Så här ser StorSven ut, vi bytte ut Märta Ph mot honom då han är lättare att kliva i o ur för mig. So far so good. Det är sedan det började.

Först pajade den bärbara datorn och den gick inte att laga sa "dom", så då blev det en ny för några modiga tusenlappar. Nu får vi hålla oss till den stationära datorn som "råkade" bli helt utan skyddssystem av någon underlig anledning. Mailade på knagglig skolengelska till Avast o frågade hur att göra. Fick ett A-4ark med instruktioner- på värsta fackengelskan. Suck, så nu kör vi oskyddat...har gjort det förr, men inte på sätt som har med dator att göra. Parentes! Får vänta med installation av pc och nyinstallation av skydd, till någon av svärsönerna förbarmar sig. Känns som att vi alltid behöver hjälp med något, så fort de är här  .

Som grädde på moset eller lök på laxen, pajade vårt kylskåp- igen! Sist bytte vi kompressor för 4,500 kr, och det var i december. Vad det är nu, vete sjutton, men kylen blir inte kall. Har ringt killen som var här i december, hejsan...han har gått i pension! Fick telnummer till en annan och de ska försöka komma denna veckan! Himla tur vi har en någorlunda kall matkällare, men det blir ett jäkla spring i trappor- för Bengan.

Allt detta kan tyckas vara i-landsproblem och är  väl det också, men det känns faktiskt lite jobbigt. Inte minst ekonomiskt.

Nå, jag var i alla fall på min första träningsrunda i måndags, i lokal alltså. Sjukgymnasten hade satt ihop ett program som skulle passa mig. Jodå. Jag gick ut hårt på roddmaskinen i tio minuter...aldrig har väl tio minuter känts så långa! Därefter skulle jag cykla tio minuter. Det tog fem minuter att komma upp på cykeln. Efter tre minuter var mina lungor tomma på luft och hjärtat orkade inte pumpa blod utan flimrade som ett stjärnfall.

Därefter skulle armarna få sig en duvning. Jag lutade mig på en smal bänk, kände hur hela jag vällde över kanterna och så skulle jag gripa tag i två handtag och dra fram o tillbaka tusen gånger...kändes det som. Den lite illistige sjukgymnasten la på tio kilos motstånd bara för att se hur min ansiktsfärg gick från vackert rosa till rubinrött.

Efter det skulle ryggmuskulaturen jobba. Samma procedur här, jag la mig vällande på en lika smal bänk och tog andra handtag som skulle dras mot bröstet och följa med till baka saaakta. Inte blev det särskilt sakta, det mer donkade då jag släppte tillbaka handtagen.

Efter det var det benen. Såg så skönt ut att helligga på en aningens bredare bänk och lyfta varsin rulle med varsitt ben, upp o ned, upp o ned. Det gick riktigt bra ända till HAN skruvade på högre motstånd. Ajajaj. Men jag kände mig duktigt svettig efteråt och tyckte jag var en riktig stjärna.

Men igår...ojojoj. Ja det började redan på måndagskvällen, ont i varenda muskel! Det berodde nog också på att jag tänkte ta mig ett skönt och masserande bubbelbad här hemma. I badkaret gick det ganska bra, jag satte mig på kanten o gleeed ned i vattnet, så himla skönt! Men då jag skulle ur!! Jag fick tappa ur allt vatten och ropa på Bengan, försöka vända o vrida på min kropp så jag skulle kunna stå på mitt ena knä som inte är ont (det är ont nu), försöka under tårar o svordomar ta mig ur karet med Bengans hjälp. Gud nåde honom om jag sett ens en antydan till leende på hans läppar. Då hade jag strypt karln! Nå ur kom jag med en ännu ondare kropp. Men det tog tid!

Idag mår kroppen mycket bättre o tur är väl det, då jag ska dit o träna i morron igen. Men nu vet jag att ta det lugnare och inte vara så himla övermodig som jag var i måndags.

Ja detta var min vecka hittills och det är bara onsdag idag.

Vi har i alla fall en bra bil (som gubben inte törs ta ur garaget, "för sån otur som vi har nu, så krockar vi väl också") och en ny dator (som är oinstallerad men fin!).

Ha det gott och sköt om er, vi har oss bara en gång!  

