Jag  läste i mina gamla dagböcker och såg att i fjol vid den här tiden kunde vi köra ned till stugan i Sösjö obehindrat, dvs utan snöhinder.

Som jag har tjatat på Bengan att vi måste åka och se hur där ser ut. Igår blev det äntligen av.

Vi bestämde oss för att lösa Melodikrysset innan vi for, sagt och gjort. Därefter kokade jag kaffe, Bengan bredde mackor och vi packade Korgen med allt vi skulle behöva och lite till. Jag är en sån där "försäkerhetsskull-människa".

Härifrån och till stan är det ca två mil, från stan och till Stöde ca fem mil. Härifrån och till stugan är det ca femton mil.

Jag lovar, milen till Stöde tar säkert fyra timmar, så känns det i alla fall. Fruktansvärt tråkig väg också, om man inte stannar för fika i Lomtjärn...och det gjorde vi inte.  Det är så förbaskat långt att inte ens tio mil i Jämtskogen tar så lång tid!

Nå, vi kom fram i alla fall och vägen kan man väl inte klaga på, de vanliga guppen vid denna tiden på året. Om det inte hade varit för grusvägen från Bräcke kyrka till Sösjö! Leråker! Totalt sönderkörd, spårig med svaga vägkanter och djupa diken. Bettan for som en sladdertaska hit och dit, Bengt hade stora problem att hålla henne på "vägen". Den vägen som är så kul att åka fort på somrarna då det är torrt, berg o dalbaneaktig som den är och väldigt slingrig.

Lätt illamående såg vi så sjöänden...isen låg! Då vi närmade oss infarten till stugorna, blev snöhögarna större och större och precis där vi skulle fara ned, där var en halvmeter snö! Besvikelsen stod högt i tak.

Medan jag satt kvar i bilen och fikade, drog Bengt på sig storstövlarna och pulsade ned till stugorna. Jag vevade ner rutan såpass att jag hörde fåglarna och suset i träden, medan jag drack mitt ljumma kaffe och åt min ostmacka (där osten blivit uppblött av gurkan).

Allt var ok i alla fall, bryggan var på väg ut som vanligt, de kraftiga stöttorna som håller upp brotaket hade som vanligt rasat och tagit med sig en del av verandaräcket på framsidan. Som vanligt. Men glasverandan hade klarat sig och det var fullt med blåsippor ("hade tänkt plocka några till dig, men då hade de vissnat på vägen upp till bilen"). Både gammstugan och vår stuga, inklusive dasset och friggen var helt ok. Skönt, tänkte jag då jag fick rapporten.

Suck, vad härligt ändå att få komma till Sösjö!