Sitter o är lite betryckt idag. Skulle ju in på onkologen o få min Zometa, men så ringde ssk i morse o sa att jag inte får någon Z idag, då mina njurvärden låg alldeles för högt. Jag ska dricka massor i helgen och lämna prov måndag morgon, gå till avdelningen för svar och se om jag kan få Z då istället. Känns lite jobbigt, då mina njurvärden mest hela tiden legat i överkant. Jag vill ju att mina organ ska fungera riktigt!

Känns som att något håller på att hända i min kropp nu, jag har ont här och där och mår inte helt bra. Kanske är det inför läkarbesöket denna månad, det brukar ju kännas gruvsamt och konstigt varje gång?

Har känt mig nedstämd ett tag, vet inte riktigt varför. Kanske är det för att jag  ska fylla en massa jämna år snart? Jamen jag borde ju vara tacksam för att jag får fylla år, eller hur?

Idag stämmer vädret in på mitt humör, dimmigt, kallt och grått.Önskar så att vi får snö, så det blir ljusare ute och renare. Fast allra helst önskar jag att det kunde bli vår, med lövsprickning och fågelkvitter, en förhoppningens tid. Egentligen skiter jag i advent, jul o nyår, det kan jag gärna hoppa över.

Men herregud, är detta verkligen JAG?! Jag som brukar vara så positiv, glad och skämtsam.

Nä nu struntar jag i att vara fast i "tycksyndommigsjälv"-träsket, jag får skärpa mig om jag inte ska sjunka ännu längre ned i skiten!

In i badrummet, borsta tänderna, fixa hår och sätta på ansiktet, sen pussa spegeln och säga: "Inger, du är rätt snygg idag, jag gillar dig verkligen"!

Så, nu känns det bättre!

   Två småfrusna människor som tar farväl av Sösjö för i år. Isen hade börjat lagt sig intill stranden, med ett tunt och blankt istäcke. Där isen ännu inte fått fäste,  vågade sig vattnet försiktigt och gjorde små krusningar på ytan.

Men nu blir vi hemma. Ja en gång far vi upp om det blir mycket snö, vi (läs Bengan) får se till att skotta av taken isåfall.

Idag ska min PRO-cirkel fara till "Svea-mitt-i-smeten", ett café som specialiserat sig på en slags mazariner, namnet bortglömt för tillfället, men det var "Svea" själv som för många år sedan introducerade dessa för fagerviksborna. Nu har Marianne Svedin tagit över och jobbat upp gamla traditioner. Heder åt henne, tycker nostalgi-Inger.

I lördags var Bengan och jag på teater, vi såg Grottmannen, en monolog som framfördes med bravur av Lars T Johansson. Jösses vad "mittiprick" och kul det var! Den handlar om att grottmannen fortfarande bor kvar i männen och att även grottkvinnornas vanor sitter i hos oss kvinnor. Mycket roligt illustrerat med både kroppsspråk och talspråk.

Tänk vad bra man mår då man får skratta riktigt ordentligt! Det känns lite som inre gympa. Gissar att kroppen blir smockfull med härliga endorfiner som är så himla bra för oss. Mer av den varan!

I morron är det dags för Zometa och senare i november är det även dags för mitt halvåriga läkarbesök. Dags att börja gruva sig igen då. Men som jag har annat att tänka på, som min stundande födelsedag, blir det kanske inte så mycket "gruv"? Planeringen inför födelsedagen är i det närmaste klar, jag gillar att veta "var, när, hur". Nu vet jag. Tvärtemot många andra, gillar jag att fylla år, alternativet  gillar jag icke. Det kanske blir så, då man får en "sjukdom" som färgar livet, man blir mer rädd om sina dagar.

Nog om detta. Nu ska jag sätta på mig ansiktet, fixa frillan, skrapa bilrutan och göra mig klar för "Svea"!

Ha en skön torsdag och tänk på; vi har oss bara en gång!

