Två småfrusna människor som tar farväl av Sösjö för i år. Isen hade börjat lagt sig intill stranden, med ett tunt och blankt istäcke. Där isen ännu inte fått fäste,  vågade sig vattnet försiktigt och gjorde små krusningar på ytan.

Men nu blir vi hemma. Ja en gång far vi upp om det blir mycket snö, vi (läs Bengan) får se till att skotta av taken isåfall.

Idag ska min PRO-cirkel fara till "Svea-mitt-i-smeten", ett café som specialiserat sig på en slags mazariner, namnet bortglömt för tillfället, men det var "Svea" själv som för många år sedan introducerade dessa för fagerviksborna. Nu har Marianne Svedin tagit över och jobbat upp gamla traditioner. Heder åt henne, tycker nostalgi-Inger.

I lördags var Bengan och jag på teater, vi såg Grottmannen, en monolog som framfördes med bravur av Lars T Johansson. Jösses vad "mittiprick" och kul det var! Den handlar om att grottmannen fortfarande bor kvar i männen och att även grottkvinnornas vanor sitter i hos oss kvinnor. Mycket roligt illustrerat med både kroppsspråk och talspråk.

Tänk vad bra man mår då man får skratta riktigt ordentligt! Det känns lite som inre gympa. Gissar att kroppen blir smockfull med härliga endorfiner som är så himla bra för oss. Mer av den varan!

I morron är det dags för Zometa och senare i november är det även dags för mitt halvåriga läkarbesök. Dags att börja gruva sig igen då. Men som jag har annat att tänka på, som min stundande födelsedag, blir det kanske inte så mycket "gruv"? Planeringen inför födelsedagen är i det närmaste klar, jag gillar att veta "var, när, hur". Nu vet jag. Tvärtemot många andra, gillar jag att fylla år, alternativet  gillar jag icke. Det kanske blir så, då man får en "sjukdom" som färgar livet, man blir mer rädd om sina dagar.

Nog om detta. Nu ska jag sätta på mig ansiktet, fixa frillan, skrapa bilrutan och göra mig klar för "Svea"!

Ha en skön torsdag och tänk på; vi har oss bara en gång!