Sitter o är lite betryckt idag. Skulle ju in på onkologen o få min Zometa, men så ringde ssk i morse o sa att jag inte får någon Z idag, då mina njurvärden låg alldeles för högt. Jag ska dricka massor i helgen och lämna prov måndag morgon, gå till avdelningen för svar och se om jag kan få Z då istället. Känns lite jobbigt, då mina njurvärden mest hela tiden legat i överkant. Jag vill ju att mina organ ska fungera riktigt!
Känns som att något håller på att hända i min kropp nu, jag har ont här och där och mår inte helt bra. Kanske är det inför läkarbesöket denna månad, det brukar ju kännas gruvsamt och konstigt varje gång?
Har känt mig nedstämd ett tag, vet inte riktigt varför. Kanske är det för att jag ska fylla en massa jämna år snart? Jamen jag borde ju vara tacksam för att jag får fylla år, eller hur?
Idag stämmer vädret in på mitt humör, dimmigt, kallt och grått.Önskar så att vi får snö, så det blir ljusare ute och renare. Fast allra helst önskar jag att det kunde bli vår, med lövsprickning och fågelkvitter, en förhoppningens tid. Egentligen skiter jag i advent, jul o nyår, det kan jag gärna hoppa över.
Men herregud, är detta verkligen JAG?! Jag som brukar vara så positiv, glad och skämtsam.
Nä nu struntar jag i att vara fast i "tycksyndommigsjälv"-träsket, jag får skärpa mig om jag inte ska sjunka ännu längre ned i skiten!
In i badrummet, borsta tänderna, fixa hår och sätta på ansiktet, sen pussa spegeln och säga: "Inger, du är rätt snygg idag, jag gillar dig verkligen"!
Så, nu känns det bättre!
Maggan
1 november 2013 10:40
Jaha så där får man visst både låta och känna när det behövs, det är oron som sätter igång som ett rullande band utan slut. Känner igen den där oron, infinner sig strax före varje provtagning. Hoppas verkligen att du inte blir sämre, så pussa spegelbilden och trampa ut i världen igen raring. Kram
Inger
1 november 2013 10:48
Tack Maggan! Ja du lär ju känna igen dig i mina funderingar. Inte är det helt lätt, men vi får rycka upp oss, igen o igen. Kram söstra mi!
Goldis
1 november 2013 10:45
Men nu kände jag inte igen dig, så länge texten var lila...men det gröna avsnittet..ja då var det Inger igen.
En sån där svart dag hade jag i tisdags, och ändå har ju inte jag vad jag vet något kroppsligt att oroa mig för.Nä nu får du "bälje" i dig ordentligt med dryck i helgen åsså håller jag tummarna att värdet är bra på Måndag...
Inger
1 november 2013 10:52
Tack Goldis! Ja inte brukar jag vara "så där" inte, men ibland deppar jag ihop en snabbis. Nu känns det bättre igen o jag ska bälja i mig massor med vatten, lovar! Kram!
Ingela
1 november 2013 11:06
Men vännen, inte behöver du be om ursäkt för att du också visar hur du känner dig i dina svackor! Inte undra på att besvikelsen kom när njurvärdet inte sköter sig som det ska. Som sagt häll i dig vatten och spola bort krea värdet åt fanders så du får lite skelett stärkande igen. Att fylla år, särskilt jämna år är ett mörker för många. Men nog tror jag ditt läkarbesök är det som gnager inom dig. Passa på att spy av dig dina känslor, sen brukar det ju kännas bättre igen! Vi förstår dig! Massor med styrke kramar på novembers första dag! Jisses, måste vända blad i almanackan insåg jag just nu.
Inger
1 november 2013 15:35
Tack Ingela!
Jag tror också att det är läkarbesöket som spökar, blir alltid lite prillig då det är dags.
Det är faktisk skönt att skriva av sig o samtidigt få sån respons som jag får.
