Detta är/var tänkt att bli en positiv text.

Men hur blir det när vädret är skit, fuktigt, grått och vått? Hur blir det då kroppen värker både här och där? Hur blir det då jag går barfota inne för att inte snubbla i tofflorna, ramla och bryta ben eller slå mig blodig och förblöda pga. warandosen... med den påföljd att jag känner grus, smulor och småsten under mina raspiga fotsulor? Jag kan för fasiken inte ens ta sopen i ena handen och skyffeln i andra, gör jag det så kan jag inte röra på benen! Och att sopa med en sop och  krycka i samma hand, GÅR inte, jag har provat. Suck.

Men, jag har i alla fall varit till min underbara frissa idag och klippt till mig! Liiite svårt att balansera i rulltrappan med kryckor i båda händerna, men det gick!

Dessutom var det en ny, ung tjej på lab i morse som tog mitt pk-prov helt oont, riktigt duktig var hon! Sedan fick vi kaffe hos bästa Annalena med sambo, god hallonkaka till och en pratstund.

Mera glädje!

Kan ni gissa vad jag gjort till middag idag? Jag gjorde köttfärsbiffar på ett kilo färs, tre deciliter grädde, potatis, en halv burk kapris och en hel hög med fetaost. Kokt potatis till och en stor klick bea-sås, nyttigt så det förslår! Jag fattar egentligen inte att jag orkade stå där vid bänken (med kryckorna nära intill) och steka allt!

Ikväll lindade jag knäet med elastisk binda och genast kändes det som att knäskålen kom på rätt plats. Mindre ont och jag briljerar med EN krycka (och ledstång i trapporna).

Där ser man, det blev positivt till slut! På sluttampen vill jag ge min man en stor eloge för att han drar mig i rullstolen (som jag ännu inte namngivit), på sjukhuset, i affärer och överallt där jag/han vill gå. Rullisen ligger hopvikt i bagagen på Märtha, för att alltid finnas där då jag behöver. Tack älskade Bengan!