Så här vacker ser min morsdagpelargon ut nu!

Idag tänkte jag skriva om min bitterhet. Denna åkomma som drabbar sjuk såväl som frisk, gammal såväl som ung, fattig såväl som rik.

Bitterhet kan göra en frisk människa sjuk.  Och då menar jag inte bara psykiskt, utan även kroppsligt. Jag tror på att negativitet och bitterhet kan skapa sjukdomstillstånd i kroppen och även hindra kroppen från att läka sjukdomar man redan har. Hur yttrar sig då bitterhet? För mig, i mina mörka stunder, yttrar sig detta med "tyckasyndommigsjälv"- syndromet, jag tror att det är JAG som drabbas hårdast av alla jag känner, jag går omkring i ett nedtryckt sinnesläge, har lätt till gråt och tycker att ingen, absolut ingen förstår mig och mina plågor. Jag fullkomligt frossar i självpåtagen tagelskjorta. Tänker att varför drabbas just jag av allt skit som finns? Som om det inte vore nog att jag är pensionär och ute ur leken för gott, så fick jag högt blodtryck som följdes av hjärtflimmer och det följdes av cancer. Till råga på allt fick jag nu så himla ont i ett knä att jag blev handikappad- på riktigt! Den som tycker att mitt onda knä är en baggis i sammanhanget, har aldrig haft så ont i knäet att den inte kunnat gå! Nästan. Så nu haltar jag här med min bitterhet, väntar på en remiss till röntgen som säkert lär ta minst ett halvår och då är väl värken borta, som lök på laxen!

Så, detta om min bitterhet. Den varade i ungefär trettiosju minuter, men då var den rejäl!

Vad motsatsen till bitterhet är...det måste vara livsglädje och positivitet?

Av detta är jag full. Tack o lov ska jag väl säga. Jag har en tro och den utnyttjar jag ska ni veta. Inte en sådan tro att jag kutar i kyrkan av och till, nej en sådan tro som man fått med modersmjölken, en som sitter i märgen.Jag ber min kvällsbön varje (nästan) kväll och har en liten pratstund med G, tackar för dagen och avslutar med att be om styrka och friskhet för min familj och mig själv. Ofta, väldigt ofta, somnar jag innan jag hunnit säga det jag tänkt. Gissar att Han hör ändå. Kanske är det just tron som gör mig till den positiva människa jag tycker att jag är, kanske inte. Vem vet? Men glad är jag för det mesta, trots att jag har mina gråsvarta stunder emellanåt. Att vara positiv gör att kroppen blir friskare, så därför ska jag nu med glädje tänka bort mitt onda knä (yeah right!) så får vi se vilken verkan det hava kan.

Liten tagelskjortekram?

PS. brevbäraren kom precis nu med en kallelse till röntgen på tisdag till veckan!! DS

  Nu blommar mina vita pioner!

Vi kom hem fram och tillbaka idag, dels för att jag ska få min Zometabehandling i morgon, dels för att vi ska åka en tur med Ådalen tre på onsdagkväll. Det första en nödvändighet så att mitt sköra skelett ska bli starkare, det andra bjuder min ena tvillingdotter med man oss på som ett tack för hjälp då det behövdes.Även den andra tvillingdottern med man som också var behjälplig vid samma tillfälle, följer med. Låter klurigt va?!

Midsommar då? Ja tänk att vi hade sol och vackert väder hela helgen! Första midsommaren på flera år som vi klarade oss ifrån fleecejackor...ja vi tog på oss dem och kepsen när myggen blev för många och närgångna. Mycket mygg i år.

Men jösses vad mycket mat vi hade och gott var det minsann! Vi sjöng nubbevisor så det ekade över hela sjön, väldigt stämningsfullt. Maten räckte ända till idag!

Vi lekte, gick slinga och hade grodspottning ( en himla kul lek, där det gällde att suga på en gelégroda så den blev lagom hal, vartefter man skulle spotta iväg den så långt man kunde). Jag kan ju säga att det var tur att jag har egna tänder. Jag och gubben som bildade ett lag, vi blev sist, jaja, det kändes helt ok.

Sedan drack vi kaffe och åt jordgubbstårta och cheesecake med pecannötsknäck, samt en kaloristinn kolakaka med vispad grädde...ojojoj säger jag!

Det kändes gott att ha alla sina närmaste (utom snart arton-årige Erik  ) omkring sig, vår familj växer för varje år, både vad gäller omfång rent kroppsligt och till antal. Till och med snart tvåårige barnbarnsbarnet kutade omkring på gräsmattan och njöt av luften.