   Ja så är det dags att tända brasor i öppna spisen igen. Nu är det ingen återvändo, hösten är här och vintern knackar på dörren. Mysigt? Javisst, vi har ju inget annat val än att vända det negativa till något positivt. Vi vill ju inte gå omkring och sörja sommaren, det är liksom ingen idé. Så vi tänder en brasa och låtsas att vi njuter.

Ännu en sak som andas byte av årstid, både lillBettan och storSven har fått nya vinterskor påsatta. LillBettan fick avsevärt mindre skor då hon är nättare på foten än storSven, han fick bamseskor med många vassa dubbar. Så nu kan vi ut och köra utan att vara rädd att glida av vägen.

Igår fick vi lov att fara upp till Sösjö igen, trots att vi vintrade i september. Vi hade nämligen glömt boxerkortet där i teven, vilket vi betalar för varje månad och då ska det ju användas här hemma i gammelteven i vardagsrummet. Det betyder att Bengan och jag har skilda vardagsrum då jag vill se Mentalist på sjuan och han något helt annat på fyran. Men vi sover i samma rum.

Vägen västerut var en upplevelse att åka, den kantades av frostvita träd, björkar med gula löv kvar som nu skiftade i pärlemor, helt underbart. Solen sken och då vi närmade oss Ljungan, steg älvdansen upp ur vattnet som ett sagoväsen och virvlade sig så att vi kunde se de små älvorna tråda en lustiger dans...ja jag i alla fall, Bengan såg nog bara vattenånga. När vi närmade oss Jämtskogen var det lite pudersnö på sidorna av vägen och det blev någon grad kyligare.

Väl uppe i Bräcke där vi skulle ta av mot Sösjö, såg vi flera militärer och polisbilar som stod efter grusvägen. Väl framme vid våra stugor hörde vi en helikopter och såg att det stod POLIS med stora bokstäver på den. Vi förstod att de sökte efter någon/något, men vad? Svaret fick vi på Boa (av alla ställen) där vi gick in för att handla några vinflaskor, de hade sökt efter en gammal man i tre dagar! Vi åt lunch på Medborgarhuset i Bräcke (vansinningt smarrigt buffébord!) och där satt ett helt gäng från "Missing People", så nog blev den mannen riktigt sökt. Men tyvärr har han inte hittats ännu.

Vilket äventyr! Jadå, vi kom ihåg att hämta boxerkortet.

Lika vackert på hemvägen, det var bara att sitta och njuta av vita sagoträd mot den rosa himlen. Röken från husens skorstenar stod rakt upp, vindstilla som det var.

Summerar jag detta, så är det nog inte så himla trist med höst/vinter ändå. Om den bara inte blir så lååång!

På söndag slutar sommartiden...ok då, jag är redo!

År 1974 kom jag in i ett nytt förhållande och fick med det nya svärföräldrar.

De tog emot mig med viss skepsis kommer jag ihåg, jag hade ju fyra ungar med in i förhållandet. Men som tiden gick så lärde vi känna varandra och acceptera varandra. Mina barn fick en ny omgång farmor och farfar. Svärmor var den bästa man kunde få, rättvis, berömmande, alltid välkomnande. Hon lärde mina barn spela kort, ro båten och hade alltid en stund över för dem.Dessutom berömde hon alltid min mat då de var hos oss på middag. Hon var generös med beröm över hvud taget.  Svärfar berättade om sina och svärmors alla resor utomlands, särskilt förtjust var han i att berätta om Amerikaresan.

Vi fick många år tillsammans, svärmor somnade in i december 2010 i en ålder av  92 år och svärfar lämnade oss i fredagskväll, han blev 98,5 år.

Om svärföräldrar kan man tycka mycket, jag tyckte mycket om mina, både mina "gamla" och mina "nya".

