Idag är en tung dag. Med det menar jag inte en "tungisinnet-dag", nej en "tungisnö-dag"! Vi klev upp redan före åtta i morse...det är tidigt för att vara vi. Bengan gick ut direkt och började skotta, det hade kommit massor med snö. Det sista han gjorde igår kväll var -samma sak, skotta. Nu har vi snöslunga, men det är tungt med blötsnön och samtidigt svårt att veta vilken av grannarnas gård man ska spruta upp snön på.

Nå, nu sitter vi här i vårt lilla datorrum, medan vår snälla städis putsar kristallkronor så man blir bländad av lystern. Hon är verkligen effektiv och noga, en riktig pärla! Köks- och vardagsrumsfönstren ska putsas på insidan, alla blanka bord putsas med polish, köksluckor torkas, spisen rengöras fram o bak.

Känns lite konstigt att inte göra allt detta själv, men jag är i sammanhanget tacksam för att ha fått tag på en sådan bra städis. Nu kan jag ägna mig åt att fixa lite sill och annat ätbart till jul istället för att få ont i magen av allt som ska städas.

I morron ska vi sätta upp julgardiner, lägga på juldukar, mattor och julpynta. Det blir liksom bara finliret som är kvar, det roliga.

Hoppas verkligen sossarna behåller Rut när de vinner valet 2014!

Hur mår jag då? Jodå, jag har ont i knäet igen (på ett annat ställe) ont i ryggen...eller rättare sagt ont i skelettet. Gissar att det är biverkningar efter Zometan i onsdags, så det går väl över. Jag vet efter mitt läkarbesök att jag inte har någon mer cancer i kroppen!

Annars mår jag bra, flimret kommer och går, inget att tjafsa om egentligen. Snart sjuttio år och mår så här bra, vad kan man mer begära?!

Jag ser fram emot livet, det gjorde jag inte för ett par år sedan då jag fått min diagnos, men nu är det andra visor!

Lucia firade vi på Torpshammars Herrgård, en present från snälla barn. Gissa om vi njöt? Ha, det är bara förnamnet! Ett vackert julbord med allehanda hemlagade rätter, smakfullt upplagt på förnämligt gammalt porslin, dekorerat med skogsris och kottar. Till och med rörost fanns med, SÅ himla gott alltså! Vi åt och vi åt...och vi åt. Men vi lärde oss av Jennie (hon som tillsammans med Peo Jönis äger herrgården) att vi skulle ta lite på tallriken och ta nya tallrikar varje gång vi hämtade mer, dessutom äta saaakta! Hon var en mycket trevlig värdinna med stor humor och fanns överallt till nytta för oss alla. Måste berätta om efterrätts och godisbordet! Där fanns ALLT! Jag har aldrig sett något liknande och då har jag sett många julbord! Frukosten dagen efter sov vi över, men det löste sig ändå, vi fick frukost innan vi for hem.

Hemfärden var helt underbar, klar himmel med guldfärgat stråk där solen var, vinterväg och en varm bil.

Nä nu blir det inte mer idag. Sköt om er och glad 3:dje advent på alla!

Snötyngdmenlättkram!