Ja så är då Bengans födelsedagsfest över. Det känns som när man var liten och badade i badkaret, man ville aldrig kliva ur för det var så mysigt, men då mamma drog ur proppen och vattnet kallnade och försvann, då var man tvungen.

Som jag har organiserat och räknat personer (kom alltid fram till lika antal), som jag dukat och dukat om, som vi flyttat möbler och som jag strukit dukar. Till slut kom jag på att lägga två vita trådgardiner omlott på lååånga bordet i allmogerummet.De behövde inte strykas heller.

 Jag har beställt mat, avbeställt och beställt på annat ställe. Köpt vin, öl och mera vin och öl, nu har vi vin och öl så det räcker en bra bit in på höstkanten. Maten då, ja den hade säkert räckt till alla grannar också- även nästa vecka. Vi tyckte att stockholmsåkarna skulle ta med färdkost på hemresan också, blev meloner och andra frukter mest (men då blev vi av med lite).

Men idag kommer två döttrar och deras storätande män hit, så då blir maten decimerad rejält. Det var ett riktigt trevligt kalas, även om jag för det mesta satt som en hösäck på en stol med en full tallrik framför mig. Men som jag är legitimt skruttig i kroppen, var det ingen som tittade snett på mig. Ibland är det nästan "skönt" att ha en diagnos. Förstå mig rätt, jag är av naturen ganska bekväm av mig och gillar att sitta på rumpan, så detta med min sjukdom är rätt bra att rida på emellanåt.

Bengan är nöjd med festen, även om han protesterade hejvilt före. Då alla sa att det var god mat och trevligt ordnat, då sög  han åt sig som en svamp och blev så stolt. Jaja, av hänseende till hans höga ålder, så får jag stå ut med sådana saker.

Idag har jag torkat golv här o där, plockat ihop, slängt skräp och hängt tvätt. Jag har nästan kammat mig och faktiskt borstat tänderna, känns riktigt alert.

Ska bli intressant att se hur Bengan ska tackla MIN 70-årsdag som inträffar nästa år!

  Igår satte jag larmet på både telefonen och klockradion på 7,30. Jag skulle upp för att ta prover på lab och få isotopinjektion på klin.fys.kl 9. Men tror ni inte att jag vaknade piggare är någonsin kl. 5,30! Jag låg och knep ihop ögonen och försökte somna om, lögn i helsike. Det var bara att kliva upp, duscha och göra frukost.

Iväg till sjukhuset och upp till klin.fys för injektionen, sedan två olika prover på lab. Med mina omlindade armveck for vi så på bageri för att beställa tårtor inför lördagen. Har ni känt så underbart det doftar på ett riktigt hembageri? Där står man, omgiven av väldoft, ser alla dessa bullar, gobitar och limpor vimla framför hungriga ögon. Självklart köpte jag varma frallor och goa bullar med "mormors hosta" på.

Efter uträttat värv, for vi till Annalena för förmiddagskaffe (med fralla o bulla), satt och surrade en stund, sedan for vi på ett par affärer, hem igen och iväg igen för att jag skulle göra min skelettscanning. Isotopen ska verka i tre timmar, så den riktigt kommer ut i blodomloppet och gör skelettet självlysande. Där låg jag på rygg på ett "bord" i 25 minuter blickstilla medan scannern gjorde sitt. De sista fem minuterna somnade två fingrar och jag hade väldigt svårt att inte röra dem.

När det var klart for vi på Ikea och åt lunch, sedan på "boa" för att köpa mer vin och öl (tur det ligger nära). Efter diverse turer på olika affärer i området, for vi så hem. Jag pustade ut, bara för att upptäcka att jag hade en klipptid om tjugo minuter. Tillbaka till Birsta och Cupolen och en helt ny frissa. Hon var så härlig, pratade och klippte så det osade!

Igår kväll var jag lite trött, somnade i soffan och masade mig till sängen vid tio.

Idag är jag pigg igen, nu ska jag ta en kopp kaffe och klockan 14 ska jag in till stan på ansiktsbehandling och bryn o fransfärgning. En julklapp från min omtänksamma äldsta dotter, hon kan hon!

Det är många förberedelser inför Zometan med provtagningar och inför läkarbesöken med isotopscanning och datortomografi, plus provtagningar.

Nu är det Zometa på måndag och då får jag tiden för läkarbesök också, något att gruva sig för...som vanligt.

Men jag har Sösjö och sommaren att se fram emot!