Senaste inläggen

Av Inger - 19 januari 2013 16:32

  "Granen står så grön o grann i stugan"...ja det gör den! Med tre cm nya skott över hela granen, lär den få stå kvar länge än. Vi chansar på att det bildas rötter också, så att vi kan plantera ut den till våren. Ni som känt mig ett tag, vet att vi alltid har kvar våra julgranar länge. Jag gillar att se den stå där och lysa, glittra och dofta då jag kommer ned i gillestugan. Annars har vi plockat undan all övrig jul, inte en tomte så långt ögat når...ja just ja, det står en ful julbock utanför tvättstugan, den ska bort!


Så var det snor. Massor. Jag förstår fortfarande inte var allt kommer ifrån- allvarligt! Bildas det vätska i bihålorna, vätska som rinner ned i näsan och ska ut? Men hur blir det den konsistensen det har då man snyter ut? Och färgen? Jag får ta och googla på snor. Hur som haver, mitt snor har antagit en hjärnsubstansliknande konsistens, så ni förstår att jag är orolig?


Hosta då? Jag slutade röka för i år tio år sedan, hade då ett förfärligt pipande och rasslande i luftrören då jag var förkyld- också. Det är samma sak nu, så fort jag lägger mig eller lutar ryggen bakåt i soffan, då sätter det igång. Två första dagarna av min förkylning, då jag satt och sov, kunde jag väcka mig själv av att något (jag) pep och lät. Bengan sa på morgonen att han trodde det var rådjuren som brölade där ute, men så såg han att det kom från mig. 

Som tur är, sover jag bra på nätterna nu, men vaknar på morgonen torr i halsen ända ned till fotsulorna. Gissar att jag snarkar en del.


Alkoholen då? Ja den enda alkohol jag intar är den jag använder till mina händer, så var det med det roliga.


Nå, det var min lägesrapport för idag. Jag mår för övrigt alldeles utmärkt, har bra matlust och ska ut i morgon, ut i friska luften!

Sköt om er och tänk på att du har dig bara en gång...


ANNONS
Av Inger - 12 januari 2013 22:35

  Haha, vad trodde ni va?!

Gissar att det finns fler där ute med samma fantasi som jag? Men detta ska handla om helt vardagliga, trista saker. Ville bara väcka lite uppmärksamhet.


Jag är sjuk. Fortfarande. Vid det här laget har jag snutit ut vänster hjärnhalva och är säkert snorig en vecka till. Vojne, vojne, hur ska detta sluta? Hostan på nätterna då jag sitter och sover i sängen, är inte av denna världen. Då jag äntligen fått lugn på hostanfallen och kan andas genom näsan, lägger jag mig ytterst försiktigt på kudden och andas lugnt och varsamt. Vad händer då jag känner sömnen dra sitt mjuka täcke över mig? Mina fd rökluftrör börjar pipa och gnissla. Högt!! De väcker mig med sitt infernaliska oväsen! En försiktig harkling (för att inte väcka hostmonstret) gör att monstret vaknar i alla fall. Så där håller det på till framåt tre- fyra-tiden. Jag somnar inte av trötthet, ty vid den tiden är jag så arg att sömnen är som bortblåst. Nä, jag somnar av ren raseriutmattning. Vaknade i "morse" klockan 10.45, insåg då att vi missade melodikrysset som vi brukar lösa med Britten o Bosse i Göteborg! Ja vi far ju inte dit förstås, vi använder mobilen mellan oss.

Kalaset i morron då? Känn dig blåst gammelfarmor, du får inte gratta ditt första barnbarnsbarn på två-årsdagen, inte heller hålla hans lillebrorbaby i famnen och snosa på hans lilla tussiga skalle. Inte träffa alla dina barn o barnbarn...


