Jag lovade vid ett tillfälle att ta reda på hur "Hårnålsträdet" kom till, nu vet jag. En gigantisk tall som står i skogen ovanför Österåsens byggnader har massor av gammeldags hårnålar instuckna i sig. Man får höja blicken en hel del, de rostiga nålarna har suttit där länge, sedan sanatorietiden.

Kvinnor, män och även barn kom hit för TBC, eller lungsot som det hette i folkmun. De kom för den friska luften, den näringsrika maten och en och annan lunggasning.

Läkaren här välsignade många par som fann varandra och uppmuntrade kärleken.

Kvinnorna som frisknade till och kunde ta längre promenader, de tog hårnålar ur sitt långa hår då de kom fram till Trädet och stack in dem där för att antingen markera att de orkat gå så långt eller att de lämnade någon form av besvärjelse att de skulle bli helt friska. Man vet inte  säkert varför, men en form av markering av kvinnor är det i alla fall och det ser häftigt ut med alla dessa rostiga nålar från förr. En tydlig hälsning från tiden.

Annars flyter dagarna på, vi är mitt i andra veckan nu, tiden går fort. Veckan började med regn och sval luft, idag vaknade jag till sol, men nu är den borta.Min träning som var tänkt till efter lunch, blev inställd på grund av mitt onda knä. Skitknä, tänker jag då, men har fått lära mig att andas i smärtan. Jag andas o andas, flåsar på så jag blir yr, men ontet sitter som en smäck. Nu efter en 1-grams Alvedon har smärtan lagt sig, tack o lov.

Mindfulness, medicinsk yoga, avslappning och så vidare leds av en sjukgymnast, härlig kvinna. Hon försöker få in i motsträviga skallar att vi ska slappna av då smärtan trycker på, men det är som sagt inte helt lätt att lyda. När vi sitter, ska vi använda våra sittknölar, vet ni var de finns? Man sitter långt ut på stolen, så det känns lite "skavigt", då har man hittat dem! På dem ska man sitta och samtidigt hålla balansen med rak rygg, lätt böjd nacke, aningen framåtlutad och ANDAS! Man bli faktiskt väldigt avslappad, så pass att man håller på att glida av stolen. Värst är det då man ska göra detta stående. Smygkikar man på andra, ser man ett hav av svajande människor, ser rätt kul ut.

Nä hörni, det här blev ett faktafyllt inlägg, lite trist kanske, men så här är det.

Skötomerkram!