Samma ansikte, samma leende. Så där glad blir jag då jag får en återbudsplats på Österåsens hälsohem, redan den 28/4! Om jag fått en "vanlig" plats, hade jag haft lång tid på mig att packa, troligen hade jag packat en månad i förväg. Nu när jag börjat packa, tänker jag (som vanligt) ta en typ trunk och min "badväska". Men jag vet hur det slutar. Den bautastora röda resväskan ( där till o med Bengan kan smugglas in) blir det, proppfull med onödiga saker. Sånt jag bara MÅSTE ha! Jag ska ju vara hemifrån hela fem dagar. Men jag lovar mig själv att försöka begränsa packningen, jag vet ju hur mycket (lite) jag använder där uppe.

Jag är så glad att jag får fara dit den här tiden, nu börjar det spira lite bland blåsippor och annat, myrorna vaknar och jobbar som sjutton. Jag ska ta min Ernst och gå upp till närmsta utsikten bland det första jag gör, längtar så efter den vägen.

Nu får vi fisk där också, förut har det varit strikt vegetariskt, men nu har personalen/läkaren kommit på att fisk är nyttigt! Kan man tänka! Fortfarande serveras vegetariskt så det stänker om det, alla blir nöjda och mätta, dessutom mår alla bra. Tror det är bra för min waraninställning med lite fisk, förra gången hoppade inställningen hit o dit, med den påföljd att jag fick ta prover titt som tätt.

Tänk va, jag hinner få min Zometa, ta pk, fixa påskbuffé för familjen, få massage ett par gånger, frissan, ja allt detta hinner jag med innan jag far upp. Nästa gång, min treveckors period, är jag där i juni och kommer hem dagen före midsommarafton. Då kan det bli lite knöligt med midsommarmaten, men jag har ju fyra barn! Då får det bli en mammasurprise!

Annars då? Ja Bengan är borta, han har ett hemligt projekt på gång. Lite skönt faktiskt, både för honom och mig att få lite egentid liksom.

Solen skiner idag och vi ska äta vår stekta sill på verandan..om Bengan kommer hem innan solen gått ned, annars blir det i köket.

Jag känner en stor glädje inombords då jag tänker på Österåsen och sommaren framför mig. Jag får vara med! Jag mår bra i kroppen, kanske lite oro i knoppen för vissa saker som jag inte kan påverka, men då får jag ge sjutton i att tänka på det då!

Vet ni, inuti mig känns det som ett fluffigt varmt täcke, det måste vara kärlek. Kärlek till naturen som idag låter solen lysa över mig, kärlek till familjen som bryr sig om, kärlek till människor som ler, kärlek till de som inte ler. Nu sitter jag och hetsar upp mig i kärlekskänslor så jag får flimmer, får ta o lugna ner mig nu!

Nå, nu har jag delat med mig av min glädje och kärlek, ta för er!

Japp, nu tar vi o kramar varandra, kläm till riktigt ordentligt så det känns!

Slutligen, lev och njut, vi har oss bara en gång!