Den här bilden är från i höstas, jag har inte varit ner till stugan än i år.

Jag längtar att få sitta i min gamla hammock, putta på med foten till lagom gung. Kanske lägga en filt över benen om det är kyligt, dricka en kopp kaffe o ta en bulle. Gungeligung. Titta ut över sjön, höra lommens ödsliga rop och se Malte gunga i hängmattan nedanför oss. Se hur nedgående solen smeker dassväggen, smyga ned och se efter om pärblasten (!) kommit upp. Gå ner till bäcken för att se om några harrar finns i år- stekt harr är så gott! Kanske glida iväg i båten (om jag tar mig i) med den elektriska tysta motorn, kasta i flötet för att få ett par miniabborrar som vi sedan kan röka med enris, mmm! Sitta på dass tillsammans med urgamla 91:an och Lille fridolf, dörren på vid gavel så man hör fågelsången.

I Sösjö är det så tyst, första nätterna har man svårt att sova då fåglarna kvittrar som om de hade högtalare i näbben. Inget brus från bilar eller andra motorer, bara plasket från sjön då en och annan sjöfågel tar en firre, det är så tyst att man hör sina egna hjärtslag. Så småningom vänjer man sig vid tystnaden och då man kommer hem hör man alla ljud jättestarkt.

Det är en lisa för kropp och själ att vara i Sösjö, ändå får jag "lappsjuka" efter några dagar! Men det är mest då vi är ensamma där, är någon annan i gammstugan eller friggen, då känns det bra.

Idag har jag varit på datortomografi, så nu är jag mer stucken. Jag känns lite trött idag, vaknade klockan fyra i morse av flimmer och illamående. Somnade till lite då och då, men det blir nog tidig kväll idag.

Har fått tid på onkologen (till min favoritdoktor), fredag den 18, så nu kan jag gruva mig en hel vecka. Lite knaster och värk i vekryggen gör att "gruvningen" blir större. Men efter läkarbesöket far vi upp till stugan och  jäklar om inte snön är borta då! Gungeligung...