Men jag måste få berätta en sak innan jag gör mig till en martyr. Idag kom Marie och Patrik hit, de hade handlat hostmedicin, mjölk, smör, två portioner färdiglagad mat, en vacker bukett tulpaner och en del andra grejer till oss. För att sätta ytterligare knorr så ville de inte ta emot betalning för det! Vilka underbara barn jag har! David var hit tidigare i veckan med en nässpray som han farit runt halva Medelpad för att få tag i...ja jag säger då det!

Kanske man gjort något rätt då man fostrade sina barn? Haha, nu tar jag på mig det också. Nä mina barn är självuppfostrade, det säger jag om en del av dem...


Nu kan jag inte skjuta upp det mera, jag är tvungen att äntra sängen, darr o gruv.


Eld i brasan? Ja så känns det nästan då jag suttit flera timmar i en plaststol framför datorn, blir väldigt varmt, om man säger så...

Gonattkram på er, gör inget som inte jag skulle gjort om jag kunnat...

ANNONS
Av Inger - 9 januari 2013 13:42

 


Ja vad säger man? På torsdag börjar min efterlängtade PRO-cirkel igen, jag kommer inte att vara där. På fredag har jag en mycket nödvändig tandläkartid, jag kommer inte att vara där heller. På söndag ska mitt första barnbarnsbarn fira två år med kalas, jag kommer kanske, kanske inte vara där.

Så här bestämde jag att mitt frukostbord skulle se ut hädanefter, icke.

Varför detta då?

Jag har i en och en halv vecka haft en hostande, snytande och nysande gubbe i huset, servat med allehanda medikamenter såsom nässkölj, c-vitaminer, hostdämpande, vitlökskapslar, nässpray osv. Allt för att han ska bil frisk och inte smitta ner mig.Hjälpte det? Jaa, ända till i morse klockan sex. Vaknade av andnöd och torrhosta, snor och allmän sjukdomskänsla. Klockan 8,30 skulle installatör komma och sätta in larmenheter i huset, varvid jag och gubben skulle vara med och lära oss.

Klockan halvnio när det ringde på dörren, klev jag upp, drog på mig morronrocken , kam genom håret och travade ned i köket.Där var gubben och en ung kille. Bengan hade faktiskt kokat the till mig och brett en macka. Efter två koppar the och två mackor, for vi runt i huset, jag med fladdrande morronrock och "lärde" oss hur vi skulle göra...detta sedan Bengan prutat en stor summa på allt och jag satt med generande rosa färg i ansiktet.

Den nyttiga frukosten gick om intet och jag ser för hemsk ut...men vi har larm!

Varför är jag förbannad då?

Jamen jag är SÅ förkyld, kan inte gå på varken det ena eller det andra. Som jag längtat.

Och varför är jag förtjust?

Nu ska ni få höra! Jag listade om mig från Söråkers vårdcentral till Timrå vc och i måndags ringde sjukgymnasten på nya stället upp mig och ville att jag ska börja på vattengympan de kör igång med nästa vecka! Jag ska även få komma till vc i deras träningslokal för att jobba upp musklerna och lite annat. Att jag listade om mig, beror på att min läkare har börjat jobba i Timrå och då följer jag efter så klart. Men att sjukgymnasten skulle vara så engagerad trodde jag inte. På min gamla vc var sjugymnasten trööög.

Jag ska få gå på vattengympa, jippiii! Som jag längtat!

Nå, har något mer hänt? Nää...granen är kvar, en del tomtar också, juldukar och gardiner likaså. Bettan är hemma igen efter lång bortlåningstillvaro och reparation. Jag mår bra förutom denna förb.....e förkylning, Bengan snörvlar lite än, men det är inget synd om honom nu.


Det ljusnar mer och mer ute, vackert med solen som kysser trädtopparna så de glöder. Längtan bor i mitt bröst, känns riktigt bra. Alla borde ha en liten längtan, det förgyller tillvaron.

Nu ger jag mig, det tog liksom slut på skrivcellerna i skallen. Tur det odlas nya efter ett tag!

Sköt om er och tänk på att man har sig bara en gång...


