Nu då hösten är accepterad av mig, så kan jag börja blogga igen. Jag har väldigt svårt att slita mig från sommaren, men i år har det liksom varit omväxlande höst och sommar hela tiden.En enda sammanhängande sommarvecka var det i augusti, min första vecka i Österåsen, den 13- 19. Därför var det inte lika svårt i år att tänka HÖST.

Idag skiner solen i alla fall, sitter man inne och tittar ut, kan man nästan tro det är augusti igen. Men så fort man sticker näsan utanför dörren så är det höst! Men jag klagar inte, det kunde ha varit snöglopp.

Livet går sin gilla gång (tack o lov), jag mår rätt bra och har inte så himla ont i benet nu. Jag stretchar så fort jag suttit eller legat, det känns bra för mina knävecksmuskler.Dock, efter min senaste Zometabehandling har jag inte mått så bra inombords, lite småont och illamående. Jag ska snart få ett läkarbesök och före det både skelettscanning och en titt på hur mina organ mår. Alltid lika spännande och varje gång har jag illavarslande känslor. Jag är liksom förberedd på "det värsta", så jag inte far så illa OM det nu skulle vara "det värsta". Tror jag.

I söndags kom våra kära vänner Signhild och Erik och hälsade på oss. De var på väg norrut till sin hemstad, från Smålands djupa skogar. Där hade de hälsat på sina barnbarn och deras familj.Vi åt surströmming till middag, spelade Bingolotto på kvällen, skrattade och hade så trevligt. Igår morse efter frukost for de så iväg. Tack snälla ni för att vi fick "rå om er" en stund.

I morse vaknade jag av ett knackande på fönstret. Eftersom vi har sovrummet på andra våningen så förstod jag direkt vad det var. En liten talgoxe satt och pickade på fönsterkittet i vild förtvivlan efter mat.Så nu är det dags att flytta tillbaka fågelhuset och fylla det med fröer. Eftersom vi har inglasat nu, så kommer fågelhuset att stå lite längre bort från köksfönstret, men å andra sidan blir det lättare att fylla på fröer.

Apropå fönster, jösses vad fönstren är skitiga nu! Jag får nog smyga hem fönsterputsaren innan vintern. Ja det ska jag!

Ikväll får jag igen Bettan, min lilla Nissan Micra. Hon har varit bortlånad en vecka till äldsta dotterns familj då deras bil (som de köpte av oss  )har varit ostartbar och på verkstad. Ska kännas skönt att ha henne på gården igen och kunna dra iväg när jag får lust.

Jaa hörni, nu kommer jag inte på så mycket mer att skriva om...jo jag ska börja i "Skriv ditt liv-cirkeln" igen på torsdag, ska bli himla kul!

Nu ska jag fixa håret och försöka sätta på mig ett ansikte, vilket blir svårare för varje år, då skinnet blir större o större...

Ha en skön tisdag mina eventuella läsare, sköt om er rejält! Vardagskram!