Idag lämnade vi Sösjö, sjön låg som vanligt som en spegel med vak här och där, då vi  far hem. Ängen är full med midsommarblomster, smörblommor och massor av smultronblom, som lovar gott inför juli. Dasset är tömt och pyntat med en Monet och en Monalisa, allt för att förgylla tillvaron för de som där sitta. Varmvattenberedaren är fylld och varm, klar för sommarens alla snålstrilande duschar (det kommer sand i vattnet från bäcken där vi tar in vatten till husen, därav täpps duschen igen emellanåt). Men ni kan tro att man blir mjuk i skinnet av fjällvattnet och håret får glans! Dessutom är vattnet gratis...

Nä nu ska Inger lägga sig, skönt trots allt att lägga sig i sin vanliga säng. Lite romantik via bok, sedan är det gonatt för idag!

Vilken kram tar vi nu då? Ah! Tänkersådetknakarkram kanske?

Snart är det dags! Dags att packa det allra sista inför midsommar och sommaren över huvudtaget. Jag gissar att vi far upp fram emot helgen, för att sätta på vattnet och städa lite fuskigt och sedan fara hem på en blixtvisit på måndan då det är PK-prov. Sedan brassar vi upp igen och för första gången på massor med år, behöver jag inte tänka på MATEN! Vi har kommit överens om att ta catering! Tjoho!! Först var jag motvalls, jag ville ha som det alltid varit, men som två döttrar och en make talade om hur jag beter mig på midsommar med stress, svett och grinighet, insåg jag snart att catering skulle vara toppen! Vi fick lite mothugg av ett par familjemedlemmar, men snart hade vi övertalat dem också.

Frid o fröjd, stora lugnet ska råda i midsommar! Förutom att vi fixar dukning, kaffe och disk. Men i år ska vi sätta upp det gigantiska partytältet, det är 3x8 meter, så det lär räcka till. I fjol satt vi på den nyinglasade verandan hos oss, men har man ett partytält så ska man väl för sjutton utnyttja det!

Jag vet inte exakt hur många vi blir, men runt tjugo personer blir det nog. Vi fixar midsommarstång, plockar blommor, äter varmkorv med bröd (som vi ordnar)och så ska stora tältet upp, det brukar vara kul, många svordomar, svett och skratt. Sedan ska det dukas, vilket de flesta brukar hjälpa till med, potatisen ska skrubbas o kokas...men annars är det ingenting...ingen nubbesallad, dragonströmming, iskällarströmming...suck. Nåja, huvudsaken är att mamma inte får sitt vanliga bryt!

Jag tar Lillen med upp till stugan, så ni kommer att få små uppdateringar emellanåt. Förskräckens icke, du lilla hop!

Zometabehandlingen har jag skjutit upp till veckan efter midsommar då vi även ska fira sex år som gifta.

Nå, detta var allt för denna gången. Jag mår bra, även om mitt högra knä inte gör det, men det bortser vi ifrån.

Ha nu en skön veckända och kanske en snartärdetdagskram skulle passa?

Fast egentligen aningen ovanlig, då jag inte varit på lab och blivit stucken. Det är faktiskt tre dagar sedan och jag har h e l a nästa vecka fri från stick, det ni! Jag har faktiskt hela den veckan tom på åtaganden, det måste vara rekord. Tjoho, en helledig vecka!

Jaja, jag ska inte yvas det kommer säkert något.

Men ikväll ska vi gratta en student, min ena svärsons son...vad blir han till mig? Svärsonson? Spelar ingen roll, han har gjort bra ifrån sig och ska firas!

I morgon ska vi först se när yngsta barnbarnet "går ut" förskolan, sedan på kvällen blir det minnesmiddag för min exman, enligt en nu nio-årig tradition. Det gillas säkert, han ser oss nog från sitt moln där han sitter och dinglar med benen och gnuggar fötter.

På lördag kommer mina kära vänner hit, på sin hemresa till Piteå från Småland, det ser jag fram emot!

Nå, min "vanliga" dag då? Jag sitter som vanligt vid datorn medan min gulliga städis dammsuger o torkar golv, det var faktiskt nödvändigt, även om B knorrade en hel del. Det känns skönt att få städat då jag inte orkar själv, min rygg värker och är inte vän med mig.

Annars då? Vi var och handlade lite (massor) igår, mellanlandade med lite extrastolar till ena dottern, fick krama äldsta barnbarnet Caroline och hennes bror Erik, sköna unga vuxna! Så idag blir det inte många knop känner jag. Idag ska jag "bara vara", kanske sitter jag i hammocken och gungar på med foten lite...