Av Inger - 2 januari 2013 13:19

 

Ja så är ordningen återställd, nytt år och vardag. Bilden får symbolisera vardagen, trots juldukar och ljus. Varje dag klockan tre sitter vi nämligen så här och dricker kaffe, så pensionärer vi är. Trivsamt med sådana rutiner, då just rutiner försvinner med jobbslutet.

Bengan hostar och hostar, snyter och snyter sig. Vid varje nysning hukar jag mig, vill inte bli smittad! Kanske oundvikligt då vi är så nära varandra, men för tillfället har vi i alla fall skilda sovrum. Jag är lite känslig vad gäller snarkning innan jag somnat och nu kan jag tala om att det SNARKAS!

Annars är det mesta som vanligt hos oss, dagarna går och vi blir äldre för var dag. Något att vara tacksam för egentligen, alternativet är inget att sträva efter. Hade någon sagt till mig för ca tre år sedan att jag skulle fortsätta leva flera år till, då hade jag inte trott på det. Men dagarna går och jag lever o lever.

Nu har jag skickat ett mail till sjukgymnast att jag vill börja träna, detta för att få upp flåset och få starkare muskler. Herreje, jag är så slapp i kroppen att den fladdrar trots att jag sitter stilla! Jag har till o med fått "grandmaflab" på ovansidan av armarna, där en muskel borde sitta. Suck. Men det är ju så här, man ska ALDRIG ge upp, finns det liv, finns det hopp.

Från o med idag ska jag också dra in på vitt socker...fan tro´t sa rälingen...Men försöka i alla fall. Finns som inget nyttigt med socker, ja hjärnan behöver ju en viss del för att funka, men min hjärna är en sån som VILL gärna. Äta sött menar jag. Den funkar inte så bra varken med eller utan socker i alla fall.

Frukten till frukost har urartat lite också. Då jag kom hem från Österåsen gjorde jag en jättetallrik med skurna frukter, nu delar jag en banan med gubben. Det ska bli ändring nu! Varför är jag så lat och bekväm? Det är nog en liten gen som tyvärr sitter hos många stora människor.

Tänk, idag har jag tvättat och blåst håret, satt på mig ögonbryn, men där stannade det av. Skulle så gärna vilja komma ut och se andra människor, men får behärska mig till gubben blivit frisk. Jag ska ta på mig dubbskorna och ta en stilla sparkprommis i alla fall. Kanske ser jag någon...

Haha, är det någon som tycker synd om mig nu? Sluta med det, jag har det hur bra som helst!

Jag går ner nu och fixar tre-kaffet en timme tidigare.

Måbrakram!

Av Inger - 16 december 2012 12:06

Idag är en tung dag. Med det menar jag inte en "tungisinnet-dag", nej en "tungisnö-dag"! Vi klev upp redan före åtta i morse...det är tidigt för att vara vi. Bengan gick ut direkt och började skotta, det hade kommit massor med snö. Det sista han gjorde igår kväll var -samma sak, skotta. Nu har vi snöslunga, men det är tungt med blötsnön och samtidigt svårt att veta vilken av grannarnas gård man ska spruta upp snön på.

Nå, nu sitter vi här i vårt lilla datorrum, medan vår snälla städis putsar kristallkronor så man blir bländad av lystern. Hon är verkligen effektiv och noga, en riktig pärla! Köks- och vardagsrumsfönstren ska putsas på insidan, alla blanka bord putsas med polish, köksluckor torkas, spisen rengöras fram o bak.

Känns lite konstigt att inte göra allt detta själv, men jag är i sammanhanget tacksam för att ha fått tag på en sådan bra städis. Nu kan jag ägna mig åt att fixa lite sill och annat ätbart till jul istället för att få ont i magen av allt som ska städas.

I morron ska vi sätta upp julgardiner, lägga på juldukar, mattor och julpynta. Det blir liksom bara finliret som är kvar, det roliga.

Hoppas verkligen sossarna behåller Rut när de vinner valet 2014!


