Direktlänk till inlägg 23 januari 2013

Behandling...

Av Inger - 23 januari 2013 18:03

Idag var det dags för en ny behandling, ja Zometa då. Det är sådant jag får intravenöst var sjätte vecka nu, förut var det var fjärde. Zometan ska ju stärka mitt sköra skelett som blir svagt av hormonblockeraren jag äter för C. Dessutom ska den göra så att jag får mindre ont i kroppen.

Tänk, när man får en medicin, så blir det biverkningar och då får man en ny medicin för det. Som tur är, har jag inga mängder medikamenter, tar fyra små piller på morgonen och en och en halv på kvällen. Har slutat med 1 grams Alvedon på morgonen för att kolla om mitt njurvärde sänks. Idag var det på tok för högt, suck. Det enda man egentligen kan göra själv är att dricka mer. Och kanske dra in på mediciner som inte är livsnödvändiga.

Jag har i alla fall känt verkan av Zometan, tycker att jag har mindre ont i ben och rygg nu.

Känns lite märkligt att ligga i en säng på sjukhuset ett par timmar med en nål i armen och omkring mig ligger tre andra patienter med varierande grad av C. Idag var det en kvinna som hade fem påsar på sin "stång" som skulle gå in i hennes blod. Hon låg mest och sov hela tiden. Mittemot mig låg en man som var så mager, han sa till ssk att han vägde 68 kilo nu och då ska ni veta att han är säkert 1.85 lång! Tror ni inte att en liten tanke for igenom mig..." 68 kg, det skulle jag vilja väga". Men det var bara tillfälligt jag tänkte så. Jag är hellre tjock och fet så det finns lite att "ta av" om det skulle bli nödvändigt.Jag var för övrigt den enda som verkade piggelin om man säger så.

Det är många tankar som snurrar i skallen när man ligger där, men idag var det extra jobbigt. Jag hade nämligen tagit Lactulos vid 9-tiden, fått "gjort" en hel del innan vi for, men kände då ssk hade satt nålen och giftet började gå in i kroppen att magen började bullra! Som tur var kunde jag ta ställningen med in i badrummet som är alldeles utanför salen. Har ni försökt släppa er tyst då ni är bland folk? Då vet ni att det inte går. Trodde att jag skulle fara upp i taket av trycket och vilken trumpetstöt! Nå, det var bara att se oberörd ut då man gick in igen och låtsas att det var någon annan. Bengan verkade inte ha hört något i alla fall.

Jag är lite mör i kroppen, precis som jag brukar bli efter Z. Men kvällen får tillbringas i soffan och Bengan får passa upp mig lite.

Nu blir det inte mer, morronrock på o mjuksockar. Sköt om er och ha en fin kväll, tröttoslappkram!

Allmänt · Cancertankar

Dela

skrivmoster

23 januari 2013 18:45

Det är på sätt och vis nyttigt att se, att andra har det värre. Trots allt är man sig själv närmast. Man har mycket att vara tacksam för. Jag är glad att du trots allt mår hyfsat efter din behandling. Och tur att det ändå finns mediciner trots biverkningar.

Ha det så skönt i soffhörnet med morgonrocken på! Jag ser dig nog!!
Må allra bäst och ha en skön kväll med Bengan som "springare". Kram!

http://skrivmoster.bloggplatsen.se

Inger

23 januari 2013 18:48

Tack kära du! Ja man får vara glad när man ser andra som har ett helsike.Men det är ju så, "min värk är det bara jag som känner". Och jadå, jag mår bra, är mest bara lite trött. Kram syrsan!

Annika

23 januari 2013 18:52

Du är för söt!
Önskade att jag kunde sitta brevid dig och dela lite best storys of our lifes för att underlätta när det jäkla skitet rinner in i dig, men du verkar ju klara av att släppa ut en hel del på alldeles egen hand. Mitt i all eländesbeskrivning - vilken var alldeles utmärkt bra - bjuder du på ett skratt: SÅ TYPISKT INGER! Dessutom har du ju din käre Bengan!
Masa runt och MYYYYYS!

Skickar Angels on Your Body!
Annika

Inger

23 januari 2013 19:09

Tack Annika! Ja det skulle inte vara helt fel om du satt bredvid mig istf Bengan som bara är tyst o läser gamla motortidningar.Men han finns ju där. Ja vad gör man då magen är som en spärrballong?! Bara att släppa ut...på toa då.Tack för skyddsängeln bästa Annika! Kram!

