Så här vacker ser min morsdagpelargon ut nu!

Idag tänkte jag skriva om min bitterhet. Denna åkomma som drabbar sjuk såväl som frisk, gammal såväl som ung, fattig såväl som rik.

Bitterhet kan göra en frisk människa sjuk.  Och då menar jag inte bara psykiskt, utan även kroppsligt. Jag tror på att negativitet och bitterhet kan skapa sjukdomstillstånd i kroppen och även hindra kroppen från att läka sjukdomar man redan har. Hur yttrar sig då bitterhet? För mig, i mina mörka stunder, yttrar sig detta med "tyckasyndommigsjälv"- syndromet, jag tror att det är JAG som drabbas hårdast av alla jag känner, jag går omkring i ett nedtryckt sinnesläge, har lätt till gråt och tycker att ingen, absolut ingen förstår mig och mina plågor. Jag fullkomligt frossar i självpåtagen tagelskjorta. Tänker att varför drabbas just jag av allt skit som finns? Som om det inte vore nog att jag är pensionär och ute ur leken för gott, så fick jag högt blodtryck som följdes av hjärtflimmer och det följdes av cancer. Till råga på allt fick jag nu så himla ont i ett knä att jag blev handikappad- på riktigt! Den som tycker att mitt onda knä är en baggis i sammanhanget, har aldrig haft så ont i knäet att den inte kunnat gå! Nästan. Så nu haltar jag här med min bitterhet, väntar på en remiss till röntgen som säkert lär ta minst ett halvår och då är väl värken borta, som lök på laxen!

Så, detta om min bitterhet. Den varade i ungefär trettiosju minuter, men då var den rejäl!

Vad motsatsen till bitterhet är...det måste vara livsglädje och positivitet?

Av detta är jag full. Tack o lov ska jag väl säga. Jag har en tro och den utnyttjar jag ska ni veta. Inte en sådan tro att jag kutar i kyrkan av och till, nej en sådan tro som man fått med modersmjölken, en som sitter i märgen.Jag ber min kvällsbön varje (nästan) kväll och har en liten pratstund med G, tackar för dagen och avslutar med att be om styrka och friskhet för min familj och mig själv. Ofta, väldigt ofta, somnar jag innan jag hunnit säga det jag tänkt. Gissar att Han hör ändå. Kanske är det just tron som gör mig till den positiva människa jag tycker att jag är, kanske inte. Vem vet? Men glad är jag för det mesta, trots att jag har mina gråsvarta stunder emellanåt. Att vara positiv gör att kroppen blir friskare, så därför ska jag nu med glädje tänka bort mitt onda knä (yeah right!) så får vi se vilken verkan det hava kan.

Liten tagelskjortekram?

PS. brevbäraren kom precis nu med en kallelse till röntgen på tisdag till veckan!! DS