Att fylla jämnt är faktiskt kul, bara jag kan bestämma mig för var jag ska ta cateringen ifrån..petitesser.
Ha en fin allhelgona och låt inte dotra skrämma dig med sina hemska "monsteransikten". Kram till dig o kissen. Ps. Thomas hälsar Ds
harrieth
1 november 2013 11:48
Men Inger klart att du känner som du känner. Man måste tillåta sej att vara deppig. Jag förstår din oro, och så bra att du skriver om den brukar kännas bättre då. Drick nu en massa så håller jag tummar o tår på måndag. Puss i pannan Snäckan
Inger
1 november 2013 15:29
Tack min lilla pärla! Ja du kan tro att jag dricker!
Jag är på bättre humör nu, håller på att laga mat.
Stor kram!
skrivmoster
1 november 2013 15:15
Jo då man får känna sig i botten "en stund" och sen är det dags att ta sig upp igen och leta rätt på det som är positivt och bra. Det är ju en bedrövlig månad som vi gått in i idag. Novembergrått är en färg jag inte gillar. Men just nu så skiner solen och det ser så fint ut. Efter allt detta regnande som har varit idag. Vi har haft besök av en bloggvän med familj och lille ettåringen var en go´ kille. Så trevligt har vi haft. Vilar nu lite medan N. sitter och ser barnprogram. Hon ska bo här i helgen med pappa. Jag får aldrig tid att sätta mig och skriva i lugn och ro. Men hav tröst!!
Sköt om dig, drick mycket och du ska se att det blir bra efter helgen så du kan få ditt Z. igen. Kram på dig syrsan och jag tänker på dig ofta, ofta ... <3
Inger
1 november 2013 15:28
Tack syrsan!
Ja jösses vad deppad jag blev då ssk ringde kl. 8 i morse! Men eftersom dagen har gått känns det bättre, jag brukar inte deppa särskilt länge. Ja november är en riktig skitmånad, men den uppvägs av min och Maltes födelsedagar. Ja jag vräker i mig vatten, det kluckar då jag rör mig. Vore väl sjutton om jag inte får bättre värden till måndag!
Tack för din omtanke, kram
Cathrine (barnbarnet)
1 november 2013 22:58
Men..usch vill inte att du ska vara nedstämd å rädd/nervös! Hoppas verkligen att det ser bättre ut vid nästa provtagning! Jag älskar dig massor!!!puss puss farmor!
Inger
3 november 2013 12:22
Tack gumman! Det känns mycket bättre nu, jag dricker massor med vatten så njurarna får jobba och då hoppas jag på bättre provresultat på måndag.
Älskar dig också, puss!
Ingela
3 november 2013 19:35
Nädå, inte är jag så lättskrämd inte! :) Men nog för att de såg helt groteska ut i sin zombie maskering.
Visst är det underbart att få skriva av sig alla tankar! Jag är så glad att du nappade på den här idén, för jag tror det är som lite balsam för själen att få ut det som rör sig i huvudet. Att kämpa med allt inom sig eller bara ha nån enstaka stackare som ska få höra när man behöver prata/klaga av sig (vilket vi MÅSTE få göra), kan ändå bli lite enformigt. Så bättre ha flera att bolla tankarna med. Så fortsätt skriv allt vad du kan, för att du kan - DET vet vi! du är en klippa på att uttrycka dig! Pöss på dig! <3
Inger
5 november 2013 17:01
Tack Ingela!
Ja det är lite terapi att skriva av sig dåliga tankar och deppiga funderingar. Jag lär nog fortsätta skriva, det är ju mitt "livselixir"!
Kram vännen!
Det här är min Bengan. Fotot är från då vi var i Skåne i fjol, närmare bestämt i Viken där vi hyrde hus av kära Evy. Inte kunde vi då veta att det skulle bli sista gången vi fick bo i detta vackra hus och träffa den allra finaste värdinnan med den...
