Senaste inläggen
Min lilla Bettan som varit mig trogen i snart sju år är borta. Vi har helt kallsinnigt sålt henne till förmån för en nyare modell av samma sort.
Det kändes himla konstigt att lämna henne hos en vilt främmande människa som i sin tur ska sälja henne vidare. Jag var alldeles tyst då vi for därifrån i StorSven och jag kände något vått i ögonvrån. Löjligt tänker ni, det är ju bara en bil! Men jag blir så fäst vid mina hjälpmedel, det är väl för att jag ger dem människonamn kanske?
Men nästa vecka hörni, då har jag Bettan 3! Hon är flera år yngre och är mörkLILA! Vi ska fara upp till Junsele och hämta henne, ska bli så kul!
Annars är allt som vanligt, tiden går och det är snart maj. Jag tränar två gånger i veckan så svetten rinner, underbart!
Snart är det doktordags igen, ska på datortomografi den 14 maj kl 12,20 och kl 14 samma dag är det Zometadags igen. Behändigt att det gick att samordna, då kan nålen sitta kvar från röntgen så de slipper sticka mig igen på onkologen. Visst är jag fiffig!
Veckan före läkarbesöket brukar vara en helvetesvecka för mig. Ja även för Bengan förstås. Oron griper tag som ett par starka örnklor, den håller sig hos mig ända till vi går ut från läkaren. Jag kommer att förvarna er så ni håller tummar för mig då!
Och kan ni tänka er, kylskåpet är ok igen! Vi var utan kyl i åtta dagar! De var tvungna att ta loss hela bakstycket och ta med till firman för kompressorbyte...igen. Vi bytte kompressor för 4500 före jul och nu hade den gått igen. Varför köper ni inte ett nytt, är det någon som tänker, jaa, eftersom vårt 1200 liters kylskåp går loss på 30 tusenlappar så lagar man det istället. Tur det är kallt i matkällaren!
Och resultatet av allt detta är att jag gått ned 7 hg i vikt! Eftersom all mat fanns på ett besvärligt ställe och jag är lat, så föll det sig naturligt att gå ned i vikt då inte kylen var fylld med mat utan bara luft.
Nä, nu ska jag koka kaffe och sätta mig och somna i soffhörnet framför teven, vi gör så Bengan och jag, sedan har ingen av oss sett vad det blir för väder. Tur man har internet och YR.
Ha en fin helg och gör inget som inte jag skulle göra! Kram på er!!
Haha, nu lurar jag er allt! Inte sjutton har rhododendron börjat blomma än, nämen knopparna finns där och hela buskarna har antagit en upprätt ställning. Men visst är de vackra? Ska bli kul att se om schersminerna blommar i år, i fjol var ena busken full med blad, men inte en blomma. Kan bero på att Bengan beskurit den så hårt att den inte orkade? Den andra busken som inte var beskuren alls, var smockfull med blommor. Bengan ska inte få komma i närheten av sekatör i vår!
Det börjar spritta i kroppen nu och längtan efter att plantera och fixa fröer känns stark. Jag ska sätta lite luktärter och krassefrön, sådana som är lätta att driva upp för en tant med inte ens en antydan till grönt på fingrarna. Läste i Året Runt att man ska blötlägga frön och sedan lägga dem på bomull i en burk med lock samt ställa densamma på fönsterbänken till de gror.När de är en decimeter ska man brutalt klippa av toppen så den kan grena sig. Får se hur jag gör.
En sak som gör mig väldigt beklämd är artikeln som figurerar på nätet om vår största jazzsångerska. Jag googlade på sångerskor som är i livet och är 89 år, fann en enda. Jag fick faktiskt en chock då jag såg vem det var och hur hon blir behandlad av sin familj! Jag delade en artikel, skriven av en seriös journalist, läs den! Fy tusan för att bli gammal och beroende av sina anhöriga, då de beter sig så! Detta är en stor tragedi tycker jag, sångerskan som betytt så mycket för oss.