Svärfar Algot berömde mig för min matlagning, särskilt förtjust var han i min Jansons frestelse. Den talade han om en av det sista gångerna vi besökte honom på korttidsboendet, där han hamnade efter en stroke.

I tisdags då jag var med på "vårdplanering", sa Algot att han inte ville vara med längre. Som vi gjorde alla gånger vi hälsade på, försökte vi peppa honom så han skulle bli glad. Jag sa att han måste äta riktigt så han blev pigg inför julen då han som vanligt skulle vara med oss. Han lovade lite halvhjärtat att försöka. Men på torsdagen sa jag till Annette och Marie att de fick nog hälsa på Algot, för nu hade han tappat gnistan. De var där med sina män och muntrade upp honom och fick honom att få en glimt i ögonen. Fredagkväll somnade han in lugnt och stilla, efter att båda sönerna varit där och hållit hans hand.

Igår var vi där och gav Algot en röd ros och tog farväl. Han låg så vacker och inte en bekymmersrynka fanns i hans lugna ansikte. Slut på ångest och dödsrädsla.

Bengt och hans bror har varit fina söner och besökt sin pappa så gott som varje dag, det vet jag att han uppskattade. 

Algots plats vid julbordet kommer att kännas tom, jag saknar både min svärmor  och min svärfar.

   Hösteldning nedanför vår stuga. Bengan, Patrik, Annette och Marie har hjälpts åt att fälla några träd som stod "i vägen" för solen att komma åt. Kvistning, dragning av ris till en jättehög som sedan tuttades på och brann som sjutton.   Jag stod till tjänst med saft och vatten, fika och mat till den hårt arbetande familjen. Det var mäktigt med jättebrasan då det var mörkt ute, flygande gnistor såg ut som eldflugor i natten.

Nu är det färdigeldat för i år, nästa gång vi far upp är det förmodligen vintring. Lite vemodigt, som alla höstar förut. Men det beror på vädret, blir det fina dagar så väntar vi med vintringen.

Igår fick jag min Zometabehandling, så idag har det varit en vilodag. Jag hade morgonrocken på ända till klockan tre...men då hade jag duschat, druckit kaffe ute och ätit sen lunch. I morron ska vi gratulera det senaste barnbarnsbarnet  Truls, som fyllt ett år, det blir trevligt att få träffa en del av familjen.

Dagarna går och min sämsta årstid kommer närmare inpå. Jag har aldrig varit förtjust i hösten, då är det så förtvivlat långt till sommaren! Dessutom dör allting, visserligen med färg och fras, men likväl dör naturen. En del säger att naturen går till vila, men vad är det för vila med slajmiga, brungråa blad, svampar som blir till snor och träden får bara skelettet kvar. Ok, den första snön är härlig, men inte halkan!  Deppig? Jag? Haha nä inte då! Jag vill bara vräka ur mig så känns det bättre sedan. Tack och lov så är jag inte drabbad av någon som helst depression varken vår eller höst, bara lite leda. Jag känner med er som verkligen har perioder då ni är "under isen", måste vara skitjobbigt!

Men vet ni vad som väntar mig? Jo min PRO-kurs där vi skriver om våra liv och läser upp för varandra, hur kul som helst! Dessutom ska jag på skrivarkurs första helgen i oktober på Österåsen! Det ni! Finns det något bättre än att ha en längtan? Jag tror inte det. Åh vad jag ska njuta på Åsen, vältra mig i vegetarisk frukost, lunch och middag! Jaa, jag får vältra mig i den varma och goa bassängen också, ta såna där skumkorvar och ligga och flyta runt medelst tåvickning och fingerfladdring. Kanske det blir en prommis upp till "Utsikten"..ja den första då, man ska inte överdriva hurtigheten!

Sen då, när det roliga är över? Ja då blir det till att planera inför min fyllerårdag! Och sen börjar det bli jultankar och nytt år och en massa födelsedagar och  sen är det helt plötsligt vår!! Ja där ser man, tiden går fort när man har kul.

