Fredag igen. Veckorna, månaderna och till och med åren rusar iväg i snabb takt numera. Jag visste inte att det skulle bli så då jag blev äldre, jag trodde tvärtom faktiskt. Innan jag gick i pension trodde jag att tiden skulle snigla sig fram, eftersom man inget hade att göra då. Jag inbillade mig att jag skulle sitta och rulla tummarna, läsa en massa böcker och sitta och sucka över den långsamma dagen. Men så blev det inte. Jag gick med i PRO för att aktivera mig en aning, jo tjosan! Visserligen är det bara en dag i veckan, men då ska jag ha åstadkommit ett par tätskrivna A-4 ark med roliga historier ur mitt liv. Det ska jag läsa upp för de andra tio medlemmarna i kursen "Skriv ditt liv". Att skriva under tvång, är inte min grej, jag måste ha inspiration, precis som "de stora författarna", Moberg, Strindberg och de andra. Nu har jag en himla tur som har skrivit massor sedan tidigare och då och då läser jag ur "Mina memoarer".  

Nå, det var bara en grej. Jag tränar två gånger i veckan också, jätteduktigt. Lite provtagningar, behandling var sjätte vecka, fotvård, massage, handling ett par gånger i veckan, frissan osv. Så har jag fått min hett efterlängtade I-pad, den behöver ju också användas så den inte kärvar igen...och datorn (som jag skriver på nu). Dessutom tar det längre och längre tid att sätta på lämpligt ansikte varje dag. För att inte tala om håret! Mitt råttfärgade hår som blir mörkare och mörkare, inte en strimma grått har kommit, i och för sig inte mig emot. Men jag får allt svårare att få till en frisyr, det slutar nu för tiden med att jag får"tantfrisyr"! En korvaktig hellugg, lite krus vid öronen och resten en katastrof. Jag som alltid sett så ung och fräsch ut, inga rynkor och fräsig frisyr. Nu är ansiktet slappt, bruna fläckar på kinder och händer, dubbelhakorna ett faktum, påsar under och ovanför ögonen, det är som att ögonbrynen (som för övrigt försvinner mer och mer) trycker ned de övre ögonlocken så de hänger på de snart obefintliga fransarna. Som jag skrev i förra bloggen, jag fattar inte att skinnet orkar töja ut sig så vansinnigt! Men allt detta kan väl sammanfattas i ett ord, ålderdomen! Nu har den kommit ikapp mig, nu då jag inte längre kan springa så fort. Känns lite jobbigt, men är bara att acceptera. Jag får göra det bästa av situationen, klädnypa i nacken, täckstift i fejset, håret...ja inte mycket att göra åt, läppstift på en ständigt fånleende mun (då syns inte hamsterpåsarna så väl) och ett glatt humör.

Detta mina yngre vänner (ja ni är ju yngre allihop) är vad som väntar er!!

Men jag fortsätter, inte ger jag upp bara för att jag har kommit i "ålderdomsfasen", nä det vore mig fjärran. Det är mycket jag har ogjort och osett.

Med hopp om en trevlig och ungdomlig helg, Tant Inger  

Jaa, nog är det längesedan jag var in här och skrev. Kan inte skylla på något annat än oföretagsamhet eller helt krasst, lathet. Ibland är skrivlusten som bortblåst helt enkelt, det är bara så. Jag måste vara inspirerad och riktigt taggad och precis i det ögonblicket måste jag sätta mig ned för att skriva. Men tyvärr så infaller den taggningen precis med kissnödighet, utåhandlapåstuds, cirkeln, träning och andra "måstegrejer".

Men nu då, nu sitter jag här och har precis 17 minuter på mig innan Aktuellt.

Vi börjar med något som händer oss alla, förr eller senare, döden. Jag fick ett boktips, boken om Kristian Gidlunds sista tid, skriven av honom själv. Jag är så där vansinnigt känslosam, kan sitta och gråta till en svartvit film med Sickan Carlsson, så jag känner att den boken klarar jag inte att läsa. Helt onödigt tycker jag att böla och grina en hel dag.

Så fick jag veta att en ungdomsbekant hade dött hux flux hemma, han var i samma ålder som jag. Ungefär samtidigt fick jag också veta att en annan människa (som jag inte känner, dock hört talas om mycket) hade dött.

Man blir ödmjuk inför livet och jag inser att jag och Bengan har en himla tur som lever och mår bra. Jag tänker att vi får ta tillvara på de stunderna på jorden vi har kvar, rätt som det är, ligger vi med näsan i vädret.

Så, det var döden det.

Jag är inne på min tredje vecka då jag ska fasta två dagar, men i morse bröt jag fastan då min mage blivit sur av alla frukt och tomatjuicer. Med den påföljd att jag fick flimmer, som ett brev på posten. Så nu blir det som vanligt resten av veckan. Inte går jag ned nämnvärt av den dieten, något kilo, en droppe i havet. Men två gånger i veckan bygger jag muskler i alla fall...eller bygger o bygger, jag får lite fastare kanske.

Trots att skinnet är utspänt till bristningsgränsen av min rondör, är jag sladdrig ändå! Jag fattar inte hur mycket skinn kan klara att bli uttöjt! Hur som helst, det är kul att träna! Många roliga och oroliga människor är i lokalen, det svettas och doftar inte rosor där precis. Massor av olika träningsmaskiner finns och jag har varit på de flesta. Inte den stora, röda pilatesbollen (tror jag det är), den törs jag definitivt inte sätta mig på. Fasiken, det skulle bli en smäll som nog skulle spränga bron över Sundsvallsfjärden!

Hoppsan, nu är klockan 19,00 och då älgar jag nedför trapporna och kastar mig i soffhörnan.

Ha en skön kväll och tänk på; vi har oss bara en gång!