Idag är en "sån" dag, en tänk- o funderingsdag. Tänker ofta på C i dag. Många negativa tankar far över mig, det både finns och finns inte en orsak till tänkandet. Jag tror att vi alla har sådana dagar, då vi kanske har drömt något otäckt och känslorna efter drömmen inte går över på hela dagen. Eller att vi känner oss förbisedda, negligerade och det vi vill, inte går att genomföra. Jag ska inte gå in något närmare på vad som utlöste min negativa tänkardag, då det egentligen inte har någon stor betydelse.

Men faktum kvarstår, jag är ...vill inte säga deprimerad, då det är en sådan stor känsla, nä jag är hellre lite smågrinig och less. Ledsen också, fast inte så farligt, lite småledsen och tycker lite synd om mig själv.

Jag tänker på att åren går, jag blir äldre och äldre, i och för sig en sak att vara tacksam för, men så känns det inte. Kanske har det att göra med att jag är loppisänka? "Jamen skaffa dig ett eget intresse då"! Jag HAR egna intressen, jag skriver, går sporadiskt på träning, är med i PROcirkel, lagar mat... Nä det blev inte så mycket.

Jag tänker så här, jag vet inte hur lång tid jag har kvar, det vet ju ingen egentligen, men åldern och C säger till mig att mitt liv är begränsat. Jag vill GÖRA något!! Jag vill resa, gå på restaurang, bada i varmt hav, äta och dricka gott hos andra än hos mig, gå på teater, bio, sova på hotell, kanske med en spa-upplevelse... Men jag vill inte göra det ensam! Jag är ju gift för tusan! Men som sagt, loppisänka. Varje dag, sju dagar i veckan, mellan 10 och 18 är jag loppisänka, efter 18 är jag blocket-änka.

Aha, det är där det sitter! Eller inte?

"Jamen var tillsammans med honom på loppisen, då har du sällskap"! Men saken är den att jag avskyr allt vad loppisar heter, jag kvävs av alla prylar och prislappar och gamla möbler. Jag är liksom mättad på gamla saker. De senaste 30 åren har det varit loppisar på bredden och tvären, så de står mig upp i halsen. Till och med vårat hem är som en stor jäkla loppis, proppfullt med gamla prylar, både framme och i alla skåp. Stackars de som ska rensa upp efter oss!

"Jamen byt karl då"! Nää, jag gillar den jag har, dessutom är det alldeles för besvärligt att börja ragga i min ålder, så det går fetbort (som de unga säger)!

Det ligger ett tungsinne över mig idag, det vill inte lätta.

Jag ska försöka tänka positivt, tänka på i tisdags då jag var på restaurang med äldsta barnbarnet Caroline, då hon bjöd mig på god mat och trevligt prat.

Inte tänka på att jag är begränsad då jag inte går så bra, pga den jädrans C. Men det känns!

Konstigt nog så känns det som att C växer i kroppen på mig då jag är på sådant här humör, kan ni tänka er va? Som att den får övertag på något sätt. Det där vet jag ju, att negativa tankar och känslor kan främja tillväxten av C, så nu jäklar blir det till att kämpa fram positiva tänkandet!

Sjutton också, jag tänkte inte laga någon mat idag, men jag får gå ner till frysen och kolla vad det kan bli. Blir nog korv och makaroner. Kan man dricka vitt vin till det?

 

Ingela

13 september 2014 17:23

Åh vad jag önskar jag kunde komma till dig nu, ta med dig ut en sväng i det fria. Köra fort, spela musik på hög volym, sjunga det högsta (och säkert det fulaste) vi kan. Ta in på ett hotell, äta gott dricka gott och bara skita i alla gråvardagstristesser som ibland står en upp till halsen. Vi kan väl låtsas som att vi gör den resan du och jag, min finaste "adopterade" stora syster. För när livet känns sådär eländigt måste man få tillåta sig det en liten stund, men sen mota bort det med all kraft! Det vet vi ju! Men det är inte så lätt att göra det ensam... Så därför sätter vi oss i bilen och styr söderut till värmen du o jag nu, ok? KRAM finaste goaste Inger <3

Inger

13 september 2014 19:25

Tack kära Ingela för de orden, de satte sammetsspår i hjärtat! Ja det är inte ofta jag grottar ned mig, men ibland kommer det, då jag känner mig förbrukad och onödig.
Men det går över, jag mår bättre nu.
Tutar du då du är utanför, jag har packat!
Kram goaste Ingela!

