Senaste inläggen

Av Inger - 2 juli 2012 17:43

Nu är jag sannerligen less på att inte kunna gå riktigt! Sommaren traskar iväg med storstövlarna på sig, stora steg i taget. Vi är inne i juli och min sommar har inte riktigt börjat ännu. Jag mår uselt och mitt humör är också uselt.

Visst, jag har cancer, flimmer o högt tryck, fortfarande förkyld med hosta o snor, men detta med mitt knä...nä det ville jag inte ha! Allt det andra kan jag leva med och acceptera, men detta förbannade skitknä vill jag inte ha!

Jaja, jag ska på röntgen i morgon, men sedan ska röntgenläkare titta på plåten och kontakta min onkolog som skrev remissen och hon i sin tur ska kontakta mig och jag i min tur ska kontakta vårdcentralen för en tid där...om det nu inte är en metastas eller kanske en spricka! Isåfall blir det en ortoped som ska titta på plåten o mitt knä, suck. Jag är väl för otålig och skulle velat haft allt gjort igår! Sommaren som jag längtat så, far ifrån mig. Rätt som det är, så är asplöven röda, nätterna kolsvarta och frostiga.

 Jag sitter här, jag sitter i köket, jag sitter i rullstolen då vi är ute, jag sitter i bilen. Så fort jag reser mig känns det som att knäskålen ska lossna, jag kan inte ha täcket på knäet på natten, det svider som eld.Dessutom får jag stappla upp tre gånger/natt för att kissa och det gör vansinnigt ont att överhuvudtaget sätta ned högerbenet. För att inte tala om att hitta båda kryckorna mitt i natten då man är halvsovande. Jag käkar Alvedon som det vore kola, vill inte veta hur lever o njurar mår.

Åh herrejösses, så här mycket har jag inte klagat på länge! Nä nu struntar jag i detta, tar mig försiktigt nedför trapporna medelst En-ok 1 och En-ok 2. Allt går väldigt sakta nu, jag önskar att även sommaren kunde göra så.

Tack ni som står ut att läsa min klagovisa, jag lovar att den inte ska upprepas. Det känns faktiskt lite bättre nu, men det är väl för att jag sitter blickstilla med benet...

Hörni, ha en skön måndagkväll, skickar iväg en liten ilskenmengladändåkram!

Av Inger - 28 juni 2012 14:58

  Så här vacker ser min morsdagpelargon ut nu!


Idag tänkte jag skriva om min bitterhet. Denna åkomma som drabbar sjuk såväl som frisk, gammal såväl som ung, fattig såväl som rik.

Bitterhet kan göra en frisk människa sjuk.  Och då menar jag inte bara psykiskt, utan även kroppsligt. Jag tror på att negativitet och bitterhet kan skapa sjukdomstillstånd i kroppen och även hindra kroppen från att läka sjukdomar man redan har. Hur yttrar sig då bitterhet? För mig, i mina mörka stunder, yttrar sig detta med "tyckasyndommigsjälv"- syndromet, jag tror att det är JAG som drabbas hårdast av alla jag känner, jag går omkring i ett nedtryckt sinnesläge, har lätt till gråt och tycker att ingen, absolut ingen förstår mig och mina plågor. Jag fullkomligt frossar i självpåtagen tagelskjorta. Tänker att varför drabbas just jag av allt skit som finns? Som om det inte vore nog att jag är pensionär och ute ur leken för gott, så fick jag högt blodtryck som följdes av hjärtflimmer och det följdes av cancer. Till råga på allt fick jag nu så himla ont i ett knä att jag blev handikappad- på riktigt! Den som tycker att mitt onda knä är en baggis i sammanhanget, har aldrig haft så ont i knäet att den inte kunnat gå! Nästan. Så nu haltar jag här med min bitterhet, väntar på en remiss till röntgen som säkert lär ta minst ett halvår och då är väl värken borta, som lök på laxen!

Så, detta om min bitterhet. Den varade i ungefär trettiosju minuter, men då var den rejäl!


Vad motsatsen till bitterhet är...det måste vara livsglädje och positivitet?