Ikväll ska jag lägga mig tidigt (har en BRA bok!) så gonatt på er som orkat läsa mina hattiga rader.

Sköt om er,  "vi har oss bara en gång"!    

  I detta vackra huset bodde vi en hel vecka i somras.(Tack Evy!) Jag ser nu att fotot inte alls gör huset rättvisa, beror nog på fotografen. Underbar tomt med gigantiska träd och buskar, en grillplats som påminner mig om Spanien med vitmenade väggar och omgärdat med gluggar i muren. Där satt vi flera kvällar, grillade och drack vin i den nästintill tropiska värmen.   Frukosten intogs också på samma plats, samtidigt som jag lyssnade till min underbara "näktergal", som visade sig vara en sångsäker koltrast.

En middag blev vi matlagningsless och då beslöt vi oss för att köpa pizza. Som vi var ett matglatt gäng blev det en vanlig och en större pizza   . De gick åt.

I Höganäs finns det en affär/restaurang som heter Mölles Rökeri, den besöktes både för handling och ätning. Helt underbara laxtallrikar till lunch och massor av rökta skaldjur och andra delikatesser som vi gjorde en skaldjursafton av "hemma".  

Jag får ju även berätta att jag BADADE i havet då vi var där nere! Säkert var det 25 grader i vattnet, annars hade då inte jag badat. Helt underbart. Ni får en (beskuren) bild på mig i baddräkt.  

En dag for vi till Helsingör från Helsingborg, det var en upplevelse! Den gigantiska färjan, kullerstensgatorna, spritbutikerna (som bjöd på mörk rom, skål!), blomstertorget och så klart maten!   Smörrebröd som var SÅ goda, öl och "en lille en"...allt detta mitt på dagen i strålande sol, på en uteservering!! För att inte tala om vårt trevliga sällskap, Britt o Bosse som rest från Göteborg för vår och smörrebrödens skull!

Avslutar min reseskildring med ett foto från Kullens fyr, tänk att jag kunde komma upp för backen och knata omkring på klipporna. Det var längesedan jag gått så mycket som då vi var i Skåne!  

   Vi firade midsommar i Sösjö i strålande solsken, åt gott och lekte roliga lekar.

Nu när jag tittar på fotona vi tog, ser jag att de flesta av oss satt med sina mobiler. Jag använde min för att ta foton, vad de andra använde sina till, har jag ingen aning om. "Händerna i luften" betyder att täckning sökes, den är det dåligt med där uppe, så de flestas armar åkte upp mest hela tiden. Lite gympa.

Men vi hade roligt får jag säga, nubbevisor och allmänt prat och skratt. Ingen blev sur eller arg...ja ska vara jag då som alltid blir stressad då det är mycket folk. Men jag älskar dessa fester då vi samlas alla barn och barnbarn, för att inte glömma Lena och Roine, våra kära vänner som står ut med oss alla, midsommar efter midsommar. De är äldsta dotterns "gamla" svärföräldrar som vi tack o lov fortfarande har god kontakt med. Vid många skilsmässor tappar man kontakten både med mågen/sonhustruns och hans/hennes föräldrar, men inte i min dotters fall. Hon har bra kontakt med sina gamla ex och deras föräldrar, det tackar vi för. Vår "gamla" svärson kom upp på midsommardagen, åt och fikade med oss. Nye svärsonen är en human kille som anammar vår dotters  gamla killar, stark i sin kärlek.

Maten då? Jag la in vanlig sill, gjorde iskällarströmming, romströmming, nubbesallad och bjöd på jämtländskt hårt tunnbröd. Lena och Roine hade med hemrökt sik och lax, en underbar dressing till fisken, citronsill och rullströmming. Marie hade gjort ostpaj med rom och creme fraiche, köpt ost och smör, Annalena hade gravat en massa lax och bjöd på goda kakor och smarrig tårta eftersom det var hennes födelsedag också.   Peters Anette hade rullat jättegoda köttbullar och köpt prinskorv. Alla hade med sig sitt eget dricka.

