Nu ska jag delge er min längtan.

I flera år har vi farit ner till Skåne en vecka på sommaren. Det började då jag jobbade för SCA, då fick man hyra stuga lite här och där i Sverige och utomlands till bra priser. Första åren hyrde vi stuga i Mölle på Skånes västkust. Underbara stugor/hus, som låg på en höjd upp mot Kullens fyr. Från början följde de tonåriga tvillingdöttrarna med oss, vi hade så trevligt med alla utflykter hit och dit.

Så småningom sökte vi ett hus att hyra på annat ställe och "hittade" ett underbart litet hus i Viken, en bit från Mölle. Ett privatägt hus med alla bekvämligheter och så vackert inrett. Nu hade döttrarna gift sig så vi blev sex stycken som for ner till Viken. Vi hittade också ett havsbad med så varmt vatten att det glatt kunde tävla med Medelhavet.

För mig att komma till Skåne var det lite utlandskänsla, varmt, fuktigt och aningen sydländskt. Vi satt ute sent på kvällarna och njöt, såg solnedgångens brinnande klot gå ned över rågåkrarna. På sädesfälten växte både blåklint och gigantiska vallmon, bara det var exotiskt för mig. Folk pratade skånska, vilket i en del fall var lika svårbegripligt som spanska. Men man lär sig med åren att förstå bättre.

Det har slumpat sig så att vi har haft ett uppehåll i skåneresorna på några år, men min längtan har suttit i.

För några dagar sedan föreslog ena dottern att vi skulle besöka Skåne igen! Jag blev så lycklig, så jag flinade hela vägen upp till öronen! Yes, yes, yes!! Äntligen får jag komma ner till Skåne igen, Täppeshus, Krrrrapperrrup, Kullens fyr, Höganäs med fiskaffär och loppisar (för Bengan så klart), Helsingborg med Sofiero och den svingoda glassen i kiosken där, kanske fara med Sundbussen (som är en båt) från Helsingborg över till Helsingör för att köpa öl och vin och så tillbaka igen! Rekekroken, Arild och alla andra mysiga småställen vid havet. Där har ni min längtan- som ska bli uppfylld!

Sedan har jag en annan längtan, inte av samma sort, men ändå. Den att det skulle vara tisdag i morgon...

Ha en skön helg, det ska jag ha! Fredagsglädjekram!

Idag kom hon hem, min lilla glädjespridare. Jag har längtat så efter henne, saknat min älskade vän. Men hon har haft det bra, inte tu tal om det, Annalena o hennes Peter har brytt sig om henne, gett henne föda och tränat henne.

Men nu står hon här ute på gården, där hon hör hemma. Min lilla Micra.

Lite tokig är jag nog som sätter namn på mina färdmedel, men det blir personligare så och så sköter man om en vän bättre som man döpt. Det är väl bara Rulle då, han som står ihopklämd i garaget och sällan får komma ut, som får dålig respons. Men han är stor och otymplig, lite besvärlig att ha med. Rulle och jag är inte särskilt överens, nä då lånar jag hellre hans kusiner som finns tillgängliga då vi kör Birstarace, smidiga och lätta.

Ernsten står på bron och tittar anklagande på mig varje gång jag haltar ut och förbi honom med min En-ok. Men Ernsten är snygg i alla fall och får komma ut säkert en gång/kvartal.

Den höj- och sänkbara arbetsstol som jag har i köket har jag alldeles glömt vad han fått för namn! Har någon förslag? Väldigt skön att sitta i och sparkar jag med fötterna i golvet så far han som ett jehu i köket (kan bero på att golvet lutar en aning?), mest åt ena hållet då.

Slutsnackat om mina män...o Bettan!

Idag var jag på röntgen och fick datortomografi. Det gick hur bra som helst, trots att jag måste pimpla en liter vatten efter frukosten då jag var proppmätt och stinn i magen. Lika mycket efter röntgen. Gissa om tanta fick/får kuta på toa? Men det är bra, då rensar jag njurarna som har lite dåliga värden. Vi fick kaffe hos snälla Annalena efteråt, sedan for vi alla tre till Birsta! Tjoho!

Jag har så snälla och omtänksamma barn, fostrade i min anda  .

Nästa vecka blir det skelettscint, den tar lite längre tid, men brukar också gå bra. Måndag veckan därpå är det så äntligen läkarbesök, ska bli skönt att slippa den här oron som naggar på mitt humör. Då kan ni hålla tummen för mig!

Nu sitter jag och tjuvskriver på Bengans dator, min kastar fortfarande ut mig ofta, ofta. Skitdator!! Får be datorkunnig svärson titta på den.

Nu går jag till sängs med en urtjusig arkitekt som är vacker och stenrik, det ni. Han har visserligen en begynnande romans med en fantastiskt skön kvinna, men det skiter jag i, lägger ut en krok ändå!

Gonatt från mig och en tantsnuskbok...

Hemska saker hände inatt! Jag gick omkring i huset och låste alla dörrar, stängde alla fönster, men plötsligt vid ett öppet fönster tog en främmande, skrämmande man tag i min arm. Han såg väldigt hotfull ut och jag blev skiträdd!

I samma ögonblick vaknade jag med världens flimmer. Jag blev glad att vakna ur drömmen, men rädd då flimret var så kraftigt. Jag sov lite till o från, klev upp klockan åtta, duschade ifall jag måste fara in på akuten. Man vill ju vara fräsch på sjukan, så de inte tänker  "usch vilken snuskkärring".

Flimret lugnade sig en aning, men jag tordes inte äta frukost, bara ta medicinen. Tog trycket och det var högt, pulsen låg också mycket över det normala och mätaren visade flimmer. Efter en timme hade trycket och pulsen gått ned så pass att jag åt frukost.

Flimret finns kvar, om än svagt, så jag ställde in akuten och cirkeln. Får vara hemma o ta det varligt idag.

Tänk att det alltid ska vara nånting! Men för det mesta så mår jag i alla fall bra, det gör jag nu också.

Drömmar ja, av alla mediciner jag tar har minst tre biverkningen "mardrömmar". Men jag är glad ändå, för två mediciner har biverkningen "håravfall"(heter det verkligen "avfall"?)och det har jag sluppit.

Nu har jag skrivit två inlägg på rad om sjukdomar, får verkligen sluta upp med sådana dumheter! Jag blir inte glad av det, inte heller ni som läser. Lite blir det så inför träffen med onkologen, mina tankar är fulla av sjukdomar och annat elände.

Snart, snart ska jag skriva en rolig och glad blogg, får bara trassla upp hjärnvindlingarna först.

Hörni, ha en skön Allhelgonavecka, tänd ljus för döda och levande och kramas!