Av detta är jag full. Tack o lov ska jag väl säga. Jag har en tro och den utnyttjar jag ska ni veta. Inte en sådan tro att jag kutar i kyrkan av och till, nej en sådan tro som man fått med modersmjölken, en som sitter i märgen.Jag ber min kvällsbön varje (nästan) kväll och har en liten pratstund med G, tackar för dagen och avslutar med att be om styrka och friskhet för min familj och mig själv. Ofta, väldigt ofta, somnar jag innan jag hunnit säga det jag tänkt. Gissar att Han hör ändå. Kanske är det just tron som gör mig till den positiva människa jag tycker att jag är, kanske inte. Vem vet? Men glad är jag för det mesta, trots att jag har mina gråsvarta stunder emellanåt. Att vara positiv gör att kroppen blir friskare, så därför ska jag nu med glädje tänka bort mitt onda knä (yeah right!) så får vi se vilken verkan det hava kan.


Liten tagelskjortekram?

PS. brevbäraren kom precis nu med en kallelse till röntgen på tisdag till veckan!! DS



Av Inger - 25 juni 2012 23:38

  Nu blommar mina vita pioner!

Vi kom hem fram och tillbaka idag, dels för att jag ska få min Zometabehandling i morgon, dels för att vi ska åka en tur med Ådalen tre på onsdagkväll. Det första en nödvändighet så att mitt sköra skelett ska bli starkare, det andra bjuder min ena tvillingdotter med man oss på som ett tack för hjälp då det behövdes.Även den andra tvillingdottern med man som också var behjälplig vid samma tillfälle, följer med. Låter klurigt va?!


Midsommar då? Ja tänk att vi hade sol och vackert väder hela helgen! Första midsommaren på flera år som vi klarade oss ifrån fleecejackor...ja vi tog på oss dem och kepsen när myggen blev för många och närgångna. Mycket mygg i år.

Men jösses vad mycket mat vi hade och gott var det minsann! Vi sjöng nubbevisor så det ekade över hela sjön, väldigt stämningsfullt. Maten räckte ända till idag!

Vi lekte, gick slinga och hade grodspottning ( en himla kul lek, där det gällde att suga på en gelégroda så den blev lagom hal, vartefter man skulle spotta iväg den så långt man kunde). Jag kan ju säga att det var tur att jag har egna tänder. Jag och gubben som bildade ett lag, vi blev sist, jaja, det kändes helt ok.

Sedan drack vi kaffe och åt jordgubbstårta och cheesecake med pecannötsknäck, samt en kaloristinn kolakaka med vispad grädde...ojojoj säger jag!

Det kändes gott att ha alla sina närmaste (utom snart arton-årige Erik  ) omkring sig, vår familj växer för varje år, både vad gäller omfång rent kroppsligt och till antal. Till och med snart tvåårige barnbarnsbarnet kutade omkring på gräsmattan och njöt av luften.

Idag lämnade vi Sösjö, sjön låg som vanligt som en spegel med vak här och där, då vi  far hem. Ängen är full med midsommarblomster, smörblommor och massor av smultronblom, som lovar gott inför juli. Dasset är tömt och pyntat med en Monet och en Monalisa, allt för att förgylla tillvaron för de som där sitta. Varmvattenberedaren är fylld och varm, klar för sommarens alla snålstrilande duschar (det kommer sand i vattnet från bäcken där vi tar in vatten till husen, därav täpps duschen igen emellanåt). Men ni kan tro att man blir mjuk i skinnet av fjällvattnet och håret får glans! Dessutom är vattnet gratis...

Nä nu ska Inger lägga sig, skönt trots allt att lägga sig i sin vanliga säng. Lite romantik via bok, sedan är det gonatt för idag!

Vilken kram tar vi nu då? Ah! Tänkersådetknakarkram kanske?

Av Inger - 13 juni 2012 21:57

Snart är det dags! Dags att packa det allra sista inför midsommar och sommaren över huvudtaget. Jag gissar att vi far upp fram emot helgen, för att sätta på vattnet och städa lite fuskigt och sedan fara hem på en blixtvisit på måndan då det är PK-prov. Sedan brassar vi upp igen och för första gången på massor med år, behöver jag inte tänka på MATEN! Vi har kommit överens om att ta catering! Tjoho!! Först var jag motvalls, jag ville ha som det alltid varit, men som två döttrar och en make talade om hur jag beter mig på midsommar med stress, svett och grinighet, insåg jag snart att catering skulle vara toppen! Vi fick lite mothugg av ett par familjemedlemmar, men snart hade vi övertalat dem också.

