Jag måste på "förekommen anledning" få berätta att jag varit hos sjukgymnast i eftermiddag.
Av med brallorna o upp på britsen! Kläm o känn o vrid o vänd på stackars knä o ben. Hm, jaja...kanske...kläm igen, knacka lite, vrid på knäskål, "aj som tusan"...ojdå, gjorde det ont? "JA!! Det är ju därför jag är här liksom"! Ledband eller ligament, hm...(tänker att det skiter jag i, ge mig BOT mänska!). Jaja, vi sätter laser på knäet. (jaså minsann å vad gör det för smärtan, struntar i att fråga, hon får köra sitt race). Piiip...tystnad...piiip...tystnad osv. Så där höll det på i fem minuter och det kändes ingenting. Men gissa att det kändes då jag kom ut i bilen! En bulle på mitt onda hade det blivit, ajajaj. Nå, jag kom på att ett knäskydd inte skulle sitta fel, så till apoteket för att köpa. 250 spänn, men väl investerade slantar känner jag!
Innan vi gick ut från sjukgymnasten så sa hon att hon skulle kontakta doktorn för att jag ska få dels en bedövningsspruta (den skulle jag haft för tre veckor sen!), dels en cortisonspruta. Puuuhhh! At last!
Lite känns det som att den här sjukgymnasten har valt fel yrke, hon skulle ha varit notarie istället. Till och med Bengan som inte säger så mycket, sa "men det var en tråkig människa"! Hon gav liksom inget gensvar, kommenterade inget, sa mest bara "hm", "mm" och "jahapp". Jag fick riktigt pumpa henne på sånt jag ville veta och fick då inte särskilt uttömmande svar. Men hon är ju snäll...
Så, nu vet vi hur jag har det, inte så pjåkigt alls!
Britten
10 juli 2012 22:48
Hoppas det känns bättre nu. Humöret verkar vara helt ok! Kram!
Inger
11 juli 2012 11:33
Aningens, aningens bättre och humöret är helt intakt!Ses snart gumman, kram!
Annika
11 juli 2012 11:11
Hupps! De komma i alla de sorter. Låter som att du lika gärna kunde tagit dig ett snack med korna i hagen.
Nu tror jag det är dags för lite snäll men aktiv 'alternativhjälp', då röntgen säger att inget är av eller brustet i ditt knä. Cortison dämpar symptomen - och det är ju av nöden ibland, tex när man har andnöd - men det tar aldrig bort orsaken. Tro mig, jag har gått på det jävla giftet i nästan tre år för en tennisarmbåge, innan jag hittade rätt hjälp och då hade cortisonet slutat hjälpa sedan över ett år, men ortopeden bara fortsatte att spruta mig. Armbågen var svart - sant!- och gäddhänget som skulle komma senare visade sig för första gången UNDER armbågen. Då vill specialisten in och karvar bort lite, eftersom han var tvungen att ge sig: cortisonet fungerade inte i längden. Hans sköterska stod bakom och skakade tyst på huvudet! När han så försvann en stund förklarade sköterskan att det nästintill aldrig blir bra och att ALLA förlorar sin fulla rörlighet i leden. Den ska man vara rädd om. Jag bad om betänketid.
Under samma period gick jag hos en supersnäll sjuksköterska(!)för behandling av mina eksem. Hon fick höra storyn (jag hade inte sagt något, det var ju inte för de problemen jag träffade henne). "Annika, jag har behandlat min syster för samma besvär med hjälp av akupunktur. Hon hade iof inte gått med dem i flera år, men hon blev kvitt dem. Får jag försöka hjälpa dig? Det kostar dig inget. Och du får komma när du behöver det." Självklar var jag intresserad. Jag var förtvivlad. Vaknade ju om nätterna och grät av smärtan.
Denna underbara människa satte nålar i mitt ena öra, lät mig lämna henne med dem kvar; ingen skulle göra något sådant idag eller då, (detta är över 20 år sedan) av rädsla för att bli anmälda. Nålarna lossnar själv när de inte 'behövs' längre, men sånt vågar man inte överlåta åt löskefolk att förstå att sköta.
När kvällen kom plockade jag själv bort de som satt kvar. Så fort jag fick värk ringde jag henne. Nålar sattes. Och jag plockade själv bort dem när kvällen kom. Allt fler lossnade på egen hand för varje besök. Tror att jag åkte till henne en fem - sex gånger, sedan var armbågen 'frisk'. Jag sköter om symptomen med strech idag. Det räcker :D HURRA!
Efter denna märkliga historia med solskensslut är jag frälst på akupunktur som smärtlindrare. Metoden funkar bättre på kvinnor än män (har inte träffat någon som kan förklara varför, bara berätta att det är så, det räcker bra med det).