 

skrivmoster

17 april 2013 13:20

Du skulle ha hört mig när jag läste! Först "NEJ" ... sen suck och stön och stånk. Senare gapskratta på gapskratt ... förlåt!! Du är ohjälpligt halvgalen!! HUR i hela Hälsingland kan du tro, att du ska gå ut som om du vore elitgymnast??!! Vilken kille som belastade så mycket! Min sjukgymnast bromsade istället och tog bort för att jag inte skulle anstränga mig. Lova att du tar det lugnare! KUL verkar du ändå haft det och du skriver så målande att jag ser dig framför mig. Vi ska inte prata oma bubbelbadet ...!! Inte vågade Bengan dra på smilbanden! Han vet sin plats i ett trängt läge!!

Men kylskåpet också!! Hoppas det löser sig fort! Om en vecka kommer vi och då vore det bra om vi inte blev "löken på laxen" i allt!!
Kramar i mängder till dig!

http://skrivmoster.bloggplatsen.se

Inger

17 april 2013 17:35

Hej o tack syrsan!
Ja man vill ju inte verka som en gammal tant, därför tar man i för kung o fosterland. Men i morron blir det lugnt, får tala om hur jag mådde efter måndan. Ja inte badet då, det berättar jag icke! Ja du skulle ha sett mig, jag var både förbaskad och ledsen, men skrattade åt eländet emellanåt. Ja jösses!
Kylskåpet ja, hoppas han kommer i morron!
Kram på dig!

 

Britten

17 april 2013 15:12

Oj oj oj ... eländes, elände!! Om du ursäktar, jag har nästan lika ont i skrattmusklerna nu som efter Galenskaparnas 30-årsjubileum!!! Jag känner verkligen med dig eftersom jag känner igen det mesta av det du skriver, men SOM du skriver får du mig att skratta gott! Var rädd om dig, vi har oss ju bara en gång! Bamsekramar! Britten <3<3<3

http://..

Inger

17 april 2013 17:32

Tack Britten!
Ja du, har man blivit begåvad med humor så ska man ta fram den i jobbiga situationer. Killen som ska laga kylen har inte hört av sig än, hoppas han gör det i morron i alla fall. Vi har ju det där enorma kylskåpet, så det är inget man köper nytt i brådrasket. Ja i morron ska jag verkligen ta det lugnt, får ju Zometa på fredan o av den får jag också en slags "träningsvärk". Nu ska vi äta middag på verandan, solen ligger på där nu, så skönt! Kram!!

 

harrieth

28 juni 2013 22:15

ha ha, snacka om otur. Nja man ska väl egentligen inte skratta men kunde inte låta bli. Smala bänkar lägger jag mej inte på. kommer inte upp ifrån dem. Jag gjorde det på ett gym, var klippt omöjligt för mej att ta mej därifrån, ropade lite försynt till killen ijämter hjälp mej, men han hörde inte ropade några ggr till men ingen reaktion. Till slut ropade jag eller snarare skrek jag HJÄLP MEJ!!! Jag kommer inte upp, gissa om det var pinsamt. Älskade lilla gumman du skriver underbart, du behöver ingen skrivkurs ;-)<3

Inger

10 juli 2013 19:24

Tack lilla pärlan! Såg din kommentar sent omsider så det blir svar nu.
Men fy 17 vilken besvärlig sits du hamnade i, förstår att du kände dig maktlös. Lite kul så här efteråt förstås...
Kram på dig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Detta är jag, Inger. Året som gått, har varit vänligt mot mig och min familj. Inga särskilda sjukdomar, ingen har dött, ingen har fötts. Sommaren var underbar, utom midsommar som var den vanliga fleesejackor o kepshelgen. Men vi var ett stort gän...

  Det här är min Bengan. Fotot är från då vi var i Skåne i fjol, närmare bestämt i Viken där vi hyrde hus av kära Evy. Inte kunde vi då veta att det skulle bli sista gången vi fick bo i detta vackra hus och träffa den allra finaste värdinnan med den...

   Idag är en "sån" dag, en tänk- o funderingsdag. Tänker ofta på C i dag. Många negativa tankar far över mig, det både finns och finns inte en orsak till tänkandet. Jag tror att vi alla har sådana dagar, då vi kanske har drömt något otäckt och känsl...

   Nää, tänkte bara sätta in en tårt o kakbild för att väcka er uppmärksamhet.   Idag har jag varit på träningslokal, vilket var längesedan. Men jag är ju med i en utmaning att träna 3ggr/vecka med redovisning på söndagar, därför måste jag gör...