Hur mår jag då? Jodå, jag har ont i knäet igen (på ett annat ställe) ont i ryggen...eller rättare sagt ont i skelettet. Gissar att det är biverkningar efter Zometan i onsdags, så det går väl över. Jag vet efter mitt läkarbesök att jag inte har någon mer cancer i kroppen!

Annars mår jag bra, flimret kommer och går, inget att tjafsa om egentligen. Snart sjuttio år och mår så här bra, vad kan man mer begära?!

Jag ser fram emot livet, det gjorde jag inte för ett par år sedan då jag fått min diagnos, men nu är det andra visor!


Lucia firade vi på Torpshammars Herrgård, en present från snälla barn. Gissa om vi njöt? Ha, det är bara förnamnet! Ett vackert julbord med allehanda hemlagade rätter, smakfullt upplagt på förnämligt gammalt porslin, dekorerat med skogsris och kottar. Till och med rörost fanns med, SÅ himla gott alltså! Vi åt och vi åt...och vi åt. Men vi lärde oss av Jennie (hon som tillsammans med Peo Jönis äger herrgården) att vi skulle ta lite på tallriken och ta nya tallrikar varje gång vi hämtade mer, dessutom äta saaakta! Hon var en mycket trevlig värdinna med stor humor och fanns överallt till nytta för oss alla. Måste berätta om efterrätts och godisbordet! Där fanns ALLT! Jag har aldrig sett något liknande och då har jag sett många julbord! Frukosten dagen efter sov vi över, men det löste sig ändå, vi fick frukost innan vi for hem.

Hemfärden var helt underbar, klar himmel med guldfärgat stråk där solen var, vinterväg och en varm bil.

Nä nu blir det inte mer idag. Sköt om er och glad 3:dje advent på alla!

Snötyngdmenlättkram!

Av Inger - 5 december 2012 22:41

  Måste få visa er en alldeles underbar "landgång" som jag åt för ett par år sedan ute på Galtström som ligger söder om Sundsvall. Det var min äldsta dotter med sambo som bjöd mig och Bengan på en utflykt med lunch, en fin sommardag. Passar väl bra att visa en sådan här dag med snö och kyla?

För det mesta när jag fyller år, har "morsdag" eller till julklapp, då önskar jag mig en upplevelse. Bengan hänger också med på dessa önskningar.

För ett par år sedan blev vi hämtade före jul av sagda dotter med man, så drog de iväg västerut. Jag tänkte, "jippi, vi ska till Torpshammars Herrgård"! Men icke, vi bara for och for. När vi hade kommit till Bräcke ( 14 mil!) så var jag helt vilsen.Jag menade att vi kunde väl inte fara upp till stugan mitt i vintern, det hade vi aldrig gjort förr. Men efter att vi farit någon mil till, svängde vi ner till vänster och kom fram till en underbar byggnad som heter Björknäsgårdens Hotell och restaurang. Vi fick våra rum och hade en härlig kväll med julbord och frukost dagen efter.

Kan ni tänka er, nästa vecka ska Bengan och jag få tillbringa Lucia och dagen efter på Torpshammars Herrgård (dit är det bara 8 mil!) Jag har pratat om just den herrgården i flera år och velat fara dit på övernattning och nu blir det av! Där välkomnas vi av PEo jöNIS (hihi, älskar de bokstäverna!) och hans fru som äger stället.

Alla fyra barnen har lagt ihop för att vi ska få njuta, det tycker jag är fint gjort av dem.

 Ett år fick vi som present en middag på Björkuddens restaurang, den ligger vid Höga Kustenbron. En härlig upplevelse med god mat och underbar miljö. 

Vi har presentats med luncher på Lörans fiskrestaurang, Skatans restaurang och Skatans Hotells smarriga glassveranda. Ja vi är lyckligt lottade som har så snälla och omtänksamma barn.

