de vill, tror de flesta att nu är det helkört. Men det är så fel, för den hemsjukvården är fantastisk! De kommer hem till en och gör insatser så man slipper sjukhusbesök. De åker även hem till folk med KOL och hjärtsvikt också. Stor styrke KRAM och ut och spring på gräsmattan nu!! :)

Inger

25 april 2012 15:11

Jag tror också att Zometan gör underverk, jag är starkare i kroppen nu än i fjol tex.
Nä jag skiter i ordet P, jag tar till mig lindrande vård istället, tackar!
Ska "springa" på gräsmattan då vi kommer upp till stugan så ingen ser mig, fniss.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Detta är jag, Inger. Året som gått, har varit vänligt mot mig och min familj. Inga särskilda sjukdomar, ingen har dött, ingen har fötts. Sommaren var underbar, utom midsommar som var den vanliga fleesejackor o kepshelgen. Men vi var ett stort gän...

  Det här är min Bengan. Fotot är från då vi var i Skåne i fjol, närmare bestämt i Viken där vi hyrde hus av kära Evy. Inte kunde vi då veta att det skulle bli sista gången vi fick bo i detta vackra hus och träffa den allra finaste värdinnan med den...

   Idag är en "sån" dag, en tänk- o funderingsdag. Tänker ofta på C i dag. Många negativa tankar far över mig, det både finns och finns inte en orsak till tänkandet. Jag tror att vi alla har sådana dagar, då vi kanske har drömt något otäckt och känsl...

   Nää, tänkte bara sätta in en tårt o kakbild för att väcka er uppmärksamhet.   Idag har jag varit på träningslokal, vilket var längesedan. Men jag är ju med i en utmaning att träna 3ggr/vecka med redovisning på söndagar, därför måste jag gör...