Tänk att min man, som fyller 71 nästa gång, har sin pappa i livet! Så länge man har en förälder som lever, ja då är man barn till den. Min man Bengan är inte det minsta barnslig, likväl är han barn till sin pappa.

Svärfar bor i en vanlig lägenhet, alltså inget vårdhemsboende, en helt vanlig HSB-lägenhet i ett 55+hus. Det var längesedan han var 55+, han är numera 95+. Han har visserligen hemtjänst som ser till att han får sin mat, pådraget stödstrumpa och bäddat, men han klarar det mesta själv. Bengan åker till sin pappa flera gånger i veckan och sätter i glödlampor, hämtar räkningskuvertet som svärfar skrivit och räknat ut själv. Vi handlar till honom ett par gånger i veckan, men han skriver sina notor helt efter eget huvud. Han firar jular hos oss, år efter år. Då vi eller våra barn fyller år kommer han och gratulerar, han är med oss alla högtider, pratar och berättar om sitt liv. Våra svärsöner tycker så mycket om att höra alla svärfars historier och han i sin tur gillar våra svärsöner så klart.

Jag brukar emellanåt göra en liten Janssons till svärfar, han är väldigt förtjust i den jag gör. Han och jag brukar prata via telefon och då blir det riktigt långa samtal. Helt naturligt deppar han ibland då han kommer på hur gammal han är, då muntrar jag upp honom så han får skratta. Han är mycket mån om mig och min "sjukdom", frågar alltid hur jag mår.

Svärmor dog för ett par år sedan, hon blev över 90 år, så  Bengan har bra gener.

Jag har haft tur med mina svärföräldrar, mina första var så underbara och de sista likaså. Skriver "sista", då jag gissar att jag inte ska ut på fler äventyr  !

Nå, nu ska svärfar fylla år snart och då ska vi fira honom! Vi fixar smörgåstårta och vanlig tårta, allt efter önskemål. En himla snäll granne till svärfar ska gå in och duka och se till att det blir festligt. Vi har köpt present till svärfar, även så gamla karlar gillar paket!

Inte för att svärfar har dator och ser detta (vilket inte vore omöjligt alls), men stort grattis till kära svärfar på 98-årsdagen den första mars!