Tänk att min man, som fyller 71 nästa gång, har sin pappa i livet! Så länge man har en förälder som lever, ja då är man barn till den. Min man Bengan är inte det minsta barnslig, likväl är han barn till sin pappa.
Svärfar bor i en vanlig lägenhet, alltså inget vårdhemsboende, en helt vanlig HSB-lägenhet i ett 55+hus. Det var längesedan han var 55+, han är numera 95+. Han har visserligen hemtjänst som ser till att han får sin mat, pådraget stödstrumpa och bäddat, men han klarar det mesta själv. Bengan åker till sin pappa flera gånger i veckan och sätter i glödlampor, hämtar räkningskuvertet som svärfar skrivit och räknat ut själv. Vi handlar till honom ett par gånger i veckan, men han skriver sina notor helt efter eget huvud. Han firar jular hos oss, år efter år. Då vi eller våra barn fyller år kommer han och gratulerar, han är med oss alla högtider, pratar och berättar om sitt liv. Våra svärsöner tycker så mycket om att höra alla svärfars historier och han i sin tur gillar våra svärsöner så klart.
Jag brukar emellanåt göra en liten Janssons till svärfar, han är väldigt förtjust i den jag gör. Han och jag brukar prata via telefon och då blir det riktigt långa samtal. Helt naturligt deppar han ibland då han kommer på hur gammal han är, då muntrar jag upp honom så han får skratta. Han är mycket mån om mig och min "sjukdom", frågar alltid hur jag mår.
Svärmor dog för ett par år sedan, hon blev över 90 år, så Bengan har bra gener.
Jag har haft tur med mina svärföräldrar, mina första var så underbara och de sista likaså. Skriver "sista", då jag gissar att jag inte ska ut på fler äventyr !
Nå, nu ska svärfar fylla år snart och då ska vi fira honom! Vi fixar smörgåstårta och vanlig tårta, allt efter önskemål. En himla snäll granne till svärfar ska gå in och duka och se till att det blir festligt. Vi har köpt present till svärfar, även så gamla karlar gillar paket!
Inte för att svärfar har dator och ser detta (vilket inte vore omöjligt alls), men stort grattis till kära svärfar på 98-årsdagen den första mars!
Lillemor
17 februari 2013 15:58
Åh, så underbart det låter! Bengan kan vara lycklig. Ni andra också. Tänk, vilken lycka att vara fyra generationer! Hoppas ni har frågat ut honom riktigt mycket om hans liv och skrivit ner det så ni kan sammanlänka alla generationers livsöden :)
kram
http://silfverstinta.blogg.se
Inger
17 februari 2013 20:28
Tack Lillemor! Ja vet du att vi dessutom är fem generationer, då Bengt har barnbarnsbarn både från sitt första äktenskap och med mig.Inte illa. Eftersom jag känt Bengt i 39 år o svärfar lika länge, så har jag hört hans historier MÅNGA gånger.Ja det är fint! Kram på dig!!
skrivmoster" title="http://bloggplatsen.se]skrivmoster[/url]" target="_blank">bloggplatsen.se]skrivmoster[/url]
17 februari 2013 16:23
Ja tänkt ändå ... en del lever väldigt länge och får vara hyfsat friska och hänga med. Det är förunderligt och måste vara en stor omställning i deras långa liv, att uppleva allt som sker i vårt samhälle. De har mycket att se tillbaka på om de minns och mycket att undra över i vår moderna tid.
Att fylla 100 år verkar bli mer och mer vanligt. Hoppas att ni får vara med honom den dagen. Men nu är det först 98 år! Inte illa!
Bengan är en god son som finns för sin far. Det har vi sett och hört. Och du månar om din svärfar på många sätt och vis. Han lever ett gott liv precis som man önskar att många andra fick göra. Inget är som att bo i sitt eget hem och ha friheten att leva som man vill! Med lite hjälp här och där ...
http://skrivmoster. bloggplatsen.se
Inger
17 februari 2013 20:35
Tack syrsan för din kommentar!
Ja, svärfar är ovanligt klar i skallen och något sånär frisk i benen. Lite glömsk är han, men vadå! Vem är inte det!
Det skulle inte alls förvåna mig om han blir 100 år, ibland känns det som att han ska överleva både mig o Bengan, fniss.Han är så rädd för att hamna på "hemmet", så om han klagar ibland så skyndar han sig att säga att han minsann klarar av det mesta och då mår han hur bra som helst.Jag har lovat honom att Bengan o jag ska INTE sätta honom på "hemmet"om han håller sig klar i skallen.Det är han helt med på.Men många turer o telefonsamtal blir det...
Kram!!
Ingela
17 februari 2013 16:28
Så underbart skrivet! Precis så som man önskar att alla familjer kunde få ha det. En äldre generation som får vara pigg och berätta om sina levnadshistorier till de yngre som faschinerat lyssnar på. Sen att ha sån tur att ha fått en sån fin son hustru att bry sig om, likaså barnbarn att uppvakta och älska. Vilken gåva livet bjuder på åt alla håll, när det får vara precis sådär! Fira honom ordentligt nu, för 98 år är inte illa pinkat alls! :) Vi hade en kvinna hos oss för en tid sen som var 102 år, hur pigg som helst och helt klar i huvudet. Hon såg ut som max 80-85 år och ja, hon blev en förebild för oss alla på att man kan bli gammal och samtidigt få vara rätt pigg trots allt. Älskar äldre människor som med sin humor och livsgnista får oss andra att "skärpa" till oss mera... :)
Inger
17 februari 2013 20:39
Tack Ingela!
Ja du, gamla människor (såna som är äldre än mig tom!)har mycket att berätta och det kan bli vilda diskussioner ibland.
Härligt med den gamla damen ni hade!
Jodå, vi ska minsann fira "gubben"!
Kram Ingela!
Inger
17 februari 2013 20:46
Javisst är det Britten! Tack för att du läser o kramas. Kram tillbaka!
harrieth
17 februari 2013 17:23
tänk så värdefullt det är med fina svärför äldrar, jag hade oxå världens bästa. Måste säga att det är en väldigt stilig 91-åring. du är nog världens bästa sonhustru kan jag tänka mej, så var rädd om farbron. då blir det kanske en janssons den1 mars?
Inger
17 februari 2013 20:48
Nja inte vet jag om jag är en sån bra sonhustru, men konstigt nog verkar han tycka det.Det är säkert Jansson som gör det.
Och du, det är 98 gubben fyller!
Kram o tack!
Annika
20 februari 2013 14:27
Säger som din Svärfar: kom hit med din Jansson!
Massor med helande <3 <3 <3 till dig!
Inger
11 mars 2013 13:47
Hehehe, du får allt komma o hämta om du ska ha!
Tack snälla du för helande hjärtan!
Kram!!