Nu ska jag strax ge mig iväg på min träning, får ta det varligt idag, då jag har ont i skelettet efter fredagens behandlig med Zometan. Låter konstigt att säga att man har "ont i skelettet" men så är det faktiskt. Roddmaskinen är kul och de andra maskinerna är inte så kul, men nyttiga. Pratade med min äldsta dotter förut om träningen och hon berättade om nya rön angående träning/cancer. Nu är det jättebra att träna trots att man har C, inflammationerna får inte så lätt fäste i kroppen då. Bra tycker jag, får träna på då!
Snart hörni, är det dags för första trippen till stugan, jösses vad jag längtar! Så här ungefär ser det ut då vi kommer ner första gången för våren. Några snöhögar brukar ligga nere vid "gammstugan" och bakom vårt hus. Blåsippor i mängder, vitsippor likaså. Bäcken brukar svämma över sina bräddar och bryggan brukar ha kilat iväg med islossningen. Hoppas vi hittar igen den i år. Första kaffetåren på verandan, oj vad den doftar gott! Städning av dass , ut med alla mattor, upp med fönstren, hämta vatten som värms på spisen till härligt såpvatten att torka golven med.Hoppas verkligen på en fin sommar i år, den i fjol var inget att hurra för.
Nä, nu får jag ta o fixa till mig så jag kommer iväg på träningen.
Kan nämna att vi är fortfarande utan kylskåp, suck.
En liten hurtbullekram?
Så här ser StorSven ut, vi bytte ut Märta Ph mot honom då han är lättare att kliva i o ur för mig. So far so good. Det är sedan det började.
Först pajade den bärbara datorn och den gick inte att laga sa "dom", så då blev det en ny för några modiga tusenlappar. Nu får vi hålla oss till den stationära datorn som "råkade" bli helt utan skyddssystem av någon underlig anledning. Mailade på knagglig skolengelska till Avast o frågade hur att göra. Fick ett A-4ark med instruktioner- på värsta fackengelskan. Suck, så nu kör vi oskyddat...har gjort det förr, men inte på sätt som har med dator att göra. Parentes! Får vänta med installation av pc och nyinstallation av skydd, till någon av svärsönerna förbarmar sig. Känns som att vi alltid behöver hjälp med något, så fort de är här .
Som grädde på moset eller lök på laxen, pajade vårt kylskåp- igen! Sist bytte vi kompressor för 4,500 kr, och det var i december. Vad det är nu, vete sjutton, men kylen blir inte kall. Har ringt killen som var här i december, hejsan...han har gått i pension! Fick telnummer till en annan och de ska försöka komma denna veckan! Himla tur vi har en någorlunda kall matkällare, men det blir ett jäkla spring i trappor- för Bengan.
Allt detta kan tyckas vara i-landsproblem och är väl det också, men det känns faktiskt lite jobbigt. Inte minst ekonomiskt.
Nå, jag var i alla fall på min första träningsrunda i måndags, i lokal alltså. Sjukgymnasten hade satt ihop ett program som skulle passa mig. Jodå. Jag gick ut hårt på roddmaskinen i tio minuter...aldrig har väl tio minuter känts så långa! Därefter skulle jag cykla tio minuter. Det tog fem minuter att komma upp på cykeln. Efter tre minuter var mina lungor tomma på luft och hjärtat orkade inte pumpa blod utan flimrade som ett stjärnfall.
Därefter skulle armarna få sig en duvning. Jag lutade mig på en smal bänk, kände hur hela jag vällde över kanterna och så skulle jag gripa tag i två handtag och dra fram o tillbaka tusen gånger...kändes det som. Den lite illistige sjukgymnasten la på tio kilos motstånd bara för att se hur min ansiktsfärg gick från vackert rosa till rubinrött.
Efter det skulle ryggmuskulaturen jobba. Samma procedur här, jag la mig vällande på en lika smal bänk och tog andra handtag som skulle dras mot bröstet och följa med till baka saaakta. Inte blev det särskilt sakta, det mer donkade då jag släppte tillbaka handtagen.
Efter det var det benen. Såg så skönt ut att helligga på en aningens bredare bänk och lyfta varsin rulle med varsitt ben, upp o ned, upp o ned. Det gick riktigt bra ända till HAN skruvade på högre motstånd. Ajajaj. Men jag kände mig duktigt svettig efteråt och tyckte jag var en riktig stjärna.
