Jag måste på "förekommen anledning" få berätta att jag varit hos sjukgymnast i eftermiddag.

 Av med brallorna o upp på britsen! Kläm o känn o vrid o vänd på stackars knä o ben. Hm, jaja...kanske...kläm igen, knacka lite, vrid på knäskål, "aj som tusan"...ojdå, gjorde det ont? "JA!! Det är ju därför jag är här liksom"! Ledband eller ligament, hm...(tänker att det skiter jag i, ge mig BOT mänska!). Jaja, vi sätter laser på knäet. (jaså minsann å vad gör det för smärtan, struntar i att fråga, hon får köra sitt race). Piiip...tystnad...piiip...tystnad osv. Så där höll det på i fem minuter och det kändes ingenting. Men gissa att det kändes då jag kom ut i bilen! En bulle på mitt onda hade det blivit, ajajaj. Nå, jag kom på att ett knäskydd inte skulle sitta fel, så till apoteket för att köpa. 250 spänn, men väl investerade slantar känner jag!
Innan vi gick ut från sjukgymnasten så sa hon att hon skulle kontakta doktorn för att jag ska få dels en bedövningsspruta (den skulle jag haft för tre veckor sen!), dels en cortisonspruta. Puuuhhh! At last!
Lite känns det som att den här sjukgymnasten har valt fel yrke, hon skulle ha varit notarie istället. Till och med Bengan som inte säger så mycket, sa "men det var en tråkig människa"! Hon gav liksom inget gensvar, kommenterade inget, sa mest bara "hm", "mm" och "jahapp". Jag fick riktigt pumpa henne på sånt jag ville veta och fick då inte särskilt uttömmande svar. Men hon är ju snäll...

Så, nu vet vi hur jag har det, inte så pjåkigt alls!