Midsommardagens tradition har blivit att Patrik och Marie bjuder på frukostpannkakor med sylt, grädde och lönnsirap. Patrik gräddar jättestora pannkakor i muurikan! Lunch på rester mitt i dagen och grillning på kvällen. Däremellan fikas det och dricks annat. Rund om magen och under fötterna lullar vi omkring och mår gott medan Marie står för disken. Tack snälla du!

Ja så har jag fått vara med ännu en midsommar, mår ganska bra, inte sämre än förut, snarare bättre. Kan inte låta bli att fundera och tänka... Men jag får ta dagen som den kommer och vara tacksam för varje morgon jag vaknar.

Jo, en grej till. Mygg! Jag har aldrig varit illa ute för mygg, klarat mig bra från bett. Men nu!! Kan det vara för att jag äter Waran så blodet blir lättare att komma åt? Det känns som att det är fruktansvärt många blodsugare ute i sommar!

Nu kom jag på en sak till. På lördag ska vi på bröllop. Det är ena barnbarnets syster som ska gifta sig och Bengan ska överlämna bruden. Spännande!

Livet är fullt av bra saker...om man tänker efter.Ja inte myggen då.

Ha en fortsatt bra sommar och njut av varje dag, lova det!

Kramar om er och gör nu inget som inte jag skulle göra...

I fjol "sommar" gick vi omkring och suckade och längtade efter sommaren. Det var blött, grått och trist. Några få dagar i augusti var det fint, men då var jag inte hemma. När hösten kom, längtade vi till sommaren och för att inte tala om den snörika vintern, då längtade vi nästan ihjäl oss! Nu är den här, med dunder och brak...ja inte åska då, nej med sol och värme. Vad gör vi då? Pustar och stönar och stånkar. Svetten lackar, frisyren ligger som en snorloska på skallen och fuktfläckar här och där. Det är tji i helsike att få på några snygga ögonbryn, pennan liksom gliiider upp i pannan eller nedåt. Jag som har så torr hud, hur har den plötsligt kunnat börja alstra fett? Jag är blank som en smörig stekpanna i ansiktet.

Eftersom både Bengan och jag är förkylda, så sitter vi mest stilla (jag)och hostar och snyter oss,men jag tänker på de stackare som är ute och jobbar! Tittar lite slött på grannens barnbarn som hoppar studsmatta om och om igen, upp o ned, upp o ned...svettas inte barn?!

Förresten, Bengan var ut till husvagnen förut och fixade lite (ja jag kollade att han levde, hörde hostan), då han kom tillbaka hade hans ansikte svällt upp och var knallrött! "Men hur ser du ut" skrek jag, "dina påsar under ögonen är som säckar nu, röda säckar"! Men det hade han ingen aning om. "Keps på hädanefter om du går ut i solen"! "Jajaja, tjat..."

Nu är han bättre, påsarna har återgått till sina hm..normala storlekar och ansiktsfärgen är bara svagt grisskär.

Hur ska resten av sommaren bli, nu då den tjuvstartat så fint? Hoppas, hoppas att vi kan fara till Sösjö nästa vecka, jag längtar! Jag vet att det är ännu varmare där uppe, men vi har kraftigare fläkt där också!

För att skriva lite om C, läkarbesöket var positivt, allt står stilla även denna gång. En förändring i höger knä, men jag ska på röntgen i morron så får vi se, förmodligen lite mer artros. Njurvärdet låg högt, vilket inte är så himla bra, men med mer vatten och kissning så njurarna får jobba på, så ska det bli bra. Med andra ord så är jag en frisk, fet flicka (nåja).

Ha det gott hörni och tänk på att vi har oss bara en gång, kram!