Idag är en "sån" dag, en tänk- o funderingsdag. Tänker ofta på C i dag. Många negativa tankar far över mig, det både finns och finns inte en orsak till tänkandet. Jag tror att vi alla har sådana dagar, då vi kanske har drömt något otäckt och känslorna efter drömmen inte går över på hela dagen. Eller att vi känner oss förbisedda, negligerade och det vi vill, inte går att genomföra. Jag ska inte gå in något närmare på vad som utlöste min negativa tänkardag, då det egentligen inte har någon stor betydelse.

Men faktum kvarstår, jag är ...vill inte säga deprimerad, då det är en sådan stor känsla, nä jag är hellre lite smågrinig och less. Ledsen också, fast inte så farligt, lite småledsen och tycker lite synd om mig själv.

Jag tänker på att åren går, jag blir äldre och äldre, i och för sig en sak att vara tacksam för, men så känns det inte. Kanske har det att göra med att jag är loppisänka? "Jamen skaffa dig ett eget intresse då"! Jag HAR egna intressen, jag skriver, går sporadiskt på träning, är med i PROcirkel, lagar mat... Nä det blev inte så mycket.

Jag tänker så här, jag vet inte hur lång tid jag har kvar, det vet ju ingen egentligen, men åldern och C säger till mig att mitt liv är begränsat. Jag vill GÖRA något!! Jag vill resa, gå på restaurang, bada i varmt hav, äta och dricka gott hos andra än hos mig, gå på teater, bio, sova på hotell, kanske med en spa-upplevelse... Men jag vill inte göra det ensam! Jag är ju gift för tusan! Men som sagt, loppisänka. Varje dag, sju dagar i veckan, mellan 10 och 18 är jag loppisänka, efter 18 är jag blocket-änka.

Aha, det är där det sitter! Eller inte?

"Jamen var tillsammans med honom på loppisen, då har du sällskap"! Men saken är den att jag avskyr allt vad loppisar heter, jag kvävs av alla prylar och prislappar och gamla möbler. Jag är liksom mättad på gamla saker. De senaste 30 åren har det varit loppisar på bredden och tvären, så de står mig upp i halsen. Till och med vårat hem är som en stor jäkla loppis, proppfullt med gamla prylar, både framme och i alla skåp. Stackars de som ska rensa upp efter oss!

"Jamen byt karl då"! Nää, jag gillar den jag har, dessutom är det alldeles för besvärligt att börja ragga i min ålder, så det går fetbort (som de unga säger)!

Det ligger ett tungsinne över mig idag, det vill inte lätta.

Jag ska försöka tänka positivt, tänka på i tisdags då jag var på restaurang med äldsta barnbarnet Caroline, då hon bjöd mig på god mat och trevligt prat.

Inte tänka på att jag är begränsad då jag inte går så bra, pga den jädrans C. Men det känns!

Konstigt nog så känns det som att C växer i kroppen på mig då jag är på sådant här humör, kan ni tänka er va? Som att den får övertag på något sätt. Det där vet jag ju, att negativa tankar och känslor kan främja tillväxten av C, så nu jäklar blir det till att kämpa fram positiva tänkandet!

Sjutton också, jag tänkte inte laga någon mat idag, men jag får gå ner till frysen och kolla vad det kan bli. Blir nog korv och makaroner. Kan man dricka vitt vin till det?