Vilket lyxliv vi lever egentligen, men man ska ju försöka leva ut sina drömmar. Jag hörde förresten några kloka ord igår, det får bli mitt avslut i denna blogg.

Tänk på, "Det finns inga fickor i svepningen"! Gissar att det menas att man ska inte samla pengar på hög, utan njuta av de man har medan man lever.

Hörni, gonattkram på er!


Av Inger - 1 december 2012 15:38

Så kom den då äntligen. När den väl kom så var det med besked!

Inatt har det snöat säkert en halvmeter och det snöar lite än. Bengan har varit ute och kört snöslungan, använt snölassen och snöskyffeln. Han kom in nu halvfyra, helt slut.

Själv har jag tillbringat dagen i sängen. illamående och med flimmer. Jag skulle ha bakat tunnbröd idag, men fick avboka skjutsen i morse då flimret aldrig gick till sinusrytm. Jag har lite feber också, mina kinder är fint rödblommiga. Men nu är jag uppe, blir så trist att bara ligga. Illamåendet har gett sig, så nu ska jag äta lite adventsoppa, låter smarrigt va?! Det betyder att jag tänder ett ljus och sätter bredvid tallriken.

Bengan är omtänksam, han fixar mat till mig och är len på rösten. Gissar att han är lite orolig för mig. Får anlägga en lite gladare min kanske, inte gå omkring och se lidande ut mera.

Nä, nu ska jag gå ner och äta min soppa så får vi se när hjärtat lugnar sig.

Första adventskram på er, Kram!  


Av Inger - 16 november 2012 17:21

Nu ska jag delge er min längtan.

I flera år har vi farit ner till Skåne en vecka på sommaren. Det började då jag jobbade för SCA, då fick man hyra stuga lite här och där i Sverige och utomlands till bra priser. Första åren hyrde vi stuga i Mölle på Skånes västkust. Underbara stugor/hus, som låg på en höjd upp mot Kullens fyr. Från början följde de tonåriga tvillingdöttrarna med oss, vi hade så trevligt med alla utflykter hit och dit.

Så småningom sökte vi ett hus att hyra på annat ställe och "hittade" ett underbart litet hus i Viken, en bit från Mölle. Ett privatägt hus med alla bekvämligheter och så vackert inrett. Nu hade döttrarna gift sig så vi blev sex stycken som for ner till Viken. Vi hittade också ett havsbad med så varmt vatten att det glatt kunde tävla med Medelhavet.

För mig att komma till Skåne var det lite utlandskänsla, varmt, fuktigt och aningen sydländskt. Vi satt ute sent på kvällarna och njöt, såg solnedgångens brinnande klot gå ned över rågåkrarna. På sädesfälten växte både blåklint och gigantiska vallmon, bara det var exotiskt för mig. Folk pratade skånska, vilket i en del fall var lika svårbegripligt som spanska. Men man lär sig med åren att förstå bättre.

Det har slumpat sig så att vi har haft ett uppehåll i skåneresorna på några år, men min längtan har suttit i.

För några dagar sedan föreslog ena dottern att vi skulle besöka Skåne igen! Jag blev så lycklig, så jag flinade hela vägen upp till öronen! Yes, yes, yes!! Äntligen får jag komma ner till Skåne igen, Täppeshus, Krrrrapperrrup, Kullens fyr, Höganäs med fiskaffär och loppisar (för Bengan så klart), Helsingborg med Sofiero och den svingoda glassen i kiosken där, kanske fara med Sundbussen (som är en båt) från Helsingborg över till Helsingör för att köpa öl och vin och så tillbaka igen! Rekekroken, Arild och alla andra mysiga småställen vid havet. Där har ni min längtan- som ska bli uppfylld!

Sedan har jag en annan längtan, inte av samma sort, men ändå. Den att det skulle vara tisdag i morgon...

Ha en skön helg, det ska jag ha! Fredagsglädjekram!

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2015
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ systeringer med Blogkeen
Följ systeringer med Bloglovin'

Min barndoms somrar på Björkön


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se