Fler än jag älskar akutpunktur: Bästisens invitrobesök körde henne till botten utan att ge önskat resultat. Fullständigt slutkörd pausade hon hormonbehandlingarna som gjorde henne så sjuk. Jag köpte ett par olika naturtillskott/örtte åt henne (har ju bra kontakter) för att rensa ut hennes kropp. Samtidigt uppsökte hon 'min' akupunktör för att bli av med rygg-/nacksmärtor varpå nålarna visade sig sätta fart på mer än så.
Önskebabyn var nämligen ett faktum några månader senare.
Se, det var efterverkningar av hormonbehandlingarna, menade läkarna.
Nåväl,något år senare återupptog hon akupunkturbesöken (rygg/höfter) och se där... det var ju inte tänkt, hon hade ju så svårt, var det ändå inte hormonerna förra gången? Nä, antagligen inte, för nu hade hon inte rört vid något konstgjort på tre år och där kommer bonusgrabben.. helt naturligt. Mycket märkligt säger alla, utom akupunktören som fortfarande skrattande säger: "Var sätter jag nålarna, Annika? Du vet vilka områden som aktiveras (jo, jag får dem där själv) och din svägerska är långt ifrån den första och enda med det här resultatet, så se upp". (skulle inte tro det!)
Varför dessa långa historier?
Ah, du vet, Inger :D
Sök upp en akupunktör!
Nu när du vet att inget är brutet, splittrat, på snedden.
Ge mig din därduäridagadress, så ska jag skicka lite inflammationsdämpande naturmedel till dig & broschyr med instruktioner. Samma medel som fick mig att ropa "Flippervarning" innan jag hoppade i rehabpoolen med alla de glada rullatordamerna. Jo, delad glädje är dubbel glädje. De var verkligen glada för min skull när jag sa tack och hej och lämnade min plats till någon bättre behövande efter två års traggande på samma plats i bassängen. Det var ju så illa att om jag varit en hund hade jag blivit skjuten.
Kanske det kan hjälpa dig? Testa! Det tog bort min knäsvullnad (sen försvann de som jag hade i fingrarna), så jag kunde börja träna försiktigt. Och du vet ju hur tjusig jag blev sen. Sixpack å allt. Men det var då & mig det... NU är det du och ditt knä... en schottis nästa midsommar?
Att kliva i en båt?
Att gå i trappor?
Att sitta på huk?
Att knyta en sko?
Kan det vara ett mål?
Du ska inte ha ont!
SLASK & KLÄM! Annika
Inger
11 juli 2012 11:29
Annika du underbara!Adressen kommer i ett privat mail på FB! Tack snälla du för omtanken, bara någon som lidit själv, kan vara så omtänksam! SLASK o KLÄM på dig också!
skrivmoster
11 juli 2012 11:23
Ja jag suckar bara ... vad är det för fel på en del människor? Har man ett sånt yrke så får man vara lite "tillgänglig" och förstå, att den som söker hjälp vill ha respons och lite kommunikation!
Hoppas att det blir bra fast allt inte blev som tänkt!
Kram! Jag mailar dig!
http://skrivmoster.bloggplatsen.se
Inger
11 juli 2012 11:32
Tack allra goaste du! Läs kommentaren jag fått från "Annika", en underbar kvinna som jag lärde känna på slutarökasajten för flera år sedan.
Kram till dig från mig!
skrivmoster
14 juli 2012 08:14
Jag ska läsa ... men jag måste bara säga - vilken bild på dig och bakgrunden! Det är min syrsa det ... glad och vacker som en solskensdag! Så det så!!
Kramar om dig!
http://skrivmoster.bloggplatsen.se
Inger
16 juli 2012 09:34
Den bilden har några år o kilon på nacken, men är fin tycker jag. Örnesvingen i Norge, en av de vackraste platser jag vet! Man tackar, kram!
Inger
16 juli 2012 09:32
Ja Annika är verkligen hårt prövad.Men hon har en humor som inte går av för hackor. Hon var bland de främsta att peppa mig då jag slutade röka och hon släpper inte kontakten med mig, sånt gillas.Vi har aldrig träffats, men skickar små mail emellanåt för att pigga upp varandra. Tack för att du läste hennes kommentar! Kram!!
Det här är min Bengan. Fotot är från då vi var i Skåne i fjol, närmare bestämt i Viken där vi hyrde hus av kära Evy. Inte kunde vi då veta att det skulle bli sista gången vi fick bo i detta vackra hus och träffa den allra finaste värdinnan med den...
