År 1974 kom jag in i ett nytt förhållande och fick med det nya svärföräldrar.

De tog emot mig med viss skepsis kommer jag ihåg, jag hade ju fyra ungar med in i förhållandet. Men som tiden gick så lärde vi känna varandra och acceptera varandra. Mina barn fick en ny omgång farmor och farfar. Svärmor var den bästa man kunde få, rättvis, berömmande, alltid välkomnande. Hon lärde mina barn spela kort, ro båten och hade alltid en stund över för dem.Dessutom berömde hon alltid min mat då de var hos oss på middag. Hon var generös med beröm över hvud taget.  Svärfar berättade om sina och svärmors alla resor utomlands, särskilt förtjust var han i att berätta om Amerikaresan.

Vi fick många år tillsammans, svärmor somnade in i december 2010 i en ålder av  92 år och svärfar lämnade oss i fredagskväll, han blev 98,5 år.

Om svärföräldrar kan man tycka mycket, jag tyckte mycket om mina, både mina "gamla" och mina "nya".

Svärfar Algot berömde mig för min matlagning, särskilt förtjust var han i min Jansons frestelse. Den talade han om en av det sista gångerna vi besökte honom på korttidsboendet, där han hamnade efter en stroke.

I tisdags då jag var med på "vårdplanering", sa Algot att han inte ville vara med längre. Som vi gjorde alla gånger vi hälsade på, försökte vi peppa honom så han skulle bli glad. Jag sa att han måste äta riktigt så han blev pigg inför julen då han som vanligt skulle vara med oss. Han lovade lite halvhjärtat att försöka. Men på torsdagen sa jag till Annette och Marie att de fick nog hälsa på Algot, för nu hade han tappat gnistan. De var där med sina män och muntrade upp honom och fick honom att få en glimt i ögonen. Fredagkväll somnade han in lugnt och stilla, efter att båda sönerna varit där och hållit hans hand.

Igår var vi där och gav Algot en röd ros och tog farväl. Han låg så vacker och inte en bekymmersrynka fanns i hans lugna ansikte. Slut på ångest och dödsrädsla.

Bengt och hans bror har varit fina söner och besökt sin pappa så gott som varje dag, det vet jag att han uppskattade. 

Algots plats vid julbordet kommer att kännas tom, jag saknar både min svärmor  och min svärfar.