Alla dessa somrar då vi ungar lekte hela sommarlovet på Björkön.
Mamma, pappa, mormor, morfar och jag for ut så fort mamma sytt klart till sina väninnor och så fort mitt sommarlov börjat. Vi brukade ta en droska, som taxi hette då, en stor Volvosugga, så all vår packning fick plats. Vi skulle ju vara där precis hela sommaren, så pelargonerna fick följa med, samt diverse mjöl, socker osv. Det fanns inte ekonomi att handla nya basvaror, så allt sådant togs med. Visserligen fanns två affärer i byn, men där handlades bara sånt som absolut behövdes..som Mjölkkyssar tex. Ja sådana kostade fem öre och vi barn, som alltid skickades att handla, fick ibland 25 öre att köpa Mjölkkyssar för. Det var kolor, inlindade i papper med snurr på sidorna, en söt flicka med blårutig kjol o vitt huckle på huvudet ( om jag minns rätt) fanns på papperet. Gräddiga kolor var det..dessutom kom det också Chokladkyssar, men de var jag aldrig riktigt förtjust i.
Så småningom kom det andra barn och vuxna till Björkön, tant Greta och farbror Axel kom i sin Fiat och hade med sig Britten, nästan jämnårig med mig. De var grannar och bästa vänner till oss och trots att Britten var/är yngre än mig, lekte vi bra tillsammans.
Så kom då mina kusiner från Växjö! Med buller och bång kom moster Eyvor åkandes i sin mans stora amerikanare ( senare blev det via Folkvagn), Ann-Margret, Klasse och Lennart sprang ut ur bilen och jublade över sin frisläppthet efter den långa bilresan. Moster Eyvor brukade ha med sig en låda full med konserver som skulle räcka hela sommaren. Mostern såg vi inte så mycket av, hon for in till stan "på äventyr" och lämnade gladeligen sina barn hos mig och mamma. Pappa var ju tvungen att arbeta på vardagarna då semesterveckan var slut, så han for de första åren med bussen, så småningom skaffade han en moped som han kom ut med på lördagarna då han jobbat klart.
Pappa och mamma la nät varje kväll och tog upp dem på morgonen, ibland glänste en sik i näten, men mest var det abborre och simpor. De rodde också över till fiskarbodarna med en grön plåthink och lade ett par kronor i botten. Sedan hämtades en full hink med strömming, som mamma och ibland jag satt nere vid bryggan och rensade. En del saltades in över dagen, enris klipptes i skogen och på kvällen rökte pappa böckling i rökeriet han byggt mellan sjöboden och bryggan. Våra ivriga barnafingrar fick en varm böckling som rensades och åts med stor aptit, underbart gott!
Tidigt på morgonen medan vi barn låg kvar i våra sängar, gick pappa och mamma sin bestämda stig bort till sjöboden och när vi vaknat kunde vi se dem komma genom skogen med fisk eller utan. En trygghet så stor.
Vi ungar stack iväg så fort vi fått the och smörgås (sådan frukost levde vi länge på då), ner till "sjön" som vi kallade havet. Där lekte och busade vi mest hela dagen, jag tror ingen av oss kunde simma, men det var det ingen som brydde sig om. Då vi hörde tre gälla visslingar från " matvisselpipan", var det bara att rappa på upp till stugan för middag. Någon lunch fanns inte på den tiden, det var bara något som fina damer och herrar åt på restaurang. Jag kommer ihåg att vi fick ett äpple ibland om vi var sugna.
Vi åkte med båten till någon vik eller holme också, Thai, Lillviken eller Gråskärsbådan. Vi hade en liten träeka som morfar byggt, på den satte pappa en 3,5-hästars Johnsonmotor och så puttrade vi iväg. Tre, fyra ungar som låg under gamla badrockar i fören, mamma o pappa som körde. Där låg vi och sjöng sjömansvisor om ond, bråd död och ingen av oss kunde fortfarande simma. Mamma hade visserligen flera simborgarmärken..men med fyra ungar..? Ja vi lever ju än, alla!
Vi brukade ha en stor korg, brun med lock, där mamma hade koppar, prickekorvmackor, saft eller dricka. En sotsvart kaffepannan var med så de vuxna fick kaffe som kokat över eld.
Jag ska inte trötta er med mer idag, jag har dock fler minnen och lär återkomma.