Men igår...ojojoj. Ja det började redan på måndagskvällen, ont i varenda muskel! Det berodde nog också på att jag tänkte ta mig ett skönt och masserande bubbelbad här hemma. I badkaret gick det ganska bra, jag satte mig på kanten o gleeed ned i vattnet, så himla skönt! Men då jag skulle ur!! Jag fick tappa ur allt vatten och ropa på Bengan, försöka vända o vrida på min kropp så jag skulle kunna stå på mitt ena knä som inte är ont (det är ont nu), försöka under tårar o svordomar ta mig ur karet med Bengans hjälp. Gud nåde honom om jag sett ens en antydan till leende på hans läppar. Då hade jag strypt karln! Nå ur kom jag med en ännu ondare kropp. Men det tog tid!
Idag mår kroppen mycket bättre o tur är väl det, då jag ska dit o träna i morron igen. Men nu vet jag att ta det lugnare och inte vara så himla övermodig som jag var i måndags.
Ja detta var min vecka hittills och det är bara onsdag idag.
Vi har i alla fall en bra bil (som gubben inte törs ta ur garaget, "för sån otur som vi har nu, så krockar vi väl också") och en ny dator (som är oinstallerad men fin!).
Ha det gott och sköt om er, vi har oss bara en gång!
Ja nu dröjer det inte länge till vi kan se dessa underbara sommarblommor igen.
I morron är det första april och den månaden är full av aktiviteter.
Jag ska börja månaden med fem dagar på Österåsen- igen. När jag kommit hem är det olika provtagningar, behandlingar, medicinsk yoga (jodå), cirkeln...och rätt som det är så är det första maj!
Då börjar det. Kristi Himmelsfärd brukar vi fara upp till Sösjö, för då har snön gett sig.Veckan därpå är det Pingst! Men den nittonde maj, på själva pingstdagen, kan jag fira tio år som rökfri! Det trodde jag aldrig.
Sedan dröjer det inte förrän det är midsommar och då kommer blommorna! Ängen nedanför vår stuga brukar vara full med prästkragar, blåklockor, rödklöver och smörblommor. Man kan sitta på dasset med öppen dörr och njuta av alla dessa naturens under, samtidigt som man läser en urgammal Lille Fridolf eller Åsanisse.
Så går sommaren och i slutet av juli blir skåneresan av. Den så planerade och efterlängtade resan. På hemvägen därifrån blir det stopp i Ullared! Det ni!
I maj blir det också läkarbesök och då är det meningen att ni ska hålla tummen för mig. Självklart ska jag gruva mig och måla faan på väggen, det hör liksom till. Men hoppet finns.Kan jag ha tur även denna gången och kan jag lägga ytterligare ett halvår till min hittills obrutna svit av ren och skär Gudsförsyn? Vi får se.
Nä, nu ska jag packa lite grejer till min hälsovecka, blir inte lika mycket som förra gången...tror jag. Ernst får följa med, jag ska försöka hänga med Annette uppöver stigarna till Utsikten. Jag försökte med henne att jag skulle ta Rulle, men Annette vägrade! Konstigt.
Ha det bra alla, själv ska jag andas frisk luft hela veckan ( man kan ju alltid öppna fönstret i rummet, fniss).
Hurtbullekram!
Ja, kan ni tänka er, jag har premiärat i hammocken! Jag satt vid köksbordet och drack kaffe då jag såg hur tempen utanför köksfönstret kröp högre o högre upp. Självklart var det solen som låg på, som gjorde det, men ändå. När tempen stod på + 15 grader bestämde jag mig, jag går ut.Jag tog en filt och satte mig i hammocken, jösses vad hett det blev! Jag var tvungen att dra upp en dörr så luften kom in. Då kom solens varma strålar rakt på mitt ansikte, särskilt om jag satte mig längst ut på kanten med en högervridning på kroppen. I denna en aning obekväma ställning, satt jag och solade en halvtimme. Ena foten såg till att jag gungade, fram o tillbaka, fram o tillbaka... Himla sövande, jag satt nästan och somnade. Men så underbart att känna luften, solens heta strålar och samtidigt höra fåglarnas kvivitt, kviviiittt!