 

skrivmoster

13 september 2014 17:42

Käraste syrsa ... vi kan ta varann i hand... inte för att jag än vad jag vet nån C att kämpa mot men det finns annat som tär och som inte är bra. Tankarna liksom fastnar ...

Vi har nog såna här dagar då och då, som just då känns jobbiga men som ljusnar efter ett tag. Jag kan förstå dig på många plan eftersom vi känner varann så pass bra. Man kan ju tycka, att B skulle kunna ha nån loppisdag och inte alla dar! Så himla kul är det väl inte att stå där i garaget.

Hoppas att det ljusnar snart för dig. (och mig) Men jag har en hel del att jobba med ...
Kramar om dig av hjärtat!

http://skrivmoster.bloggplatsen.se

Inger

13 september 2014 19:36

Tack syrsan!
Jo nog vet jag! Usch vad vi har att tampas med! Mitt börjar ge sig nu, dåliga humöret i alla fall. Varför läggs det på oss så där? Det blir tunga ok att bära, men som vanligt finns det alltid de som har det värre.
Jag ska prata med B om åtminstone en loppisfri dag i veckan, kanske kan förhandla mig till två! Suck.
Nå, Marie smsade förut o ville köra ett birstarace i morron ( hon hade nog läst min blogg), så det blir ju kul.
Varm kram från syrsan Inger som inte har något lördagsgodis heller..

 

Britten

13 september 2014 18:21

Det är tillåtet att vara på tvären ibland! Du är helt normal, nja lite smågalna är vi ju båda två eller?
Det går alldeles utmärkt att dricka vitt vin till makaroner! Stuvar du dom eller blir det vanliga vattenkokta?
Behöver du "häva" ur dig mer vet du var jag finns!
Peppkram! Britten

http://..

Inger

13 september 2014 19:27

Tack Britten! Jag är ok igen, bara jag fick sura en dag.
Jo jag hör nog av mig snart o luftar.
Kram vännen!

 

Camilla

13 september 2014 19:47

Kramar till dig Inger. Man får ha deppardagar ibland, det har nog alla. Ingen kan vara positiv och glad jämt, fast jag tycker att du verkar vara glad och positiv för det mesta. Hoppas det känns bättre imorgon.

Inger

28 september 2014 16:04

Tack Camilla! Såg detta först idag, den 28/9 då jag loggade in för en ny blogg.
Ja ibland deppar man ihop och tycker att det mesta känns jobbigt, men som tur är, går det över fort!
Kram på dig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Detta är jag, Inger. Året som gått, har varit vänligt mot mig och min familj. Inga särskilda sjukdomar, ingen har dött, ingen har fötts. Sommaren var underbar, utom midsommar som var den vanliga fleesejackor o kepshelgen. Men vi var ett stort gän...

  Det här är min Bengan. Fotot är från då vi var i Skåne i fjol, närmare bestämt i Viken där vi hyrde hus av kära Evy. Inte kunde vi då veta att det skulle bli sista gången vi fick bo i detta vackra hus och träffa den allra finaste värdinnan med den...

   Nää, tänkte bara sätta in en tårt o kakbild för att väcka er uppmärksamhet.   Idag har jag varit på träningslokal, vilket var längesedan. Men jag är ju med i en utmaning att träna 3ggr/vecka med redovisning på söndagar, därför måste jag gör...

   Idag fyller en av mina svärsöner år, grattis Patrik! Idag är det också min älskade pappas födelsedag..ja han lever ju inte, men jag tänker på honom lite extra varje första augusti. Han föddes 1906 och vägde över fem kilo och läkaren sa att hans ...