Ja det kan man väl kalla något som bara tränger sig in och hänger kvar, trots att jag inte vill. Jag talar om cancer...eller rättare sagt cancermetastaser, vet inte vad det är för skillnad och jag bryr mig egentligen inte heller. Jag har beslutat mig för att inte acceptera att något finns i min kropp som inte ska vara där. Jag är lite av den sorten som tycker, "syns det inte, så finns det inte". Självklart VET jag!
För många år sedan opererade jag bort mitt vänstra bröst och några lymfkörtlar i armhålan, 1992 i december var det. Det var cancer. Men ingen medicin, ingen strålning och inga cellgifter behövdes. Åren gick och för två år sedan krävde jag en röntgen på min vad jag trodde utslitna höft. Efter lite turer på ortopeden blev jag så skickad till Umeå för punktion på "något" i bäckenskoveln. Jodå, det visade sig vara bröstcancerceller i en stor metastas som ätit sig in i skelettet. Inte underligt att jag haft ont flera år! Efter olika röntgen på Sundsvalls sjukhus blev jag så patient på onkologen. Det visade sig att jag hade mindre metastaser i ryggraden och en skugga syntes också på levern. Det gick inte att bota sa läkaren. "Jaha" sa jag då, "hur länge får jag leva då"? På det svarade han att jag kom inte att dö av min cancer, den kunde jag leva med i många år. Gissar att han läst min journal från medicin om mitt knasiga hjärta, det var därför han så tvärsäkert kunde säga så.
Jag har bestämt mig för att inte låta min fripassagerare få för stor plats i kroppen och som om Gud hör mig, har cancern hittills stannat av. Jag får Femar som tar bort östrogen i min kropp, sådant som min sorts cancer lever av. Nu svälter vi den så den inte kan föröka sig, bra va?!
Nu blir det inte mer idag, någon kanske ska orka läsa också!
Mie
18 april 2012 19:34
Det finns ju talesättet; det som inte dödar, det härdar. Å det är kanske mer än en floskel... ;)
Kramar finaste du.
http://miesliv.wordpress.com
Inger
18 april 2012 19:56
Tack Mie, goa du!
skrivmoster
18 april 2012 19:42
Men käraste syrsa ... nu blev jag glatt överraskad att du är här! Vilken fin blogg du fixat! Vill du ha en "header" alltså en bild ovanför den svarta raden högst upp, så kan jag tipsa dej hur.
Roligt att du skriver här och jag ska länka till dej så du får nya läsare!
Varmgoa´ kramen från din syrsa i norr
http://skrivmoster.bloggplatsen.se
Inger
18 april 2012 19:58
Hahaha, fixat o fixat, fast det var lite pirrigt! Jättegärna om du vill visa mig hur man fixar en header, för det kunde jag inte. Kramis!!
Kajsa
18 april 2012 20:09
Du är en sådan fantastisk människa som kan se det positiva i hela eländet. På detta vis kan då ingenting få ordentligt övertag för dina positiva tankar "jagar" bort det elaka. Inger, när vi slutade röka och vi jagade bort Mr Nico, du vet att allt går med viljan. Hjärtanskramar till dig från mig!!
Ingela
18 april 2012 20:31
Heja, nu är du på G!! :) Det är konstigt men att skriva av sig gör att man liksom släpper av en del av det man bör på. Så jag tycker din fripassagerare ska ta och ge sig av helt nu! Härligt att den blir svältfödd. Kramis
Kicki Leonie
18 april 2012 20:43
Härliga Inger, vad bra och fint du beskriver din fripassagerare - och vilken härlig inställning du har!
Men tänk att du, intet ont anande, hade otäcka metastaser i stället för en utsliten höft. Vilken tur att du till sist stod på dig och blev röntgad!
Stor KRAM :)
Lena
18 april 2012 20:58
Så spännande med din blogg, det här har jag sett fram emot! Kram!
Loka
19 april 2012 06:27
Hej Inger,
Du har en fantastisk livskraft som lyser igenom, den kommer att hjälpa dig på vägen. Att skriva av sig är ett bra sätt att bearbeta vad som sker, jag håller tumme för dig och kommer att lägga till dig på min blogg och hälsar absolut på igen.
Kram!
http://hosika-ika.blogspot.com
Maria i Piteå
19 april 2012 07:43
Kanon bra, ska följa dig här också
kraaaaaaaaaaaaaaam
Stintan
19 april 2012 09:59
Hej min vän!
Så roligt att du har börjat blogga- Jag är helt säker på att det kommer att hjälpa dig i din kamp. Du kommer att få ordning på tankar som snurrar runt i huvudet ibland och du kommer att få trösta av oss som läser din blogg.
Det var tur att det upptäcktes i tid.
kramar massor // Lillemor
http://angermanalvens.blogg.se
Anki
19 april 2012 13:32
Visst är det skönt och skriva av sig och du skriver så bra :) Jag tänker precis som du, jag låter inte sjukdomen ta över mitt liv, kämpa på o lycka till med bloggen! :)
http://sockersjukan.weebly.com
Taina
19 april 2012 17:25
Så bra du skriver Inger! Jag blev verkligen tagen och berörd av din positiva syn trots att du har sånna hemska fripassagerare i din kropp. Förhoppningsvis känner dom att det inte är någon idé och fortsätta åka gratis i dig längre :-) Varma kramar.
Inger
21 april 2012 22:48
Jamen det var ju tack vare dig som jag kunde!! Ja, Sösjö är vackert. Kram!