Ingela

23 januari 2013 18:52

Så skönt att läsa att du känner dig pigg trots att du har C runtomkring och inuti dig. En ovälkommen, elak gäst som ska utrotas om det går! Har hört att Zometa kan ge biverkningar som influensa symtom? Hoppas du slipper sånt. En liten fråga, vissa värktabletter höjer njurvärdet, visst har din läkare koll på det? Tror jag säkert, men ändå. Älskar din trumpetstöt! Såna är så vanliga och fakstiskt ganska befriande att släppa iväg, eller hur? :) Stor kram på dig!!

Inger

23 januari 2013 19:16

Tack Ingela! Jodå, jag vet om flunsabiverkningen, men har tackolov klarat mig. Jag har ju fått Z i över två år nu, så kroppen känner igen den antar jag. Ska kolla nästa gång hos läkaren om värktabletter/ njurvärdet.I början fick jagju vilka värktabletter jag ville, hade Tramodol som bara gav mig ett härligt rus, men värken var kvar. Fick några andra som jag glömt namnet på, de blev jag också på fyllan av (Citodon tror jag). Nu tar jag Alvedon på morron o en på kvällen, men har ställt ut den på morronen nu så får vi se. Jag har nog inte så ont så jag behöver dem, tar nog mest "för säkerhets skull".Fanfar o stor kram!!

Kicki Leonie

23 januari 2013 19:18

Precis vad jag också tänkte, dvs. att mitt upp i allt så bjuder du läsaren på ett gott skratt :)
Och nej, det går ju inte att släppa ut luften ljudlöst...och ju tystare man försöker göra det desto mer låter det ;)
Visst är det konstigt hur "man" fungerar, det är ju så naturligt egentligen och alla måste då och då släppa ut lite överskottsluft - och ändå är det precis som om det vore en dödssynd!
Kram på´re härliga Inger <3

Inger

23 januari 2013 23:06

Tack Kicki!Javisst är det naturligt, men tyvärr så "skämmigt".Konstigt nog verkar det vara mer "fritt fram" för karlar, de kan minsann släppa iväg en brakare när man går med dem på tex. KappAhl.Åtminstone min man och minst ett par av mina svärsöner, utan att minsta lilla rodnad färgar deras kinder.Den som rodnar är den ickefisande.
Kram från mig!

harrieth

23 januari 2013 23:07

du är helt underbar Inger, läser din blogg och förundras över din starkhet, fanfar för dej, oopss.

Inger

24 januari 2013 22:56

Tack Harrieth, men underbar vet jag inte...å stark...men ok då, jag suger i mig!Får ge spegeln en smack i morron å säga att jag är stark å underbar, för det har Harrieth sagt! Kram!

Igår, en dag att glömma

Kommentarer (0)

Av Inger - 25 juni 2015 16:12

Tankar om året som gått och det som kommer

Kommentarer (5)

Av Inger - 31 december 2014 11:54

Detta är jag, Inger. Året som gått, har varit vänligt mot mig och min familj. Inga särskilda sjukdomar, ingen har dött, ingen har fötts. Sommaren var underbar, utom midsommar som var den vanliga fleesejackor o kepshelgen. Men vi var ett stort gän...

Hjärtats längtan

Kommentarer (2)

Av Inger - 28 september 2014 16:10

Det här är min Bengan. Fotot är från då vi var i Skåne i fjol, närmare bestämt i Viken där vi hyrde hus av kära Evy. Inte kunde vi då veta att det skulle bli sista gången vi fick bo i detta vackra hus och träffa den allra finaste värdinnan med den...

Tankar

Kommentarer (4)

Av Inger - 13 september 2014 15:23

Idag är en "sån" dag, en tänk- o funderingsdag. Tänker ofta på C i dag. Många negativa tankar far över mig, det både finns och finns inte en orsak till tänkandet. Jag tror att vi alla har sådana dagar, då vi kanske har drömt något otäckt och känsl...

Träning och dess verkan

Kommentarer (2)

Av Inger - 26 augusti 2014 18:18

Nää, tänkte bara sätta in en tårt o kakbild för att väcka er uppmärksamhet. Idag har jag varit på träningslokal, vilket var längesedan. Men jag är ju med i en utmaning att träna 3ggr/vecka med redovisning på söndagar, därför måste jag gör...