Det tog mig två dagar att komma in i gamla gängor igen...ja inte så att jag på något sätt "trillade dit", men tröttheten och sengångaren i mig är förvandlad till vanliga Inger igen.

När jag kom hem från Ö-åsen var jag så lugn inombords att jag nästan var i koma, det är det tillståndet som har normaliserats nu. Kunskapen om att "ett djupt andetag-hålla andan- andas ut sakta", kan göra att ovälkomna tankar, dumma ideér, omotiverad ilska, avundsjuka och gnäll sköljs bort med utandningen. Ja kanske inte på en gång, man kan få djupandas och rensa skallen några gånger för att det ska funka. Men gott är det!

Nu gäller det att hålla kvar det positiva jag lärt mig, både vad gäller kropp o knopp. Tiden hemma till i augusti, är en enda lång lektionstid...ja det är nog så att man lär för livet till och med. Jag ska, samtidigt som jag tänker på mig själv och "lyssnar in kroppen", vara mer lyhörd och inte döma andra människor och njuta av nuet (vilket är skitlätt i denna ljuva sommartid). Allt jag skriver här är egentligen självklart, det är ju så livet ska vara. Men ibland måste man bli skriven på näsan för att det ska bli en sanning.

Igår var Ernst och jag ute på en långpromenad, vi gick i skogen över trädrötter och andra små hinder, men Ernsten tog mig med lätthet över allt, som den kompis han är. Idag är det min dag och för att riktigt fira det så bjöd Bengt mig på lunch!! Det blev en grillad med bröd på Ica Maxi, smarrigt värre! Mina barn både har och ska gratulera mig, tack och ser fram emot.

Nu ska jag gå ut och sätta mig i hammocken och njuta av cirkelsågens vinande, ilskna ljud då Bengt gör ett nytt brunnslock.

Ha en skön morsdag alla mammor och en en skön pingstdag alla andra.

Lugnofinkram på er!