Ja sedan gick jag in och fixade sillunch med ägg, potatis, hårt bröd och gubbröran som var kvar sedan helgen
En sådan här dag som är full av njutning, känner jag en stor tacksamhet att jag lever och mår bra. Inget flimmer, bara lite ont i kroppen, mätt och nöjd och en tyst o snäll make, vad kan man mer begära?
Nu är det bara hammockpremiären i Sösjö kvar, men den lär få vänta till Kristi Himmelsfärd, då snön ligger kvar till dess. Tänk att vi har inglasat där också, helt fantastiskt! Sitta ute tidigare och längre in på höstkanten. Viva la inglasning!! Som jag längtar!
Som om inte allt detta vore nog, vi har ju skåneresan att längta också!! Vecka 30 far vi söderut och det är något jag saknat i flera år nu! Viken heter platsen där vi hyrt ett vackert hus, ska bli så underbart! Bara att resa genom Sverige på sommaren! Jag älskar att åka bil och stanna på massor av platser för att fika, gå i små affärer (loppisar går väl inte att undvika, usch!) äta lunch på en rastplats eller MD, bo i stuga på campingplats, laga mat i den stugan, sitta på veranda och äta...smyga bakom stugan på natten för att kissa då det brukar vara lååångt till toan osv.
Jaa, för närvarande är mitt liv fullt av "längtor", precis som jag vill ha det.
Dessutom, ja tro det eller ej, jag har en längtan kvar att delge er! Första veckan i april far jag och Annette till Österåsen på en njutartur! Vi ska bada, få massage, kanske lerinpackning (Annette då, aldrig jag!)äta god mat, promenera och sola. Jag har sk. bonusdagar att ta ut, då jag betalar halva priset på mat o husrum. Det ska bli så härligt! Ingen vägning, inga prover eller lektioner, bara fokusera på MIG!
Ja där ser ni, ingen nöd alls! Tjohooo!
Nä nu får jag ont i ändan, får lufta den ett tag.
Längtanskram hörni!
Tänk att min man, som fyller 71 nästa gång, har sin pappa i livet! Så länge man har en förälder som lever, ja då är man barn till den. Min man Bengan är inte det minsta barnslig, likväl är han barn till sin pappa.
Svärfar bor i en vanlig lägenhet, alltså inget vårdhemsboende, en helt vanlig HSB-lägenhet i ett 55+hus. Det var längesedan han var 55+, han är numera 95+. Han har visserligen hemtjänst som ser till att han får sin mat, pådraget stödstrumpa och bäddat, men han klarar det mesta själv. Bengan åker till sin pappa flera gånger i veckan och sätter i glödlampor, hämtar räkningskuvertet som svärfar skrivit och räknat ut själv. Vi handlar till honom ett par gånger i veckan, men han skriver sina notor helt efter eget huvud. Han firar jular hos oss, år efter år. Då vi eller våra barn fyller år kommer han och gratulerar, han är med oss alla högtider, pratar och berättar om sitt liv. Våra svärsöner tycker så mycket om att höra alla svärfars historier och han i sin tur gillar våra svärsöner så klart.
Jag brukar emellanåt göra en liten Janssons till svärfar, han är väldigt förtjust i den jag gör. Han och jag brukar prata via telefon och då blir det riktigt långa samtal. Helt naturligt deppar han ibland då han kommer på hur gammal han är, då muntrar jag upp honom så han får skratta. Han är mycket mån om mig och min "sjukdom", frågar alltid hur jag mår.
Svärmor dog för ett par år sedan, hon blev över 90 år, så Bengan har bra gener.
Jag har haft tur med mina svärföräldrar, mina första var så underbara och de sista likaså. Skriver "sista", då jag gissar att jag inte ska ut på fler äventyr !
Nå, nu ska svärfar fylla år snart och då ska vi fira honom! Vi fixar smörgåstårta och vanlig tårta, allt efter önskemål. En himla snäll granne till svärfar ska gå in och duka och se till att det blir festligt. Vi har köpt present till svärfar, även så gamla karlar gillar paket!
Inte för att svärfar har dator och ser detta (vilket inte vore omöjligt alls), men stort grattis till kära svärfar på 98-årsdagen den första mars!
Funderar lite på det här med hur olikheter passar varandra.
HON är "av naturen" positivt lagd och med det följer fantasi, naivitet, generositet osv.