Frid o fröjd, stora lugnet ska råda i midsommar! Förutom att vi fixar dukning, kaffe och disk. Men i år ska vi sätta upp det gigantiska partytältet, det är 3x8 meter, så det lär räcka till. I fjol satt vi på den nyinglasade verandan hos oss, men har man ett partytält så ska man väl för sjutton utnyttja det!

Jag vet inte exakt hur många vi blir, men runt tjugo personer blir det nog. Vi fixar midsommarstång, plockar blommor, äter varmkorv med bröd (som vi ordnar)och så ska stora tältet upp, det brukar vara kul, många svordomar, svett och skratt. Sedan ska det dukas, vilket de flesta brukar hjälpa till med, potatisen ska skrubbas o kokas...men annars är det ingenting...ingen nubbesallad, dragonströmming, iskällarströmming...suck. Nåja, huvudsaken är att mamma inte får sitt vanliga bryt!

Jag tar Lillen med upp till stugan, så ni kommer att få små uppdateringar emellanåt. Förskräckens icke, du lilla hop!


Zometabehandlingen har jag skjutit upp till veckan efter midsommar då vi även ska fira sex år som gifta.

Nå, detta var allt för denna gången. Jag mår bra, även om mitt högra knä inte gör det, men det bortser vi ifrån.

Ha nu en skön veckända och kanske en snartärdetdagskram skulle passa?

Av Inger - 7 juni 2012 09:33

Fast egentligen aningen ovanlig, då jag inte varit på lab och blivit stucken. Det är faktiskt tre dagar sedan och jag har h e l a nästa vecka fri från stick, det ni! Jag har faktiskt hela den veckan tom på åtaganden, det måste vara rekord. Tjoho, en helledig vecka!

Jaja, jag ska inte yvas det kommer säkert något.

Men ikväll ska vi gratta en student, min ena svärsons son...vad blir han till mig? Svärsonson? Spelar ingen roll, han har gjort bra ifrån sig och ska firas!

I morgon ska vi först se när yngsta barnbarnet "går ut" förskolan, sedan på kvällen blir det minnesmiddag för min exman, enligt en nu nio-årig tradition. Det gillas säkert, han ser oss nog från sitt moln där han sitter och dinglar med benen och gnuggar fötter.

På lördag kommer mina kära vänner hit, på sin hemresa till Piteå från Småland, det ser jag fram emot!

Nå, min "vanliga" dag då? Jag sitter som vanligt vid datorn medan min gulliga städis dammsuger o torkar golv, det var faktiskt nödvändigt, även om B knorrade en hel del. Det känns skönt att få städat då jag inte orkar själv, min rygg värker och är inte vän med mig.

Annars då? Vi var och handlade lite (massor) igår, mellanlandade med lite extrastolar till ena dottern, fick krama äldsta barnbarnet Caroline och hennes bror Erik, sköna unga vuxna! Så idag blir det inte många knop känner jag. Idag ska jag "bara vara", kanske sitter jag i hammocken och gungar på med foten lite...


 
Av Inger - 27 maj 2012 16:02

Det tog mig två dagar att komma in i gamla gängor igen...ja inte så att jag på något sätt "trillade dit", men tröttheten och sengångaren i mig är förvandlad till vanliga Inger igen.

När jag kom hem från Ö-åsen var jag så lugn inombords att jag nästan var i koma, det är det tillståndet som har normaliserats nu. Kunskapen om att "ett djupt andetag-hålla andan- andas ut sakta", kan göra att ovälkomna tankar, dumma ideér, omotiverad ilska, avundsjuka och gnäll sköljs bort med utandningen. Ja kanske inte på en gång, man kan få djupandas och rensa skallen några gånger för att det ska funka. Men gott är det!

Nu gäller det att hålla kvar det positiva jag lärt mig, både vad gäller kropp o knopp. Tiden hemma till i augusti, är en enda lång lektionstid...ja det är nog så att man lär för livet till och med. Jag ska, samtidigt som jag tänker på mig själv och "lyssnar in kroppen", vara mer lyhörd och inte döma andra människor och njuta av nuet (vilket är skitlätt i denna ljuva sommartid). Allt jag skriver här är egentligen självklart, det är ju så livet ska vara. Men ibland måste man bli skriven på näsan för att det ska bli en sanning.

