Ja så är det dags att tända brasor i öppna spisen igen. Nu är det ingen återvändo, hösten är här och vintern knackar på dörren. Mysigt? Javisst, vi har ju inget annat val än att vända det negativa till något positivt. Vi vill ju inte gå omkring och sörja sommaren, det är liksom ingen idé. Så vi tänder en brasa och låtsas att vi njuter.

Ännu en sak som andas byte av årstid, både lillBettan och storSven har fått nya vinterskor påsatta. LillBettan fick avsevärt mindre skor då hon är nättare på foten än storSven, han fick bamseskor med många vassa dubbar. Så nu kan vi ut och köra utan att vara rädd att glida av vägen.

Igår fick vi lov att fara upp till Sösjö igen, trots att vi vintrade i september. Vi hade nämligen glömt boxerkortet där i teven, vilket vi betalar för varje månad och då ska det ju användas här hemma i gammelteven i vardagsrummet. Det betyder att Bengan och jag har skilda vardagsrum då jag vill se Mentalist på sjuan och han något helt annat på fyran. Men vi sover i samma rum.

Vägen västerut var en upplevelse att åka, den kantades av frostvita träd, björkar med gula löv kvar som nu skiftade i pärlemor, helt underbart. Solen sken och då vi närmade oss Ljungan, steg älvdansen upp ur vattnet som ett sagoväsen och virvlade sig så att vi kunde se de små älvorna tråda en lustiger dans...ja jag i alla fall, Bengan såg nog bara vattenånga. När vi närmade oss Jämtskogen var det lite pudersnö på sidorna av vägen och det blev någon grad kyligare.

Väl uppe i Bräcke där vi skulle ta av mot Sösjö, såg vi flera militärer och polisbilar som stod efter grusvägen. Väl framme vid våra stugor hörde vi en helikopter och såg att det stod POLIS med stora bokstäver på den. Vi förstod att de sökte efter någon/något, men vad? Svaret fick vi på Boa (av alla ställen) där vi gick in för att handla några vinflaskor, de hade sökt efter en gammal man i tre dagar! Vi åt lunch på Medborgarhuset i Bräcke (vansinningt smarrigt buffébord!) och där satt ett helt gäng från "Missing People", så nog blev den mannen riktigt sökt. Men tyvärr har han inte hittats ännu.

Vilket äventyr! Jadå, vi kom ihåg att hämta boxerkortet.

Lika vackert på hemvägen, det var bara att sitta och njuta av vita sagoträd mot den rosa himlen. Röken från husens skorstenar stod rakt upp, vindstilla som det var.

Summerar jag detta, så är det nog inte så himla trist med höst/vinter ändå. Om den bara inte blir så lååång!

På söndag slutar sommartiden...ok då, jag är redo!