HAN är "av naturen" negativt (realistiskt) lagd och med det följer inte ovanstående.
HON älskar att göra människor glada, på ett eller annat sätt.
HAN har inte den förmågan, men tycker om då människor är glada.
HON ser ett halvfullt glas,
HAN ser ett halvtomt.
HON älskar att planera och se framåt med än det ena, än det andra projektet.
HAN tycker inte alls om att planera, tar det som det kommer.
HON tycker att pengar är till för att användas, särskilt på roliga saker.
HAN tycker att pengar ska sparas och växa.
Hur går då detta ihop? Jo, HON lär sig att vara lite förutseende, HAN lär sig att skratta, HON lär sig att tänka efter före, HAN lär sig att vara lite mer spontan.
Med andra ord, DE lär av varandra och tar till sig det bästa.
Men är det verkligen så här? Dras alltid ytterligheterna till varandra? Växer man alltid ihop?
Nej så klart blir det slitningar i förhållanden och det kan bero på olikheter, man växer ifrån varandra på ett sätt och växer ihop på ett annat.
Det gäller att peta fram den där första spänningen som fanns alldeles i början. Kanske man får ta till rollspel?
Så är ju "vanans makt" stor också, man trivs med sin moatjé, har liksom bott in sig med och vill inte (eller ids inte) byta ut den.
Ja inte vet jag om jag blev något klokare av detta, men kanske du som läser, har lite bra tankar?
PS, HON kan bytas ut till HAN o tvärtom...DS.
Idag var det dags för en ny behandling, ja Zometa då. Det är sådant jag får intravenöst var sjätte vecka nu, förut var det var fjärde. Zometan ska ju stärka mitt sköra skelett som blir svagt av hormonblockeraren jag äter för C. Dessutom ska den göra så att jag får mindre ont i kroppen.
Tänk, när man får en medicin, så blir det biverkningar och då får man en ny medicin för det. Som tur är, har jag inga mängder medikamenter, tar fyra små piller på morgonen och en och en halv på kvällen. Har slutat med 1 grams Alvedon på morgonen för att kolla om mitt njurvärde sänks. Idag var det på tok för högt, suck. Det enda man egentligen kan göra själv är att dricka mer. Och kanske dra in på mediciner som inte är livsnödvändiga.
Jag har i alla fall känt verkan av Zometan, tycker att jag har mindre ont i ben och rygg nu.
Känns lite märkligt att ligga i en säng på sjukhuset ett par timmar med en nål i armen och omkring mig ligger tre andra patienter med varierande grad av C. Idag var det en kvinna som hade fem påsar på sin "stång" som skulle gå in i hennes blod. Hon låg mest och sov hela tiden. Mittemot mig låg en man som var så mager, han sa till ssk att han vägde 68 kilo nu och då ska ni veta att han är säkert 1.85 lång! Tror ni inte att en liten tanke for igenom mig..." 68 kg, det skulle jag vilja väga". Men det var bara tillfälligt jag tänkte så. Jag är hellre tjock och fet så det finns lite att "ta av" om det skulle bli nödvändigt.Jag var för övrigt den enda som verkade piggelin om man säger så.
Det är många tankar som snurrar i skallen när man ligger där, men idag var det extra jobbigt. Jag hade nämligen tagit Lactulos vid 9-tiden, fått "gjort" en hel del innan vi for, men kände då ssk hade satt nålen och giftet började gå in i kroppen att magen började bullra! Som tur var kunde jag ta ställningen med in i badrummet som är alldeles utanför salen. Har ni försökt släppa er tyst då ni är bland folk? Då vet ni att det inte går. Trodde att jag skulle fara upp i taket av trycket och vilken trumpetstöt! Nå, det var bara att se oberörd ut då man gick in igen och låtsas att det var någon annan. Bengan verkade inte ha hört något i alla fall.
Jag är lite mör i kroppen, precis som jag brukar bli efter Z. Men kvällen får tillbringas i soffan och Bengan får passa upp mig lite.
Nu blir det inte mer, morronrock på o mjuksockar. Sköt om er och ha en fin kväll, tröttoslappkram!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
|||
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
|||
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
|||
22 |
23 |
24 |
25 | 26 |
27 |
28 |
|||
29 |
30 |
||||||||
|