Ja så är ordningen återställd, nytt år och vardag. Bilden får symbolisera vardagen, trots juldukar och ljus. Varje dag klockan tre sitter vi nämligen så här och dricker kaffe, så pensionärer vi är. Trivsamt med sådana rutiner, då just rutiner försvinner med jobbslutet.

Bengan hostar och hostar, snyter och snyter sig. Vid varje nysning hukar jag mig, vill inte bli smittad! Kanske oundvikligt då vi är så nära varandra, men för tillfället har vi i alla fall skilda sovrum. Jag är lite känslig vad gäller snarkning innan jag somnat och nu kan jag tala om att det SNARKAS!

Annars är det mesta som vanligt hos oss, dagarna går och vi blir äldre för var dag. Något att vara tacksam för egentligen, alternativet är inget att sträva efter. Hade någon sagt till mig för ca tre år sedan att jag skulle fortsätta leva flera år till, då hade jag inte trott på det. Men dagarna går och jag lever o lever.

Nu har jag skickat ett mail till sjukgymnast att jag vill börja träna, detta för att få upp flåset och få starkare muskler. Herreje, jag är så slapp i kroppen att den fladdrar trots att jag sitter stilla! Jag har till o med fått "grandmaflab" på ovansidan av armarna, där en muskel borde sitta. Suck. Men det är ju så här, man ska ALDRIG ge upp, finns det liv, finns det hopp.

Från o med idag ska jag också dra in på vitt socker...fan tro´t sa rälingen...Men försöka i alla fall. Finns som inget nyttigt med socker, ja hjärnan behöver ju en viss del för att funka, men min hjärna är en sån som VILL gärna. Äta sött menar jag. Den funkar inte så bra varken med eller utan socker i alla fall.

Frukten till frukost har urartat lite också. Då jag kom hem från Österåsen gjorde jag en jättetallrik med skurna frukter, nu delar jag en banan med gubben. Det ska bli ändring nu! Varför är jag så lat och bekväm? Det är nog en liten gen som tyvärr sitter hos många stora människor.

Tänk, idag har jag tvättat och blåst håret, satt på mig ögonbryn, men där stannade det av. Skulle så gärna vilja komma ut och se andra människor, men får behärska mig till gubben blivit frisk. Jag ska ta på mig dubbskorna och ta en stilla sparkprommis i alla fall. Kanske ser jag någon...

Haha, är det någon som tycker synd om mig nu? Sluta med det, jag har det hur bra som helst!

Jag går ner nu och fixar tre-kaffet en timme tidigare.

Måbrakram!