Min lilla Bettan som varit mig trogen i snart sju år är borta. Vi har helt kallsinnigt sålt henne till förmån för en nyare modell av samma sort.
Det kändes himla konstigt att lämna henne hos en vilt främmande människa som i sin tur ska sälja henne vidare. Jag var alldeles tyst då vi for därifrån i StorSven och jag kände något vått i ögonvrån. Löjligt tänker ni, det är ju bara en bil! Men jag blir så fäst vid mina hjälpmedel, det är väl för att jag ger dem människonamn kanske?
Men nästa vecka hörni, då har jag Bettan 3! Hon är flera år yngre och är mörkLILA! Vi ska fara upp till Junsele och hämta henne, ska bli så kul!
Annars är allt som vanligt, tiden går och det är snart maj. Jag tränar två gånger i veckan så svetten rinner, underbart!  
Snart är det doktordags igen, ska på datortomografi den 14 maj kl 12,20 och kl 14 samma dag är det Zometadags igen. Behändigt att det gick att samordna, då kan nålen sitta kvar från röntgen så de slipper sticka mig igen på onkologen. Visst är jag fiffig!
Veckan före läkarbesöket brukar vara en helvetesvecka för mig. Ja även för Bengan förstås. Oron griper tag som ett par starka örnklor, den håller sig hos mig ända till vi går ut från läkaren. Jag kommer att förvarna er så ni håller tummar för mig då!  

Och kan ni tänka er, kylskåpet är ok igen! Vi var utan kyl i åtta dagar! De var tvungna att ta loss hela bakstycket och ta med till firman för kompressorbyte...igen. Vi bytte kompressor för 4500 före jul och nu hade den gått igen. Varför köper ni inte ett nytt, är det någon som tänker, jaa, eftersom vårt 1200 liters kylskåp går loss på 30 tusenlappar så lagar man det istället. Tur det är kallt i matkällaren!
 Och resultatet av allt detta är att jag gått ned 7 hg i vikt! Eftersom all mat fanns på ett besvärligt ställe och jag är lat, så föll det sig naturligt att gå ned i vikt då inte kylen var fylld med mat utan bara luft.  

Nä, nu ska jag koka kaffe och sätta mig och somna i soffhörnet framför teven, vi gör så Bengan och jag, sedan har ingen av oss sett vad det blir för väder.     Tur man har internet och YR.

Ha en fin helg och gör inget som inte jag skulle göra! Kram på er!!

  Haha, nu lurar jag er allt! Inte sjutton har rhododendron börjat blomma än, nämen knopparna finns där och hela buskarna har antagit en upprätt ställning. Men visst är de vackra? Ska bli kul att se om schersminerna blommar i år, i fjol var ena busken full med blad, men inte en blomma. Kan bero på att Bengan beskurit den så hårt att den inte orkade? Den andra busken som inte var beskuren alls, var smockfull med blommor. Bengan ska inte få komma i närheten av sekatör i vår!

Det börjar spritta i kroppen nu och längtan efter att plantera och fixa fröer känns stark. Jag ska sätta lite luktärter och krassefrön, sådana som är lätta att driva upp för en tant med inte ens en antydan till grönt på fingrarna. Läste i Året Runt att man ska blötlägga frön och sedan lägga dem på bomull i en burk med lock samt ställa densamma på fönsterbänken till de gror.När de är en decimeter ska man brutalt klippa av toppen så den kan grena sig. Får se hur jag gör.

En sak som gör mig väldigt beklämd är artikeln som figurerar på nätet om vår största jazzsångerska. Jag googlade på sångerskor som är i livet och är 89 år, fann en enda. Jag fick faktiskt en chock då jag såg vem det var och hur hon blir behandlad av sin familj! Jag delade en artikel, skriven av en seriös journalist, läs den! Fy tusan för att bli gammal och beroende av sina anhöriga, då de beter sig så! Detta är en stor tragedi tycker jag, sångerskan som betytt så mycket för oss.

Nu ska jag strax ge mig iväg på min träning, får ta det varligt idag, då jag har ont i skelettet efter fredagens behandlig med Zometan. Låter konstigt att säga att man har "ont i skelettet" men så är det faktiskt. Roddmaskinen är kul och de andra maskinerna är inte så kul, men nyttiga. Pratade med min äldsta dotter förut om träningen och hon berättade om nya rön angående träning/cancer. Nu är det jättebra att träna trots att man har C, inflammationerna får inte så lätt fäste i kroppen då. Bra tycker jag, får träna på då!

