Idag fyller en av mina svärsöner år, grattis Patrik!

Idag är det också min älskade pappas födelsedag..ja han lever ju inte, men jag tänker på honom lite extra varje första augusti. Han föddes 1906 och vägde över fem kilo och läkaren sa att hans mamma fick inte föda fler barn. Men bara året efter föddes pappas lillasyster som vägde runt två kilo. Men sedan blev det inte fler barn. Pappa och hans familj växte upp  i eget hus på Norrmalm, farfar var någon slags chef på Dahlmans stora affär och hade nog ganska bra ställt. De hade också ett fint sommarhus på Spikarna, Alnön. Pappa fick gå i Läroverket (som det hette då), men jag vet inte om han någonsin tog studenten. Pappa träffade mamma och så småningom adopterade de mig, då de inte kunde få egna barn. Jag fick ha min pappa i tolv år, strax före min trettonårsdag valde han att inte leva längre. Han var nyss fyllda femtio år då.

Jag kommer ihåg pappa som en glad person, han skrattade mycket. Mina kusiner kallade honom inte för morbror Lars, nä de sa morbror Kalas. Han hade alltid famnen öppen och älskade barn, jag tänker att det är tråkigt att mina barn aldrig fick träffa sin morfar och han dem. Han var kärleksfull, kramade och pussade mamma och mig, innan han for på jobbet. Det var stor glädje i vårt hem då pappa levde.

Nå, livet går vidare och jag har mina minnen. Kanske tänker jag lite extra dessa dagar då min kära Björköstuga är borta, det finns så mycket pappa i dess väggar. Pappa hade alltid projekt på gång i stugan, renovering och påbyggnader.  Jag ser honom där han kommer från sjöboden, stövlar, grön, mjuk tröja och den röda toppluvan på skallen, den med en liten vit tuss ovanpå. Alltid leende. Det är så jag kommer ihåg min kära pappa Lasse.