Så här ser StorSven ut, vi bytte ut Märta Ph mot honom då han är lättare att kliva i o ur för mig. So far so good. Det är sedan det började.

Först pajade den bärbara datorn och den gick inte att laga sa "dom", så då blev det en ny för några modiga tusenlappar. Nu får vi hålla oss till den stationära datorn som "råkade" bli helt utan skyddssystem av någon underlig anledning. Mailade på knagglig skolengelska till Avast o frågade hur att göra. Fick ett A-4ark med instruktioner- på värsta fackengelskan. Suck, så nu kör vi oskyddat...har gjort det förr, men inte på sätt som har med dator att göra. Parentes! Får vänta med installation av pc och nyinstallation av skydd, till någon av svärsönerna förbarmar sig. Känns som att vi alltid behöver hjälp med något, så fort de är här  .

Som grädde på moset eller lök på laxen, pajade vårt kylskåp- igen! Sist bytte vi kompressor för 4,500 kr, och det var i december. Vad det är nu, vete sjutton, men kylen blir inte kall. Har ringt killen som var här i december, hejsan...han har gått i pension! Fick telnummer till en annan och de ska försöka komma denna veckan! Himla tur vi har en någorlunda kall matkällare, men det blir ett jäkla spring i trappor- för Bengan.

Allt detta kan tyckas vara i-landsproblem och är  väl det också, men det känns faktiskt lite jobbigt. Inte minst ekonomiskt.

Nå, jag var i alla fall på min första träningsrunda i måndags, i lokal alltså. Sjukgymnasten hade satt ihop ett program som skulle passa mig. Jodå. Jag gick ut hårt på roddmaskinen i tio minuter...aldrig har väl tio minuter känts så långa! Därefter skulle jag cykla tio minuter. Det tog fem minuter att komma upp på cykeln. Efter tre minuter var mina lungor tomma på luft och hjärtat orkade inte pumpa blod utan flimrade som ett stjärnfall.

Därefter skulle armarna få sig en duvning. Jag lutade mig på en smal bänk, kände hur hela jag vällde över kanterna och så skulle jag gripa tag i två handtag och dra fram o tillbaka tusen gånger...kändes det som. Den lite illistige sjukgymnasten la på tio kilos motstånd bara för att se hur min ansiktsfärg gick från vackert rosa till rubinrött.

Efter det skulle ryggmuskulaturen jobba. Samma procedur här, jag la mig vällande på en lika smal bänk och tog andra handtag som skulle dras mot bröstet och följa med till baka saaakta. Inte blev det särskilt sakta, det mer donkade då jag släppte tillbaka handtagen.

Efter det var det benen. Såg så skönt ut att helligga på en aningens bredare bänk och lyfta varsin rulle med varsitt ben, upp o ned, upp o ned. Det gick riktigt bra ända till HAN skruvade på högre motstånd. Ajajaj. Men jag kände mig duktigt svettig efteråt och tyckte jag var en riktig stjärna.

Men igår...ojojoj. Ja det började redan på måndagskvällen, ont i varenda muskel! Det berodde nog också på att jag tänkte ta mig ett skönt och masserande bubbelbad här hemma. I badkaret gick det ganska bra, jag satte mig på kanten o gleeed ned i vattnet, så himla skönt! Men då jag skulle ur!! Jag fick tappa ur allt vatten och ropa på Bengan, försöka vända o vrida på min kropp så jag skulle kunna stå på mitt ena knä som inte är ont (det är ont nu), försöka under tårar o svordomar ta mig ur karet med Bengans hjälp. Gud nåde honom om jag sett ens en antydan till leende på hans läppar. Då hade jag strypt karln! Nå ur kom jag med en ännu ondare kropp. Men det tog tid!

Idag mår kroppen mycket bättre o tur är väl det, då jag ska dit o träna i morron igen. Men nu vet jag att ta det lugnare och inte vara så himla övermodig som jag var i måndags.

Ja detta var min vecka hittills och det är bara onsdag idag.

Vi har i alla fall en bra bil (som gubben inte törs ta ur garaget, "för sån otur som vi har nu, så krockar vi väl också") och en ny dator (som är oinstallerad men fin!).

Ha det gott och sköt om er, vi har oss bara en gång!