Snart hörni, är det dags för första trippen till stugan, jösses vad jag längtar!   Så här ungefär ser det ut då vi kommer ner första gången för våren. Några snöhögar brukar ligga nere vid "gammstugan" och bakom vårt hus. Blåsippor i mängder, vitsippor likaså. Bäcken brukar svämma över sina bräddar och bryggan brukar ha kilat iväg med islossningen. Hoppas vi hittar igen den i år. Första kaffetåren på verandan, oj vad den doftar gott! Städning av dass   , ut med alla mattor, upp med fönstren, hämta vatten som värms på spisen till härligt såpvatten att torka golven med.Hoppas verkligen på en fin sommar i år, den i fjol var inget att hurra för.

Nä, nu får jag ta o fixa till mig så jag kommer iväg på träningen.

Kan nämna att vi är fortfarande utan kylskåp, suck.

En liten hurtbullekram?

   Så här ser StorSven ut, vi bytte ut Märta Ph mot honom då han är lättare att kliva i o ur för mig. So far so good. Det är sedan det började.

Först pajade den bärbara datorn och den gick inte att laga sa "dom", så då blev det en ny för några modiga tusenlappar. Nu får vi hålla oss till den stationära datorn som "råkade" bli helt utan skyddssystem av någon underlig anledning. Mailade på knagglig skolengelska till Avast o frågade hur att göra. Fick ett A-4ark med instruktioner- på värsta fackengelskan. Suck, så nu kör vi oskyddat...har gjort det förr, men inte på sätt som har med dator att göra. Parentes! Får vänta med installation av pc och nyinstallation av skydd, till någon av svärsönerna förbarmar sig. Känns som att vi alltid behöver hjälp med något, så fort de är här  .

Som grädde på moset eller lök på laxen, pajade vårt kylskåp- igen! Sist bytte vi kompressor för 4,500 kr, och det var i december. Vad det är nu, vete sjutton, men kylen blir inte kall. Har ringt killen som var här i december, hejsan...han har gått i pension! Fick telnummer till en annan och de ska försöka komma denna veckan! Himla tur vi har en någorlunda kall matkällare, men det blir ett jäkla spring i trappor- för Bengan.

Allt detta kan tyckas vara i-landsproblem och är  väl det också, men det känns faktiskt lite jobbigt. Inte minst ekonomiskt.

Nå, jag var i alla fall på min första träningsrunda i måndags, i lokal alltså. Sjukgymnasten hade satt ihop ett program som skulle passa mig. Jodå. Jag gick ut hårt på roddmaskinen i tio minuter...aldrig har väl tio minuter känts så långa! Därefter skulle jag cykla tio minuter. Det tog fem minuter att komma upp på cykeln. Efter tre minuter var mina lungor tomma på luft och hjärtat orkade inte pumpa blod utan flimrade som ett stjärnfall.

Därefter skulle armarna få sig en duvning. Jag lutade mig på en smal bänk, kände hur hela jag vällde över kanterna och så skulle jag gripa tag i två handtag och dra fram o tillbaka tusen gånger...kändes det som. Den lite illistige sjukgymnasten la på tio kilos motstånd bara för att se hur min ansiktsfärg gick från vackert rosa till rubinrött.

Efter det skulle ryggmuskulaturen jobba. Samma procedur här, jag la mig vällande på en lika smal bänk och tog andra handtag som skulle dras mot bröstet och följa med till baka saaakta. Inte blev det särskilt sakta, det mer donkade då jag släppte tillbaka handtagen.

Efter det var det benen. Såg så skönt ut att helligga på en aningens bredare bänk och lyfta varsin rulle med varsitt ben, upp o ned, upp o ned. Det gick riktigt bra ända till HAN skruvade på högre motstånd. Ajajaj. Men jag kände mig duktigt svettig efteråt och tyckte jag var en riktig stjärna.

Men igår...ojojoj. Ja det började redan på måndagskvällen, ont i varenda muskel! Det berodde nog också på att jag tänkte ta mig ett skönt och masserande bubbelbad här hemma. I badkaret gick det ganska bra, jag satte mig på kanten o gleeed ned i vattnet, så himla skönt! Men då jag skulle ur!! Jag fick tappa ur allt vatten och ropa på Bengan, försöka vända o vrida på min kropp så jag skulle kunna stå på mitt ena knä som inte är ont (det är ont nu), försöka under tårar o svordomar ta mig ur karet med Bengans hjälp. Gud nåde honom om jag sett ens en antydan till leende på hans läppar. Då hade jag strypt karln! Nå ur kom jag med en ännu ondare kropp. Men det tog tid!

Idag mår kroppen mycket bättre o tur är väl det, då jag ska dit o träna i morron igen. Men nu vet jag att ta det lugnare och inte vara så himla övermodig som jag var i måndags.

Ja detta var min vecka hittills och det är bara onsdag idag.

Vi har i alla fall en bra bil (som gubben inte törs ta ur garaget, "för sån otur som vi har nu, så krockar vi väl också") och en ny dator (som är oinstallerad men fin!).

Ha det gott och sköt om er, vi har oss bara en gång!