Igår var Ernst och jag ute på en långpromenad, vi gick i skogen över trädrötter och andra små hinder, men Ernsten tog mig med lätthet över allt, som den kompis han är. Idag är det min dag och för att riktigt fira det så bjöd Bengt mig på lunch!! Det blev en grillad med bröd på Ica Maxi, smarrigt värre! Mina barn både har och ska gratulera mig, tack och ser fram emot.

Nu ska jag gå ut och sätta mig i hammocken och njuta av cirkelsågens vinande, ilskna ljud då Bengt gör ett nytt brunnslock.

Ha en skön morsdag alla mammor och en en skön pingstdag alla andra.

Lugnofinkram på er!

Av Inger - 24 maj 2012 21:56

Precis när jag kommit igång, är det dags att fara hem. Dessa fem dagar har gått hur fort som helst, de har bara svischat iväg!

Vi har haft föredrag om återhämtning, livsstilsförändring, fysisk aktivitet, sömn/ avspänning, kost och idag mindfulness. Många nya kunskaper och intryck har matats in i min gamla hjärna, känns lite snurrigt där nu. Jag kliver upp före väckarn på morgonen, vid 5.45, lägger mig vid senast 21. Ser ingen teve, läser sporadiskt en tidning för att hänga med i nyhetsflödet. Har inte ens sett Melodifestivalen eller Estelles dop.

Däremot har jag sett hur löven på träden har slagit ut för varje dag som gått, hört massor av fåglar kvittra, sett tulpanerna  i planteringen slå ut, legat i solstolen på baksidan och känt solen bränna på näsan, viftat med de bara fötterna så luften kilat mellan tårna, pratat och diskuterat livet med främmande människor, sjungit tvåstämmigt med underbara välsjungande personer, ätit fantastisk vegetarisk mat osv, helt enkelt njutit av livet.

Nu är det alltså dags. I morgon städar jag ur rummet, träffar min kontaktperson äter lunch och far hem. Ska bli skönt att träffa gubben, längtar allt lite.

På återseende Österåsen, i augusti!

Av Inger - 18 maj 2012 18:34

  Ända sedan jag var liten har mitt luktorgan varit väl utvecklat. Detta på gott och ont, men mest gott. Jag kunde dofta mig till att mamma hade bakat bullar då jag var långt hemifrån, jag kände lukten av mammas symaskinsolja då jag vaknade. Hon hade symaskinen i sovrummet där hela vår lilla familj sov, pappa, mamma och jag, en treenighet som aldrig blev större.

 I småskolan kände jag odören från en del kamrater som inte alltid hade tillgång till

varmt vatten, eller helt enkelt var "dyngaktiga" som mormor sa. Jag kände den

underbara doften av 4711 som min lärarinna Edit alltid hade, samma som mormor förresten.

Då jag växte upp och upptäckte mammas byrålåda innehållande flera parfymflaskor, Chanel no 5, Femme och Miss Dior, utvecklades mitt sinne för sköndoft. Jag snattade alltid små duttar bakom mina öron då jag skulle gå ut med mina vänner på kvällarna. Mamma som hade samma väderkorn, eller kanske intuition, bråkade så klart, men jag kunde inte låta bli för dofterna hade blivit ett behov. Jag började röka vid tretton års ålder och mitt luktsinne blev en aning sämre, men behovet att dofta god parfym satt kvar.

För att det inte ska bli långrandigt, så hoppar jag raskt över till år 2003, på våren. Jag slutade röka, fick tillbaka mitt enorma luktsinne, kände då hur mycket jag egentligen hade förlorat. Den våren var egentligen hemsk! Visste ni att upptinad hundskit och dito kattskit, stinker något alldeles otroligt hemskt? Har ni känt lukten av den lera som bubblar upp i dikena på våren? Surare än det suraste! När jag dessutom har en man som älskar ärtsoppa, bruna bönor, kåldolmar och som jag i sanningens namn gärna äter själv, kan ni ju tänka er mitt lidande.

Vi har två gigantiska schersminbuskar som snart står i härlig blomning, de står nedanför balkongen och jag doftar på dem då och njuter i fulla drag. En sommarkväll i fjol fick vi för oss att sitta uppe på balkongen och äta surströmming... den kombinationen var inte lyckad. Surt och sött, det doftade lik!

Jag valde att koncentrera mig på maten, vi tog en Aalborgs till och då gick det riktigt bra.



Ha en skön helg!


Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2015
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Min barndoms somrar på Björkön


Skapa flashcards